Vaknade efter en natts riktigt god sömn i det ”nya” sovrummet, och kunde kasta oss över en del av de återstående småjusteringar vi hade att göra efter en dryg vecka i omändringar av vårt hem. Det var lite tavlor som skulle upp på nya platser. Boklagret skulle inventeras som en del av planeringen för det nya hobbyrummet. Sen fick vi ägna onödigt mycket tid åt att fästa upp en antik hylla med hjälp av mollyplugg! Jag ogillar verkligen gipsväggar! Jag föredrar gediget virke. Så det passade utmärkt att vi hade ”världspremiär” i vårt hushåll med laxplanka till middag denna flitiga lördag.
Ryggen talar om för mig att vi har slitit lite i överkant den här veckan. Benställningen som blev över när vi skaffade höj- och sänkbart skrivbord har kommit till användning. Liksom den bänkskiva som blev över när vi för en del år sen rev halva köksön. Nu blev det ett stabilt arbetsbord i det nya hobbyrummet. Annars har det mest handlat om ”efterjusteringar” idag, medan vädret utanför varit extra busigt. Fixat belysning, lite tavlor, krukväxter och så vidare. Under dagen några ärenden förutom till de vanliga affärerna, även handlade om Blomsterhörnan, Dollarstore och Jysk för att köpa lite nya krukväxter, en lagom stor matta att ha vid skrivbordet för att inte slita sönder brädgolvet med våra skrivbordsstolar. Nu återstår mest lite småjusteringar, en del sorterings- och gallringsarbete innan vi helt kan slappna av och njuta av det som under den här veckan blivit förvandlat till typ ett hus med fem rum – arbetsrum, sovrum, hobbyrum, vardagsrum och uterum. Dessutom väl disponerade kvadratmetrar. Så vi var nog värda fikan på Möllans konditori, och inte minst den utsökta kvällsmaten med fröbakade fiskfiléer, kokt potatis och ägg. Resultatet av vårt slit, förutom känning i ryggen, är till full belåtenhet!
Första och kanske viktigaste etappen avklarad. Dagen började med att Teleservice kom hit, och drog om vårt fiber, från den ena delen av huset till den andra. Snabbt och effektivt genomfört arbete, utan att för den sakens skull ta hutlöst betalt för att de tagit sig hit med en ”servicebil”. Finns ju de som gör så, vilket vi har fått erfara. Arbetet tog dem en timme, och så snart de var klara var det dags för oss att börja slita. Flytt av böcker, och så släpa en tung (trots att den var tom) bokhylla från ena enden av huset till den andra. Och så koppla in datorer, skrivare, skanner, externa hårddiskar och icke att förglömma vårt suveräna höj och sänkbara skrivbord. Sen fick det räcka för idag. I morgon är det dags för del två, med ytterligare en bokhylla som ska släpas genom huset, och ett rum som därefter ska städas. Och så en säng som ska byta rum.
Ännu en tur till Malmö, och fick till och med för ett kort tag se lite blå himmel och sol. Fick köra lite längre för att hitta parkeringsplats än jag behövt tidigare gånger, och hamnade mitt för porten till mitt livs första egna bostad. På kvällen var det dags för ännu ett medlemsmöte med fotoklubben. Ett möte som kändes gemytligt, med lite fler närvarande än vad det varit det senaste halvåret. Temat i månadstävlingen var Reklam, och min bild hamnade på tredje plats. En bild jag tagit i Rom för sju år sen. I morgon kommer Teleservice hit, så vi får lägga oss lite tidigare idag.
Lite kreativt trots allt. Tre kapitel har det faktiskt blivit den här kvällen. Ett handlar om utökning av ett tidigare skrivet kapitel, medan de andra två faktiskt är helt nya. Så Ashas sten växer – sakta men säkert. Just nu cirka 152 sidor. I stora drag har jag nog historien klart för mig. Sen gäller det ju att få allt att hänga samman, och det måste ju bli en väl sammanhållen berättelse. Jag är inte intresserad att skriva ihop en fjärde del, bara för att lyckas med konststycket att ha skrivit fyra delar. Alla fyra delarna måste vara tillräckligt hållbara och starka!
I väntan på Teleservice … Utrymmet är röjt. Så gott som. Nu väntar vi på Teleservice som ska dra fram ny användarnod, så att vi även fortsättningsvis i det ”nya arbetsrummet” ska kunna koppla datorerna direkt till routern via kabel.
Året som inleddes med ett för min del ganska mäktigt jubileum – 50 år med dagboksskrivande – har redan hunnit bli en vecka gammalt. Med undantag av att vi var hos veterinären i tisdags och fick avlägsnat dränaget på Mogwai, och samtidigt passade på att handla, har vi knappt varit utanför dörrarna på hela veckan. Förvisso med undantaget också att jag varit ännu en tur i Malmö. Nu betyder ju inte det att vi varit passiva. Tvärtom! Vi har arbetat en del med förberedelser i huset, som handlat om att bland annat tömma det mesta av matrummet. Samtidigt att lyfta ut en del prylar ur arbetsrummet. Och så då att montera upp armaturen vi haft i matrummet sen vi flyttade hit, men knappt har använt, i uterummet istället. Men innan vi kan gå vidare i detta arbete, inväntar vi nu Teleservice som ska komma och dra om matning för vårt fiber. Det blir en kostnad, men som väl är håller de en rimlig nivå på sina bilkostnader.
För övrigt har veckan handlat om att göra preliminär deklaration med förhoppningen att inte tvingas betala orimliga skatter för företaget. Apropå ekonomi kan vi lite lättade konstatera att den sedan länge förvarnade chockartat höga elräkningen för december månad, faktiskt inte blev så chockartad! Hög, men inte någon större skillnad jämfört med januari 2022. Till stor del egen inverkan, då vi faktiskt varit väldigt duktiga på att spara el.
Nu är det dessutom precis ett år sedan hela karusellen med lunginflammationen inleddes, och jag är enbart tacksam att historien inte upprepar sig det här året. Så gör jag vad jag kan för att hålla fotoklubben levande, åtminstone ett tag till. Återstår att se hur många som är på min sida och tycker det är värt mödan. I den andan har vi åter laddat upp våra bidrag till årets upplaga av RIFO. Vi brukar vara de enda, mer eller mindre, som gör det i vår klubb.
Eftersom matrummet inte längre ska vara matrum, behövde vi plocka ner belysningen som hängt över matbordet – liksom. Eftersom det handlar om en armatur som förutom att vi egentligen är väldigt förtjusta i, dessutom när den inhandlades var dyr som f … känns det väldigt bra att efter dagens installationsarbete kommer den äntligen till sin rätt.
Idag flyttade vi bort lite möbler från det utrymmet vi sedan inflyttningen kallat ”matrummet”. Ett utrymme som knappast använts sen vi fick inrett vårt uterum år 2012. Bara vid några få tillfällen har vi använt det, och på senare år har det mest fungerat lite slarvigt som ”boklager”! Men nu ska det bli ändring på det. En del relativt omfattande ommöblering ska skapa helt nya utrymmen för arbetsrum, sovrum och även i viss mån förvaringsrum kombinerat med lite … tja, hobbyrum.
Under sammanräknat drygt fyrtio år har det funnits hundar i mitt liv. Nu har det gått några veckor sen Scrollan lämnade oss, drygt tretton år gammal. Nu finns det inte längre någon hund i mitt liv. Det kommer att ta tid att vänja sig. Ingen hund man behöver kliva över på väg ut ur arbetsrummet, då hon alltid låg mitt i dörrhålet. Ingen hoppfull hund som lystet följer med ut i köket. Ingen hund som skäller vid ytterdörren när hon vill in. Ingen hund som möter vid dörren varje gång vi kommer hem, och nästan ger känslan att hon stått just där i alla timmar, sen vi körde hemifrån. Ingen hund som sitter vid matbordet med vädjande blick och tålmodigt väntar på en skiva knäckebröd som hon älskade. Ingen hund som ödmjukt sträcker fram tassen när hon vill ha uppmärksamhet. Ända sen slutet av åttiotalet har mitt hem varit boplast även för både katter och hundar. Nio hundar har det blivit, och de har tillsammans med katterna alltid varit en självklarhet i mitt liv. Vi har sagt att vi inte ska ha fler hundar. Men det kommer att ta tid att vänja sig.
Andie Lindskog 