Författare: Andie Lindskog

My beautiful love Snezana is my life and my inspiration!
Publicerat den

Väl förberett – Loppis om drygt två veckor!

Vi har varit väldigt flitiga den senaste tiden, och röjt och gallrat i garaget. En hel del prylar har åkt till tippen. En del har inneburit typ ”farväl till gamla tider” … eller nåt. Bilder, filmer … nostalgi … har åkt i containern. Återstoden har sorterats upp och nu är vi faktiskt förberedda för den stora loppisen som väntar i området om lite drygt två veckor! En loppis där vi kommer att sälja ut smått och stort, men även en del prylar med lite högre värde. Så – ladda plånboken och var redo att komma och fynda – i Karups Nygård den 3 – 4 juni.

Publicerat den

Fiskefejden

Just nu har jag pausat mitt arbete med Kalla mig Anna, och istället återinträtt i världsdelen Thiramaar. Det handlar just nu om en novell som har arbetsnamnet Fiskefejden, och den handlar om trollkarlen Cornizendos bekymmer med ett gäng fiskare som Camyrlins stadsledning av någon outgrundlig och egentligen olaglig anledning gett tillstånd att ankra vid trollkarlens privata brygga. Så kan vi naturligtvis inte ha det, men att reda ut tillståndsfrågor inom den statliga ledningen är inte alltid det lättaste. Byråkratin inom den Thiariska statsapparaten är inte att leka med.

Publicerat den

Media snedvrider debatten!

Återigen har media skrivit om ångerfall inom transvården. GP har en artikel med rubriken ”Ellen och Mikael ångrar att de genomgick könsbyten”! Artikeln är låst, så jag har inte möjlighet att läsa innehållet. Men rubriken räcker för att väcka min irritation. Åter igen har media ensidigt visat på exempel av så kallade ångerfall inom transvården. Varför måste media lägga ner så mycket skrivande resurser på att berätta om transpersoner som ångrat sig?! Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det möjligen en handfull som ångrar sig. Visst, det är illa! Men det man åstadkommer med denna enkelriktade uppmärksamhet på ångerfallen är att man skapar en bild av att mer eller mindre alla som genomgår någon form av könskorrigering ångrar sig. Därmed spelar man alla motståndare, transfober etc. rakt i händerna!
Istället borde media verkligen balansera debatten och skriva om alla oss som faktiskt är nöjda med vår transition. Tyvärr ser inte transfoberna lika nyktert på den här uppmärksamheten. För dem blir det bara en bekräftelse på deras redan skeva ignoranta uppfattning. I deras värld ska det inte läggas några pengar alls på transvården, och med medias snedvridna uppmärksamhet kring en handfull ångerfall får de vatten på sin kvarn. Det är riktigt illa.

Publicerat den

Nästan allt klart inför Bokfikan!

Gjorde klart våra skyltar inför morgondagens Bokfika.
Återstår några mindre detaljer plus att packa böcker. Sen är vi redo!

Publicerat den

Maj så här långt

Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri.
Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från Thiramaar – Ashas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar!
För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor.
Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen.
Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom.
Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.

Publicerat den

Legender från Thiramaar – del 5 – Gudomligt Mord

Gudomligt Mord är arbetsnamnet på det som är tänkt att bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Nu finns det säkert de som höjer på ögonbrynen och protesterar lite försynt.
”Ursäkta … men var blev del fyra av?”
Ja, jag vet … del fyra är fortfarande ett pågående projekt, och givetvis ska den skrivas klart först.
Men eftersom jag har den oförställda glädjen att få vara gift med en kreativ och idérik kvinna som ständigt kommer med nya konstruktiva idéer, är jag bara tvungen att hänga på. Vid frukostbordet för några dagar sen diskuterade vi det här med deckare och dess något förbryllande ihållande popularitet. Folk tycks ha en omåttlig fascination för mord. Så – Thiramaar är väl en värld som alla andra – ja, kanske inte, men ändå – och det sker säkert ett och annat mord även där.
Blev helt enkelt tvungen att skriva ner några rader för att bevara idén, och det handlar om ett mordfall faktiskt bland gudarna. Misstänkta förövare finns lite här och var, även nere i världsdelen Thiramaar bland människorna. Vem vet, om det inte rent av kan vara den där trollkarlen som tagit guden av daga … som man säger.

Publicerat den

Stolpskott!

Besökte Beijer i Sjöbo för att köpa vanliga enkla stolpar att använda till helgen som skyltar som visar vägen till vår Bokfika! Jag är ingen snickare, och har kanske inte helt klart för mig exakt vad det kallas. Men jag beskriver för mannen på trälagret vad jag är ute efter – träpinnar, cirka 120-130 cm långa, 4,5 x 4,5 cm i diameter, och med ena änden spetsad för att kunna slå ner i marken. Jag blir visad till en pall med virke som är mindre i diameter, och säkert minst tre eller fyra meter långa.
”Nja”, säger jag och visar med handen ungefärlig höjd från marken. ”De ska vara ungefär så här långa, och med ena änden spetsad.” Han svarar kort; ”Det är ju dom.” Jo, de är lite avfasade i ena änden, men knappast så man kan kalla det ”spetsad”. Jag upprepar hur långa de ska vara. Han svarar med väldigt tjurig attityd; ”Ja, det blir de väl när du slår ner dom i marken.”
Självklart protesterade jag. I så fall måste jag banka ner sådär två meter pinne under markytan! Då vände han på klacken och lämnade mig utan vidare åtgärd!
Det stolpskottet kunde i varje fall ingenting om begreppet serviceminded! Och trots att jag faktiskt blivit väl mottagen vid tidigare tillfällen i den butiken, är det tveksamt om jag kommer att handla mer där efter detta.
Det blev Granngården istället!

Publicerat den

Slagthuset – first time!

Jag har noterat det vid flera tillfällen tidigare, men känner anledning att återkomma till det igen. Jag valde att flytta ifrån min födelsestad Malmö för 37 år sedan. Trots att jag därefter har varit i stan vid åtskilliga tillfällen, har de stora förändringarna blivit mer påtagliga nu de senaste åren. Under åren 1986 och 1987 var min arbetsplats på Utställningsgatan. En plats som så vitt jag kan se nu, är enbart en relativt stor parkeringsplats. Det här är kvarter jag rört mig i under många år. Noga räknat från 1974 till 1987, då jag först arbetade på AB Skånska Cementgjuteriet (det som senare blev Skanska) och därefter på Plast & Papper (som låg just på Utställningsgatan). Under åren på Skanska fanns Postens paketexpedition på Stormgatan, och det stora postkontoret fanns vid Skeppsbron. Minns även en välsorterad tobaksaffär som också fanns på Skeppsbron, och som drevs av två äldre damer.
Idag ser det helt annorlunda ut.
Som alltid är det en upplevele att komma till stan. Idel nya plater, och inte minst det här med olika konsertupplevelser är något som inte alls existerade då. Slagthuset var till exempel inte alls vad det är idag.
Just den här gången anlände vi dessutom med tåg från Kävlinge, så man fick uppleva bekvämligheten med att kunna smidigt ta sig från en ort till en annan. Något som inte alls låter sig göras där vi bor, eftersom politiker för länge sedan bestämde sig för att bilismen är framtidens melodi, och järnvägen är förlegad. Det är synd.

Publicerat den

Steve Hackett på Slagthuset, Malmö – maj 2023

Steve Hackett fortsätter med sina Genesis Revisited-turnéer. Den aktuella kallas Foxtrot at fifty, vilket syftar till att det i år är femtio år sedan albumet Foxtrot med Genesis kom ut.
När jag 1975 för första gången efter en kompis tips fick upp ögonen, och i synnerhet öronen, för Genesis musik, har jag varit fast. På grund av olika omständigheter, har jag dessvärre aldrig haft möjlighet att uppleva dem live, med ett lysande undantag. Den 6 juni 1978 upplevde jag dem på Malmö Isstadion. Det var strax efter att albumet And then there were three hade kommit ut, och alltså också en tid efter att Steve Hackett hade lämnat gruppen. Men de här revisited-konserterna blir ett perfekt komplement till ”Genesisbristen”. För min del var detta den fjärde konserten, och klassen är fullt i nivå som vilken Genesis-konsert som helst, kanske med skillnaden att det spelas allmänt i något mindre konsertlokaler. Men det är som jag ser det enbart en fördel. Är inte särskilt förtjust i de där gigantiska arenakonserterna, där man oftast inte ens kan klara ekonomiskt att lösa biljett till en hyfsat bra plats, utan hamnar så långt bak att det enda man kan se av musikerna är det som visas på bildskärmar. Lite som att sitta hemma fram tv-n med vrålhögt ljud. Undantaget möjligen stämningen.
Klart är i varje fall att förutsatt att Hackett och övriga musiker fortsätter turnera och kommer fler gånger till Malmö, så har åtminstone inte jag upplevt sista konserten med gänget.
Den här konserten inleddes med ett antal låtar ur Steve Hacketts egna repetoar, och efter paus serverades albumet Foxtrot. Den här live-versionen var avsevärt mycket bättre än albumet inspelad med tidigt sjuttiotals teknik.
Att vi sedan dessutom fick växla några ord med sångaren Nad Sylvan efter konserten var ju också en extra krydda på en väldigt givande konsertkväll i Malmö.
Aktuell “lineup” 2023:
Steve Hackett – Gitarr & sång
Nad Sylvan – Sång
Roger King – Keyboards
Rob Townsend – Sax, flöjt, slagverk, keyboard och sång.
Jonas Reingold – Bass gitarr, tolvsträngad gitarr & sång.
Craig Blundell – Trummor & sång

Mina tidigare konsertupplevelser med Steve Hackett;
2 maj 2014 – Trädgårn i Göteborg
8 september 2015 – KB, Malmö
21 november 2021 – KB, Malmö
13 maj 2023 – KB, Malmö

Publicerat den

Det våras

Det börjar allt mer kännas lite vårligt nu. Allt är skimrande grönt nu, och torghandeln i byn är i full gång. Perfekt och stark konkurrent till den överdrivet dyra livsmedelshandeln. Tomaterna är bara ett exempel. Mindre än halva priset jämfört med affärerna, och avsevärt mycket bättre kvalité.

Den här dagen fanns det utrymme för ett besök på Möllans Café också för en eftermiddagsfika.

Lite inlagearbete under eftermiddagen, innan våra trevliga grannar kom på besök. En sådär lagom trivsam fredag så här på vårkanten.