Idag var det dags att återgå till jobbet igen, efter totalt sex veckors bortavaro. Först sjukskriven i nästan tre veckor, och därefter semester ytterligare tre veckor.
Men det var problem redan från början.
Trots alltså nästan sex veckors vila av tummarna, har det inte blivit bättre. Tvärtom, jag har mer ont nu!
Har läkartid på torsdag och sen får vi väl se vad som händer efter det.
Det är samtidigt ett dilemma! Det sägs att efter operation kanske jag inte kan fortsätta mitt jobb på grund av att tumgreppet blir försvagat. Men egentligen är tumgreppet försvagat även nu, då det gör ont varje gång jag ska använda det, och ju hårdare jag håller eller ju tyngre saker det handlar om, ju mer ont gör det!
Suck! Är det så det ska va när man kommer upp i åren!?
Jag är bara tacksam att övriga fingrar fortfarande fungerar i stort sett normalt.
Glad jag kan skriva!
Sen drygt två år tillbaka har jag besvär med mina tummar. Konstaterat uppslitna efter 27 år i samma bransch! Efter hand sprider det sig ut i hela handen, men det är framförallt tumbasen och handleden som är värst. Det gör konstant ont och emellanåt gör det in i h…te ont! Sen ungefär en månad tillbaka har vi fått utökning av produkter i jobbet, då vi även distribuerar post. Jag trodde väl egentligen att det skulle handla om lite fler brev än vi redan haft.
Men det var betydligt mer än så! Några brev förvisso, två, tre eller fyra olika reklambroschyrer i glättat papper eller i inpackad plast, någon extra tjock veckotidning typ Allt om Mat eller något motormagasin – plus sedvanlig dagstidning och i en del fall någon ytterligare veckotidning. Till kanske hälften av alla hushåll man har på sitt distrikt. MINST! Varje packe som ska läggas i brevlådan väger mellan 500 g och 1 kg! Man lägger med höger hand och i och med att flera försändelser är i glättat papper glider de lätt ur handen, varför man måste klämma hårdare för att inte tappa.
Jag behöver nog knappast säga att det här är särskilt bra för mina tummar!
Jag är bara så här långt tacksam att övriga fingrar än så länge fungerar något sånär normalt, och jag kan skriva på datorn och även jobba med bilder trots allt. Men fan vet hur länge till jag klarar jobbet!
Missvisande
Nej, det var nog bara en tillfällig bättring. Lade mig vid 4.00-tiden i natt, och sov sedan till närmare kl. 16.00! Svettas och fryser om vartannat, och mår allmänt skit. Och jag tänker inte jobba i natt!
Att sova bort bacillerna!
Jag lade mig vid midnatt, och vaknade vid 3.00-tiden av att jag var varm. Gick upp en stund, men lade mig ganska snart igen. Sedan sov jag till middagstid, gick upp en stund, men lade mig igen, och sov till efter kl. 14.00. Sedan kändes det faktiskt lite bättre. Hade alltså sammantaget sovit mer än ett halvt dygn, och det är nog den bästa läkningen. Helt enkelt att sova bort skiten!
Jag är förvisso fortfarande snorig, och nyser en hel del, men jag känner mig ändå piggare nu.
Femte förkylningen!
Så har man drabbats igen! Hade svag känning av det på lille julafton, och på julafton brakade det loss med en rejäl dunderförkylning, eller snarare influensa.
På kvällen när jag skulle lägga mig frös jag rejält, och några timmar senare vaknade jag av att jag var ordentligt varm. Och huvudet känns som om man hade en flera nummer för liten hatt på sig. Usch och tvi för förkylningar.
Dock – jag tycker mest synd om Ludwig som varit ännu värre förkyld, och som har sovit bort det mesta av julaftonen!
God Jul!
Mindre omfång!
Sedan vi flyttade hit till Omma, har jag sakta men säkert minskat i vikt! Det är inte så att jag ställer mig på vågen för jämnan, utan jag kan helt enkelt konstatera i olika situationer att jag har minskat i omfång. Inte minst som jag med förtjusning kunde notera redan i somras att jag faktiskt åter igen kunde använda jeans som jag överhuvudtaget inte har kunnat få på mig under flera år! Och förra söndagen när vi var och handlade hos Bo Ohlsson i Tomelilla köpte jag två par byxor, utan att behöva känna motvilja på grund av att man varit tvungen och välja pösigare byxor för att få plats med magen.
Och jag kan också notera att numera kan jag gå upp för vår uppfart utan att bli andfådd!
Men det handlar inte om någon medveten bantning, för det skulle förmodligen aldrig fungera för mig. Även om jag kanske hade klarat att genomföra bantningen, hade jag säkert fallit tillbaka till utgångsläget så snart bantningskuren var avslutad.
Nej, det handlar helt enkelt om radikalt förändrade levnadsvanor!
Numera äter jag på regelbundna tider, och betydligt vettigare mat dessutom. Sedan tillbringar jag väldigt mycket tid utomhus, vilket medför naturligt att jag spenderar mindre tid sittande vid datorn. Och tv existerar nästan inte alls i mitt liv! Sedan vi flyttade hit för över ett år sedan, har jag tittat på tv vid mindre än fem tillfällen!
Så kort och gott – jag äter regelbundet och betydligt sundare, och jag rör mig avsevärt mycket mer, och får dessutom massor med frisk luft.
För mig är detta bästa sätt att ”banta”.
FÖRKYLT!
FÖRKYLT!
Så har man åkt på förkylning igen! Det har pågått några dagar, men just som jag trodde att kulmen var nådd, rasade den i väg för fullt åt andra hållet istället. Hostar, och är väldigt "däppt i däsad" och hela huvudet känns som en sumpig fotboll…! Usch! Så från i natt stannade jag hemma från jobbet. Jag vill ju inte riskera att dra på mig en lunginflammation också lagom till semestern!
Och inte f-n har det hjälpt att vår familj är storkonsumenter av vitlök!
Back on track!
Som sagt – jag har inte tid att vara sjuk, och när jag steg upp fredag eftermiddag kändes det betydligt bättre, även om jag var lite öm i magen. Men det blev med försiktighet man åt en halv skål fil på eftermiddagen. Sedan blev det en enkel torsk- & räkgratäng sent på kvällen när vi kommit hem. Men den orkade jag bara äta halva portionen. Ska kanske passa på och banta…!?
Och så var vi på konsert under fredag kvällen, på Öja slottsruin utanför Ystad, där vi avnjöt en två timmar lång konsert med legenden John Fogerty. Självklart blev det en rad gamla Creedence-godingar och även en hel del nytt. En bra stämning, bra konsert och bra väder! Och värmde upp gjorde Nisse Hellberg i 45 minuter! Det var också bra!
Tyvärr dålig bild, eftersom jag bara hade den lilla kameran med mig!
SJUK!
Fick avbryta jobbet natten till torsdag på grund av att jag var MYCKET orolig i magen. Ungefär en timme efter jag kommit hem brakade helvetet löst, och sedan ägnade jag det mesta av dagen åt att köra Gustavsbergs-rally.
Nu är klockan 2.30 och jag är hemma från jobb. Har levt på skorpor och Pro-Viva skogsbär, och känner mig svag men stabil. Skönt att det inte varade längre än så. Jag har inte tid att vara sjuk!
