Trots att jag sen mina tumoperationer faktiskt kan rulla tummarna obehindrat, har jag egentligen aldrig tid att göra det. Visst förekommer det dagar då jag inte alls känner för att göra något konstruktivt. Men det händer inte så ofta. Det är snarare så att jag ibland nästan har lite för mycket att göra. Inte minst har det ju blivit så sen vi startade vårt förlag, där vi numer behöver noga planera vad som ska göras och när. Inte enbart för att förlagets verksamhet ska fungera, utan även för att faktiskt få lite tid för annat också. Men det är roligt, och med förlagsverksamheten lever jag upp i ett arbete jag egentligen borde ha fått komma in på redan som ung. Intresset har funnits sen jag blev tonåring! Likaså mitt författarskap är ett perfekt sätt att må bra.
Det är ju helt säkert också allt detta som gör att livet som pensionär är så positivt, och att man sällan hinner känna sig gammal.
Andie Lindskog 