Idag har vi haft högläsning av egna skrivna verk på Litteraturrundan på Skillinge Kapellkafé tillsammans med kurskompisar från Skrivarkursen och inte minst vår duktiga kursledare Ingrid Brink.
För egen del har jag läst upp ett avsnitt ur ”Gudaspiran” som just nu är skickat till förlag, ett avsnitt ur ”Eilaths Spel” som jag arbetar för fullt med just nu, samt även två korta berättelser ur mitt ”arkiv.”
Det går framåt med Eilaths spel. Har just påbörjat kapitel 12. Har allt mer praktiserat knepet att ”flödesskriva”. Det handlar om att man bara skriver ner vad helst som kommer upp i tankarna utan minsta fundering på rättstavning eller skiljetecken. Riktigt så gör jag inte! För det första är det efter åratal av skrivande så inlärt att det sitter i ryggmärgen att ALLTID korrigera direkt om jag skriver fel, ALLTID inleda mening med stor bokstav, ALLTID använda skiljetecken korrekt. Den vanan vill jag aldrig frångå.
Men i mitt flödesskrivande ”resonerar” jag med mig själv om olika idéer, tänkbara scenarier och fråga mig själv om man kan göra si eller så. Lite emellanåt dyker det upp olika texter och ibland en och annan dialog som går att använda. Då är det också en klar fördel om man har skrivit korrekt, eftersom det då är enkelt att bara klistra in texten i det befintliga manuset.
Håller just nu på och försöker hitta lämpliga texter ur mina ”skriverier” som man kan använda att läsa högt ur. Det är nämligen vad jag bland flera andra ska göra under kommande helgs ”Litteraturrunda” på Skillinge bokcafé. Lite nervöst kanske men samtidigt spännande.
Det är faktiskt ganska lärorikt att skriva. Först och främst naturligtvis att man håller igång och finslipar kunskaperna i språket och skrivandet och får fortlöpande träning i hanterandet av tangentbordet. Men samtidigt lär man sig en hel massa om allt möjligt genom all research inom väldigt skilda områden som man behöver göra för att kunna skapa en trovärdig berättelse. Ett litet urval är att jag fått lära mig hur långt ett medelstort segelfartyg under typ 1600-talet kunde komma på en timme. Jag vet hur en vattenlägel av läder kan se ut. Jag vet att det finns ett träslag från Östafrika som heter panga-panga. Numera känner jag även till uttrycket abderitisk som härstammar från den gamla antika staden Abdera som under antiken var en grekisk stadsstat i Thrakien. Luften i Abdera ansågs orsaka dumhet, och invånarna sågs som ovanligt enfaldiga. Onödigt men roligt vetande, och det är bland annat sådana detaljer man hittar när man gör research för sitt skrivande.
Det är titeln på det bokmanus jag arbetar med nu. Ursprungligen har jag påbörjat den tillsammans med en kompis.
Vi påbörjade den för flera år sedan, men precis som med en hel del andra texter försvann den vid en hårddiskkrasch för många år sedan. Lyckligtvis fanns det en utskriven upplaga av de första tre-fyra kapitlena. Precis som det förhöll sig med ”Gudaspiran”, fast den fanns komplett i utskrift.
Det har sedan handlat om att åter skriva in manuset i datorn, och även bearbeta det ytterligare. Det har gått trögt och åren har passerat. Men när jag nu för någon vecka sedan äntligen blev klar med ”Gudaspiran” kunde jag ta tag i nästa manus, ”Eilaths spel”.
Nu har kompisen valt att släppa sin andel, så från nu fortsätter jag i samarbete med Snezana.
Kort om den här boken; Den är precis som ”Gudaspiran” en fantasy, men av det mer komiska slaget.
För närvarande har jag just avslutat kapitel 9 och totalt skrivit cirka 86 sidor i bokform sedan den 4 mars.
Nu är manuset ”Gudaspiran” äntligen ivägsänt till förlag! Nu gäller det att hålla alla tummar! Har även bifogat en fantastisk omslagsbild som min fru har skapat!
Hela bokmanuset har också utvecklats till ett fantastiskt samarbete mellan min kärlek och mig, som varit både roligt och oerhört inspirerande. Slutresultatet är omräknat i bokform en fantasyroman på cirka 338 sidor.
Trivsam lördagskväll! Först god mat, och sen lite vin, cashewnötter och så skriver vi!
En liten detalj återstår innan boken kan skickas till ett förlag! Att skriva synopsis!
Borde inte vara så svårt, eller…!?
Jo, det är det faktiskt! På cirka två sidor ska jag någorlunda kortfattat beskriva höjdpunkterna i boken och huvudpersonerna på ett sätt som förhoppningsvis ska väcka läsarens intresse. Men hur lyfter man fram höjdpunkter ur en bok på 27 kapitel där det händer saker i varje kapitel?
Vi får väl se.
Sedan Gudaspiran blivit klar har vi tagit tag i egentligen två andra projekt också. Dels ett manus som är Snezanas där jag hjälper till med korrekturläsning och några mindre justeringar. Det är en utmaning och helt klart en ära att få bli inblandad i någon annans projekt. Frågan är om jag egentligen kan bidra med så värst mycket. Så här långt är det en fullkomligt lysande berättelse.
Det andra är ett påbörjat manus som jag haft liggande i väntan på att Gudaspiran skulle bli klart. Det här är också en fantasy men av det mer humoristiska slaget. Med hennes hjälp har vi dock stuvat om innehållet så att bokens inledning blir lite mer händelserik. Den ursprungliga versionen dröjde faktiskt ända till sidan 9 innan det hände något konkret. Man lär sig hela tiden!
När vi inledde samarbetet med att korrekturläsa och komplettera mitt bokmanus – Gudaspiran – i mitten av februari valde vi att arbeta i Google Docs.
För ett antal år sedan råkade jag ut för en hårddiskkrasch och på grund av slarv med backup-körningar hade jag inga existerande säkerhetskopior på mitt manus. Det enda som fanns var en utskriven version. Allt annat hade försvunnit. Sedan dess har jag i perioder arbetat med att skriva in alltsammans i datorn igen i Word. Passade då också på samtidigt att förbättra och i vissa fall förändra, lägga till och ta bort olika delar. Detta var klart fram till kapitel 15 när vi påbörjade samarbetet i februari.
Jag laddade upp samtliga färdiga kapitel i Google Docs där sedan Snezana fick tillgång till dem och kunde börja korrekturläsa. Under tiden fortsatte jag arbetet med att skriva in de återstående tolv kapitlena på totalt 157 sidor.
När hon har läst har hon gjort olika ändringar och korrigeringar som vi sedan gemensamt gått igenom. I och med Google Docs kunde vi sitta med vars sin dator och hela tiden se vad den andra gjorde. Mycket enklare och smidigare än att sitta och trängas framför en datorskärm.
Man behövde inte hålla på och bolla Word-filer via USB-minne till varandra. När jag hade skrivit klart ett kapitel laddade jag upp det på Google Docs och delade med henne.
Kort sagt ett mycket smidigt arbetssätt, och helt klart något vi fortsätter med nu när vi tagit tag i hennes bokmanus!
Andie Lindskog 