Innan operationen (Skrivlucka 14)

(Hur låter en person? Låt ett eller flera ljud beskriva en person. Hasandet av tofflorna, mumlet över tangentbordet, hjärtslagen)

Det var äntligen dags för operation av min tumled, och det var meningen att den skulle påbörjas tidigt på morgonen. Så jag valde att åka in kvällen innan, för att sova på plats. Tänkte att det kanske vore lugnast så.

Låg och kollade film på min surfplatta till klockan var närmare två på natten, men hade ändå lite svårt att komma till ro och somna. Lyckades ändå till slut, bara för att bli väckt igen efter kanske fem minuter.
”Ååh! Så måste man kissa också.” mumlade den 67-årige mannen som jag fick dela rum med.
Jag kunde höra hur hans fötter fumlade i det dunkla ljuset efter morgontofflorna, och därefter följt av det karaktäristiska flipp-flopp-ljudet när han tog sig förbi min säng och ut till toaletten. Den låg vägg i vägg med vårt rum, och jag kunde höra hans suckande och muttrande över ännu ett misslyckat försök att lätta på trycket. Strax därefter åter ljudet av morgontofflorna när han tog sig tillbaka in till sin säng.
”Skulle jag nu ha de tabletterna… eller… va fan…” mumlade han för sig själv.
Jag hörde hur han tryckte på knappen, men jag hade ändå precis lyckats slumra in när dörren öppnades och en sköterska kom in i rummet.
”Hur är det fatt?” hörde jag henne fråga.
”Jag mår illa.”
Det fixades en del innan sköterskan försvann igen med orden att han fick ringa igen om han behövde nåt.
Äntligen tyst och lugnt. Jag slumrade sakta in.
”Va fan!” hördes plötsligt från rumskompisens säng, följt av ett prasslande ljud och därefter det där otrevliga ljudet som kommer av att någon mår illa, på riktigt så att säga. Han hulkade några gånger, lutade sig bakåt i sängen och kramade ihop öppningen på påsen så att det prasslade. En stund senare var det dags igen.
Den proceduren upprepades ett antal gånger under det mesta av den natten.
Runt halv sex på morgonen kom sköterskan och väckte mig. Dags att göra sig i ordning för att åka upp till operation.
”Har du sovit gott?” frågade hon muntert.
”Nja… sådär.”
Tyckte ändå synd om min rumskamrat. Han hade blivit opererad under dagen och hade inte tålt att vara nersövd. Tillika hade han även problem med toalettbehoven. Behövde men kunde inte. Men jag hade önskat att han åtminstone hade låtit bli att mumlande kungöra alla problemen för sig själv.

sjukhus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.