I hela mitt liv har jag anpassat mig och följt minsta motståndets lag, och därmed i allt för stor utsträckning anpassat mitt leverne till familj och vänner, och det jag trott var vad som förväntades av mig. Men sen kanske tio års tid tillbaka är det annat som gäller. Numera är det min och min kärleks väg som gäller. Utan undantag. Nu väljer vi enbart det som är bäst för oss. Att det kan innebära en och annan bränd bro på vägen, får vi antagligen leva med.
Förutom att jag finner oerhört stort nöje i att skriva, ger det också en extra stor tillfredsställelse i all research man behöver ägna sig åt. Man lär sig hela tiden nytt, när man söker på nätet efter information om diverse, både små och stora, detaljer i ens berättelse. Apropå min memoarer som jag arbetar med för tillfället, har jag exempelvis sökt information om märgelgravar. I min berättelse är det bara en liten detalj, men allt är viktigt att ha klart underbyggda fakta kring.
Kort och gott lär man sig hela tiden något nytt.
Här är bilderna jag hade med på helgens utomhusutställning i Tomelilla. En utställning vi höll i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar.
Efter en vecka med influensa, eller vad det nu var, blev det här ett lite långsamt uppvaknande. Inledde med att lämna ännu en Facebook-grupp, kallad ”Vi pensionärer”. Även här började det allt mer osa rasism och tvivelaktiga och allt för politiska åsikter, i en salig blandning av varierande recept på olika bakverk med mera, vilket ledde mig fram till slutsatsen att inte heller den här gruppen fyllde någon vettig funktion för min del. Är det så här det ska vara att vara pensionär, vill jag nog hålla mig helt utanför.
Den här veckan har jag skapat nya e-böcker av mina tidigare produktioner som ett resultat av förlikningen vi fått igenom, och har med stor tillfredsställelse kunnat infoga vår egen logga i dem. Publiceras under den kommande veckan.
Veckan har burit med sig ett bakslag på den nyligen inslagna efterlängtade vägen, som dock mot slutet av veckan kunde korrigeras med kompletterande uppgifter från behörig instans. Så vi tågar vidare mot det hägrande målet.
Under veckan har jag dessutom blivit pensionär på riktigt – eller nåt. Det har jag väl i och för sig varit i drygt ett år så här långt, men nu har man alltså även fått in åldern! Som ju egentligen mest är en siffra. Det positiva med det här var ju klart att bästa lokala dagstidningen Ystads Allehanda uppmärksammade spektaklet och fick samtidigt med bra fakta om mitt skrivande. Den aktuella högtidsdagen firades i vanlig ordning med min älskade kärlek, med utsökt god mat på vår solvärmda altan.
Veckan har för övrigt handlat om en hel del hemsidesarbete, och som en perfekt kröning på det fick jag dessutom ett nytt uppdrag att hjälpa till att skapa hemsida åt en författarkollega.
Helgen avrundades med besök hos våra kära vänner, som också med all önskvärd tydlighet bekräftade just hur öppensinnade de faktiskt är. Livet kan gå vidare med den färgglada fanan i topp.
Den här veckan inleddes faktiskt med ett enklare fotouppdrag. Det handlade om lite husfotografering av det som kallas Vita huset, vilket är en del av Klingavälsgården. Denna gamla gård, med anor från 1800-talet finns numera tillgänglig att hyra för oss som bor i Karups fritidsby. Huset har nyligen renoverats och föreningen vill gärna ha bilder till hemsidan, som jag administrerar på uppdrag.
För övrigt har den här veckan förflutit lite stillsamt, främst på grund av att vi båda varit förkylda. Tester säger att det inte är Corona, men förkylningar har ju lite den effekten att man i allmänhet inte har riktigt samma energi att göra saker. Så istället har vi haft flera filmkvällar i soffan, samtidigt som vädret ändå inte inspirerat till någon altanvistelse. Har i alla fall kostat på och tvättat bilen, vilket dessvärre inte sker allt för ofta. Mot slutet av veckan har jag börjat arbetet att skapa e-böcker av några av våra tidigare utgivna titlar, som vi nu ska ge ut på nytt under vårt eget förlagsnamn. Veckoslutet har bjudit på lite förbättrat väder, trots att prognosen talat om både regn och åska, och vi har tillbringat både lördagen och söndagen på altanen. Och så har jag testat en variant av Innis & Gunn som jag lite oväntat inte alls gillade. Det är ”Carribean Rum Cask” och med sina 6,8% alkoholhalt, är den allt för stark! Öl är lagom runt 5%! Den här smakade mest … hmm … alkohol och fylle!
Veckoslutet har även inneburit att jag har kunnat tillföra ännu en spännande konsertupplevelse den kommande hösten, då jag fick köpt biljetter till Brit Floyds konsert på Malmö Live den 16 oktober. Det blir andra gången jag får nöjet att uppleva detta fantastiska coverband.
Jag har nog legat av mig. Det här med att fotografera har faktiskt under flera år nu gått lite på sparlåga. Förra året blev det bara lite drygt 3 500 bilder. Från att ha bränt av uppemot tiotusen exponeringar per år, har det de senaste åren sakta men säkert avtagit. Helt klart är det ju skrivandet som är orsak till detta. Det har ju, av förklarliga skäl, blivit en betydligt viktigare del av vår tillvaro.
Så gick det också som det gjorde i fotoklubbens årstävling som redovisades vid en trevlig grillträff – första klubbträff sen juni förra året! Ingenting! Å andra sidan var det ganska tuff konkurrens också.
Får väl i alla fall glädjas åt att jag knep vinsten i sju av tolv månadstävlingar 2020.
Temat i fotoklubbens månadstävling för april 2021, var Vårtecken. Ett tema som har en tendens att återkomma med jämna mellanrum (av någon anledning).
Mitt bidrag blev en vårtidig citronfjäril. Och det gick ju bra …
Har samlat ihop femtio bilder till en fototävling (som egentligen är två) i RSF:s regi. En är som de genomför i samarbete med CEWE, där det för varje inlämnad bild lämnas en krona till SOS Barnbyar.
Kostnadsfritt deltagande för en god sak, med andra ord!
Tog första steget igår till en ny berättelse. Fick ihop 191 ord , som utgör ett första trevande steg till bok nummer fyra i min fantasyserie om den tämligen okända världen Thiramaar. Förvisso genomgår del tre, Regntider, fortfarande korrekturarbete. Men som råmanus är den faktiskt klar. Eftersom vissa idéer börjar ta form för del fyra, känns det viktigt att skriva ner det hela. I Regntider introducerar jag en ny karaktär. Robia, som är en kvinnlig trollkarlslärling hos småfolket kaldinierna. Hon är tänkt att bli en av huvudkaraktärerna i den här nya boken. Därför blir arbetsnamnet just Robia. To be continued …
Häromdagen kunde jag äntligen avsluta återställningen av det förlorade manuset till ”Regntider”. Har arbetat med detta ända sen filhaveriet jag råkade ut för den 26 juli, och det har stundvis varit ganska frustrerande. Helt enkelt eftersom jag hade gjort en hel del förbättringar i texten, som nu var försvunna. Frustrationen bidrog också till att begränsa fantasin när jag skulle försöka återställa. Räddningen blev ju när jag hittade en del av min flödesskrivning som jag hade sparat den 11 juli! Alltså fanns anteckningar bevarade mellan datumet för föregående backup (21 juni) och filhaveriet och fram till alltså 11 juli.
Just nu korrekturläser kärleken manuset, och sen är det åter dags för mig att gå igenom på nytt!
Och ja, vis av erfarenheten kör jag backup till flera olika ställen, minst två gånger i veckan numera!
perabl.com 