En utflykt med fotoklubben till en Lavendelgården. En fantastisk trädgård som jag bara skulle älska att få ha.
Blommor eller inte…!?
För några dagar sedan skulle min mor ha fyllt 85 år om hon hade levt. Kanske skulle jag åkt upp och satt en blomma vid graven. Men egentligen, nej. Vem har glädje av det förutom möjligen den som får sålt lite blommor!? Det här är tankar som har aktualiserats vid ett antal tillfällen tidigare också, och måhända finns det de som varit där och dekorerat graven med lite inställsamma blommor. Men för egen del ser jag faktiskt ingen anledning alls till att sätta några blommor. Om hon under sin levnad hade tillåtit mig att utvecklas fritt i den riktning jag var bäst lämpad, kunde det kanske varit aktuellt om det nu är meningsfullt att göda marken kring en död gravsten. Idag kan det kvitta!
Universeum i Göteborg
Dammen klar
Ett arbete som pågått sedan strax efter påskhelgen i år (2015) är nu äntligen klart. Återstår några mindre detaljer. Ska bland annat fylla på med jord runt dammkanten, och även plantera ytterligare några växter. Sen ska även kablar till dammpump m m dras om.
Memoarer nästan klara!
Nu är faktiskt mina memoarer så gott som klara. Återstår i stort sett bara ett kapitel till, i vilket jag ska försöka summera lite.
Publicera!? Tja, kanske! Det finns de som tycker att jag borde. Finns en del som rycker på axlarna och tycker att ”det är väl ingen som vill läsa om en sån som dig!?” Möjligt, men de som säger så känner klart inte till min sanna historia.
Hur som helst så är det egentligen inte publicering som varit det främsta skälet för mig. Det handlar egentligen mer om att bearbeta alla missgrepp som skett framförallt under min uppväxt, och den målsättningen har jag lyckats ganska väl med.
Så vi får väl se, om det blir något mer av det. Men OM den ska publiceras behöver den bearbetas en hel del ytterligare. Måste ändra alla personnamn till fingerade namn. Även om det förekommer personer genom mitt liv som jag önskar mest elände, är jag inte ute efter att hänga ut någon.
Vi firade läder
Idag på Nationaldagen valde vi att fira vår bröllopsdag. Förvisso tre dagar för tidigt, men bättre när man är ledig.
Firade med god mat på Östarps Gästis.
Dammbygget – nästan klar!
Det tar sig verkligen. Idag byggde vi på runt kanterna med stenar och planterade växter, och fick det i det närmaste klart. Så pass klart att vi kunde fylla på med vatten. Och till min glädje, och lättnad, kan jag konstatera att bygget av vattenfallet fungerar exakt som jag hade tänkt mig.
I morgon ska vi släppa i fiskarna, som tålmodigt har simmat omkring i en murtunna sedan den 8 april. Dessutom har vi en del växter i en annan del av trädgården som vi ska flytta till dammen. Det här är väldigt positivt att vi kommit så här långt nu. Har flera andra projekt i trädgården som vi ska fixa den här sommaren, så de kan komma igång nu snart.
Hemsidan uppdaterad
Har byggt om min hemsida en del, och försökt modernisera lite. Anpassningen gör att den faktiskt även fungerar utmärkt i mobil och Ipad nu. Egentligen började det med att jag gjorde en del förändringar i fotoklubbens hemsida ( http://www.scaniaphotoclub.se/index.htm ) vilket inspirerade mig att ta tag i min egen också.
Grodsafari
Regn och sedan sol och regn igen, hela dagen upprepades det. Väl framme vid Baldringe ängar vände det dock och vi fick se både regbågsfenomen och häliga molnformationer med ovanliga ljus. Urskön natur och härlig solnedgång. Ljudet av klockgrodan Bombina, Bombina gick inte att ta miste på trots en aning störiga ljud från vindkraftverken och de två ensamma doppingarna som också förde liv några gånger i kvällningen. Även lövgrodorna hördes. Äventyret kallade och stövlarna fylldes ganska snart med dammvatten men inga grodor syntes. Den bild som finns i bildspelet är lånad. Kvällens tur avrundades med fylld chiabata och kaffe. Gumistövlarna lät som andra grodor på vägen tillbaka och var svåra att få av beroende på det vakum som uppstod. Men trots det så var äventyret uppskattat och memorerat.
Grodsafari
Under lördagskvällen deltog vi i en s k grodsafari. En arrangerad utflykt till Fyledalen för att se och höra klockgrodan (Bombina bombina). Jo, vi hörde dem förvisso. De är å andra sidan ganska svåra att se, och måhända det finns större chans att se dem när man är ensam och kan sitta tyst och stilla och vänta. Det fungerar nog inte så bra när det finns många människor som pratar och barn som leker och stojar.
Men hur som helst var det en trevlig utflykt, och helt klart ett lite annorlunda lördagsnöje.
Andie Lindskog 