Morgonturer på cykel

Sen nästan två veckor tillbaka har vi försökt bli lite duktigare på att röra oss. Snezana börjar dagen med en rask promenad, men för egen del föredrar jag att cykla. Så jag tar en tur i närområdet på cykel. Har valt att börja lite försiktigt. Det är ju bara dumt att ”gå ut starkt” och satsa hårt. Då finns risk att man tröttnar. För det mesta har jag valt att cykla till Sövdesjön och tillbaka, vilket blir en tur på drygt fem kilometer. Tänker att jag sedan successivt kan utöka sträckan efterhand. Inga större svårigheter i det. Utmaningen ligger nog snarare i att verkligen vara duktig och fortsätta, även när vädret försöker motarbeta. Så även om det skulle vara storm eller ösregn eller något annat skitväder, får det bli en tur ändå. Kanske inte alltid på cykel förstås. Blir nog trots allt ”behagligare” med en rask promenad i sådant väder. Men det väsentliga är att man fortsätter dagligen oavsett väder.
Och så länge vädret är ok får även kameran följa med. Man vet ju aldrig vad som dyker upp.
Ett typexempel fick jag en morgon då en råbock lugnt gick över vägen ett tiotal meter framför mig! Den dagen låg kameran hemma på skrivbordet!

 

Morgoncykling

Har försökt införa som en rutin att inleda varje morgon med en cykeltur. Hittills har det varit lätt, eftersom vädret har varit bra. Har provat lite olika turer. Bland annat runt här i området, men det blir lite för kort. Bästa turen är att cykla till Sövdesjön och tillbaka. Det blir fem kilometer. Tanken är att successivt öka sträckan, och huvudmålet är självklart att röra på sig. Behöver ju också hitta en lämplig form att röra sig som inte frestar på nacken allt för mycket.

Besked till tvivlarna!

Åren 2005 och 2006 fick jag opererat båda handlederna för carpal tunnel syndrom. En riskfaktor när det handlar om att drabbas av detta, är upprepade handrörelser!
Några år senare började jag få allt mer besvär med mina tumleder och det blev värre och värre. Hamnade till slut hos arbetsterapeut och fick lite träningsprogram och tumortoser som stöd. Det hjälpte inte nämnvärt. Fick kortisonspruta i den ena tummen. Det hjälpte inte heller. Till slut blev det operation till att börja med i höger tumled, vilket gjordes i september 2016. Det följdes av drygt fyra månaders sjukskrivning, och därefter cirka två månaders halv sjukskrivning. I september 2017 fick jag opererat vänster tumme. Den operationen var betydligt mer komplicerad, kanske på grund av hårdare slitage eftersom jag är vänsterhänt. Blev därmed sjukskriven i sex månader, följt av en månads halv sjukskrivning.

Så långt var problemen i tummarna lindrat. Har än idag fortfarande ont av och till, men inte i samma omfattning som tidigare.

Under tiden jag var sjukskriven efter den operationen fick jag även besvär med höger långfinger. Det låste sig och gjorde ont. Fick en kortisonspruta och smärtan släppte. Men efter en månads tid började det åter göra ont. Fick ny tid hos handkirurgen, och blev opererad samma dag. Man ger kortisonspruta enbart en gång. Därefter är det operation som gäller. Var sjukskriven till slutet av januari 2019.
Därefter åter i jobbet, och allt kunde varit frid och fröjd.
Sen en tid efter millennieskiftet har jag haft ett så kallat ”lipom” i nacken. I klartext en fettknuta! I varierande grad har jag genom årens lopp varit öm i nacken, vilket jag tog för givet berodde på fettknutan. Fick besked från kirurgen i Ystad 2013 att den var ofarlig, och man ansåg inte att det var aktuellt att operera.
Det senaste halvåret har besvären i nacken blivit allt värre. Vid nytt besök på kirurgen i Ystad var avsikten först att man skulle avlägsna fettknutan. När läkaren granskade tidigare dokumentation kunde han dock konstatera att det inte var knutan som orsakade det onda. Dessutom sitter den så att det är en ganska komplicerad operation att ta bort. Den verkliga orsaken till det onda i min nacke är artros! Redan vid röntgen 2013 då man var inriktad på knutan, noterade man ”uttalade degenerativa förändringar i nacken”.
Har från läkare och sjukgymnast fått konstaterat att det inte går att operera bort smärtan, så som skett med mina fingerleder. Möjligen kan man lindra smärtan temporärt med antingen medicinering, massage, värmedynor eller akupunktur. Det sistnämnda har jag provat nu under några veckor, men kan konstatera att det i alla fall inte hjälper så länge jag jobbar.
Så länge jag tar det lugnt och inte anstränger nacken fungerar det hyggligt. Men så snart jag börjar jobba och framför allt när jag kör på skumpiga grusvägar och vid varje rörelse som görs för att lägga tidningar och kontrollera sikten vid bilkörning etcetera, gör det ordentligt ont.
Smärtan sitter främst i höger sida i nacken, och strålar ner över högra skuldran och tidvis även uppåt och ger huvudvärk.

Nu är jag i det läget att jag antagligen snarast måste ta ett beslut! Gå i pension eller bara sluta mitt jobb! Eller försöka hanka mig fram i jobbet, och stanna hemma när det gör för ont. Det är som jag ser det ingen hållbar lösning. För det första bidrar det enbart till att göra besvären värre. För det andra är det naturligtvis inte någon bra lösning ur arbetsgivarens synpunkt heller.
Med tanke på hur försäkringskassan fungerar är sjukskrivning under längre period inte någon lösning.
Alla besvären finns klart dokumenterade i min läkarjournal, både från kirurgen i Ystad, läkaren på Vårdcentralen i Sjöbo och sjukgymnasten liksom även handkirurgen i Malmö.
Artros innebär att brosket i lederna som fungerar som ett slags stötdämpare slits ner, utan att det bildas nytt.

Det finns tyvärr alldeles för många människor som gärna bedömer och dömer andra utifrån vad de själva tror och tycker. Utan att egentligen veta någonting alls!
Jag har snart jobbat inom tidningsdistribution i trettio år. Med andra ord är det trettio år sedan slitaget på mina leder påbörjades.
Ingen ska inbilla sig att det är något nöje att dras med artros. I synnerhet när man vet att det aldrig kommer att bli bättre. Enda hjälpen är att anstränga sig så lite som möjligt.
Att inte kunna vrida normalt på huvudet utan att det gör ont är besvärande. Att ständigt höra ett knastrande ljud inne i huvudet varje gång man rör sig är besvärande. Jag har slitit på lederna för den här branschen i alla dessa åren. Jag ser ingen anledning till att jag ska fortsätta med det, och sen kanske inte kunna ha någon riktig behållning av min pension. Även om operationen av mina tumleder har gett ganska bra resultat, vill jag ägna min tid som framtida pensionär åt betydligt mer givande aktiviteter än att bara sitta och rulla på tummarna.

 

Återgång på försök, med väntat startproblem

Efter fjorton dagars sjukskrivning var det dags att återgå på försök till jobbet igen idag. Precis som väntat började det med startproblem!
”Min” jobbebil har stått obrukad det senaste dygnet, och numer tycks det vara regel att det direkt resulterar i startproblem. Det är samma sak varje måndag då bilen inte används på söndagarna. Antingen går den igång med ett nödrop och så får jag låta motorn vara igång medan jag lastar. Eller så startar den inte alls.
Den här natten var inget undantag! Bilen var stendöd!
Vad det handlar om är den elektroniska övervakningen (som jag kallar den) eller ”gasreferensen” som är monterad i våra bilar och som är tänkt att hålla koll på vår körning så att man inte pressar för hårt! Problemet är att den inte fungerar! Den piper i tid och otid vid helt omotiverade tillfällen. Spelar ingen roll hur försiktigt och återhållsamt man kör!
Och för detta ska man istället dras med ständigt återkommande startproblem, därför att den här utrustningen arbetar även när bilen inte används, och skickar gps-information till kontoret!
Hur var återgången i övrigt då för min del? Tja, den känns! Artrosen i nacken är uppenbart här för att stanna, och frågan är väl snarare hur långt man kan nå med smärtlindringen!

Mer artros

Det här med artros är tydligen en evig historia. Nu har det bokstavligt talat gått mig åt huvudet. I alla  fall nästan. Har sedan flera år tillbaka en förslitning i nacken som visat sig också vara artros. Problemet är att där opererar man inte i första taget.
Symptomen är ont i nacken, upp bakom örat och vidare till huvudvärk. Besvärande exempelvis att köra bil på grusvägar, liksom i princip alla rörelser av huvudet i sidled, i synnerhet åt höger.
Behandling så här långt förutom medicin, är att prova akupunktur. Och vila!
Sen är det kanske snart hög tid att fundera över om det trots allt är dags för pension! Eller nåt!
För närvarande är jag sjukskriven en knapp vecka till.

Det sprider sig

Tummarna har blivit OK efter operationerna. Känns emellanåt, och speciellt när man jobbar lite extra kan det stundvis fortfarande göra ont. Men inte alls lika mycket som tidigare. Och höger långfinger som jag fick opererat i slutet av november förra året, är ganska OK också. Går inte att sträcka helt och även där gör det ont emellanåt. Men det låser sig inte längre, och smärtan är inte lika stor.
Men – den där förbenade artrosen är tydligen något man får leva med. Nu har den istället satt sig i nacken! Eller egentligen… den har uppenbarligen funnits där i många år! Redan 2013 noterade kirurgen i Ystad i min journal att det fanns förslitningsskador i nacken! Efterhand har de blivit alltmer besvärande, och nu har det gått dit hän att det gör ständigt ont, och det sprider sig och blir till huvudvärk också.
Behandling så här långt handlar om sjukgymnastik, och veckan som kommer ska jag få prova på akupunktur! Återstår att se om det hjälper. Massage är också en väg jag ska prova. Men operation är inte aktuellt, eftersom det är en allt för stor och komplicerad sak!
Tills vidare är bästa ”hjälpen” riskudden man värmer i micron!

Fortsatt ledig med smärta!

Det blev en natts arbete efter två veckors semester i värmen. Men mer arbete än så blir det inte det här året. Var på remissbesök på Handkirurgen i Malmö idag eftersom mitt så kallade triggerfinger kommit tillbaka. Fick en kortisonspruta mot det den 19 februari, och det hjälpte förvisso. En tid! Men sen några månader tillbaka har det kommit tillbaka igen. Tydligen ger man enbart spruta en gång. Nästa steg är operation, och det blev det idag. Hoppas  verkligen det hjälper nu, för så ont som det gjort nu sen bedövningen släppt gjorde det inte efter mina tumbasoperationer. Och detta var en betydligt enklare operation.