Vaknade redan vid 5.30-tiden vilket ju självklart var alldeles för tidigt. Men det kändes också meningslöst att ligga kvar och rulla av och an i sängen i fåfänga försök att åter somna! Bättre att gå upp och försöka vara lite effektiv på morgonkulan, och samtidigt kanske passa på och njuta av den tiden på dygnet då jag normalt nyligen har gått och lagt mig.
Och så får jag väl istället försöka sova några timmar under dagen, eftersom vi är bortbjudna till goda vänner på kvällen.
Jag hann!
Blev klar med elinstallationerna i uterummet idag, precis som jag hade planerat. Kul när det faktiskt fungerar så som man tänkt.
Och på måndag kommer byggarna och kör igång med isolering och att sätta nytt glas.
Och nu håller jag helg med god mat, gott vin i gott sällskap med min kära sambo och min "låtsasdotter".
Den 31 december 2007 var det förlovning, och klädseln var… tja, ordentlig…?… Fast är det så viktigt!?
Tidningarna skrev i varje fall inte ett ord om denna stora händelse! Och det talades inte alls om det på radion. Och inte ett enda litet inslag i tv.
Trots att det var en stor och omvälvande händelse!
Ja, ja, det är skillnad på folk och folk!
Förlovningen jag talar om var den mellan min kära sambo och mig! Det är den som är viktig – FÖR OSS – precis som förlovningen mellan kronprinsessan och Daniel är viktig för dem och deras nära och kära.
Men varför denna otroliga hysteri kring det!? De är bara människor och kungafamiljen är ju bara födda in i ett representantskap för Sverige för vilket de har alldeles för hög lön!
Varför ska jag engagera mig i deras förlovning och kommande bröllop!? Varför ska jag behöva höra och läsa allt tjat om hur förlovningen gick till (Va fan!? Han satte väl ringen på hennes finger som man gör?) och sedan fram till dagen för bröllopet få ta del av hur de ska vara klädda, vad de ska äta, var de ska gifta sig, var de ska ha bröllopsfesten etc etc!?
Tja, jag är ju med och betalar kalaset, så man får väl hoppas man blir bjuden…
Sedan onsdag förra veckan har jag arbetat med förberedelser inför renovering av vårt uterum.
Det var förvisso bra som det var, men det var INTE VINTERISOLERAT!
På måndag den 2 mars kommer byggfirman som ska fixa med glaset där, och tills dess ska jag vara färdig med min del. Det handlar om att plocka ned alla befintliga elinstallationer, som jag fixade förra våren. Därefter att plocka ned all befintlig panel, och därefter att dra in all el igen men i vp-rör i väggarna istället. Och det är där jag befinner mig nu. Har en del rör i taket att sätta upp samt ytterligare någon dosa, och därefter ska jag bara dra i trådar till de olika dosorna. Så högst troligt är jag klar med detta senast på fredag som jag hade tänkt mig.
Förvisso måste man ju alltid räkna med diverse småproblem som dyker upp på vägen som man måste lösa, och det här projektet var inget undantag. Exempelvis visade det sig när jag plockat bort panelen där inmatningen för elen låg, att det var helt öppet ut i carporten. Så det blir till med lite extra snickeriarbeten också, annars är det ju knappast någon vits med att isolera där. Detta innebar också att jag fick plocka ned uttag, strömbrytare och kabel i carporten som suttit på andra sidan den här väggen och som bland annat går till en lysrörsarmatur i carporten. Och uttaget är det vi exempelvis använder till högtryckstvätten när vi tvättar bilarna. Det är ju heller inte särskilt lämpligt att ha det på samma som uterummet när där nu dessutom ska installeras fasta värmeelement. Så det har jag fått plocka ned, och sedan blir det ett senare projekt att dra om det på lämpligt vis.
Skönt att aldrig vara sysslolös!
Sent i går kväll snöade det igen, och under natten övergick det i regn och följden blev ju naturligtvis att det blev slaskigt och halt.
En självklarhet i det läget är ju att man anpassar hastigheten efter omständigheterna när man kör bil. Annars kan det ju gå som för den här bilisten, som säkert innerligt önskar att han hade gjort så. Vilket taskigt öde med dessutom en alldeles ny bil!
Den 18 januari skrev jag här om min stora passion för filmmusik, och framförallt symfonisk sådan.
Just nu lyssnar jag på en nyligen införskaffad samlingsplatta med filmmusik av Hans Zimmer. Han har skrivit musik till exempelvis Gladiator, Rain man, Pearl Harbor, Da Vinci koden och delar av musiken till Disneys Lejonkungen.
Nyligen såg jag filmen "True romance" av Quentin Tarantino, där ledmotivet också fastnade i min smak. Den är också skriven av Hans Zimmer. Att sedan Tarantinos filmer är lite väl våldsamma för min smak är en annan sak. Jag gillade musiken. Det samma gällde för hans våldsflummiga "Kill Bill". Filmen var i mitt tycke usel, men jag gillade åtminstone vissa delar av musiken.
Hade tänkt sadla om och lägga ut lite berömmande ord om vissa berörda parter här, men verkligheten kom ikapp mig på alla hjärtans dag och fick mig att inse att det enbart vore att göra mig själv till åtlöje!
Så… jag skiter i det!
Så har det snöat igen!
Som vanligt perfekt tajmat! Vi får monterat dubbdäck till den 1 december som lagen föreskriver. Men snön brukar ju komma ungefär vid den här tiden – OCH DÅ ÄR DUBBARNA NEDSLITNA!
Och dubbdäck utan dubbar är sämre än slitna sommardäck! Även om de har bra mönsterdjup! I vanlig ordning har jag påtalat för ansvariga i förra veckan att det var dags att byta däck, men man konstaterar bara att mönsterdjupet är ok, så då behövs det inte! Så är det att ha bilansvariga vars enda merit möjligen är att de läst en och annan motortidning.
Och ute på vägarna brukar det vara vi som visar vägen för plogbilarna! Det är den vanligaste situationen för vår del i snöväder att man kör på helt snötäckta vägar, där inga spår syns! Så det är tur att man känner till vägarna, särskilt när snön dessutom fyker och bildar drivor. Men med dubblösa däck tar man inte allt för stora chanser, eftersom det inte behövs särskilt högt med snö för att bilen ska sätta sig!
Och nej – dubblösa dubbdäck ÄR INTE detsamma som odubbade däck!
Spåren som syns är de jag själv just har skapat!
Jag har alltid haft lätt att lära mig låttexter till låtar jag gillar, och har alltid tyckt om att sjunga med i låtarna. Men ibland förundras man över hur man faktiskt kan komma ihåg vissa texter, trots att man inte hört låten på länge.
Mitt senaste exempel på det är David Bowies gamla "Cygnet committe" från Space Oddity som kom ut 1969! Bara låttiteln är lite märklig. Jag hade faktiskt ingen aning om vad "cygnet" egentligen betydde, men enligt mitt engelska lexikon betyder det "ung svan"! Men sedan kan man faktiskt via "Wikipedia" få fram att det fanns något som hette AEA Cygnet vilket var ett försöksflygplan konstruerat av Alexander Graham Bell 1907. Ja, ni vet, han telefonkillen! Det fanns även ett enmotorigt brittiskt flygplan från 1930 som hette General Aircraft GAL.42 Cygnet II.
Måhända är det något av dessa företeelser som varit inspirationen för Bowie när han skrev låten. Hur som helst så är den väldigt lång, 9 minuter och 33 sekunder, och texten är ungefär lika lång. Och tämligen komplicerad! Likväl lyckades jag lära den utantill, och jag minns 1973 då jag arbetade på Vägverket och gick lite för mig själv ute på en landsväg någonstans i Skåne och dirigerade trafik med hjälp av en röd flagga då det lades tjära och grus, och samtidigt sjöng den här låten för mig själv. Ja, det här var ju långt före de bärbara cd-spelarna eller mp3-spelarna, så vad skulle man göra.
Dock… i förra veckan hade jag den här låten i bilstereon när jag jobbade, och sjöng med från början till slut utan att missa ett enda ord i texten! Trots att senast jag hörde den här låten var runt 1995!
MÄRKLIGT!
Och hur knepig texten än är, så gillar jag den fortfarande och håller faktiskt den här låten för en av David Bowies bästa!
"So much has gone and little is new And as the sunrise stream Flickers on me, My friends talk Of glory, untold dream, where all is God and God is just a word"
…eller…
"And I close my eyes and tighten up my brain, for I once read a book in which the lovers were slain, for they knew not the words of the Free States refrain, it said;
I believe in the power of Good I believe in the State of love. I will fight for the right to be right. I will kill for the good of the fight for the right to be right"
"And I want to believe In the madness that calls ‘Now’ And I want to believe That a light´s shining through somehow"
Än har inte Alzheimer satt in…!
….nu skiter vi i alltihop!
Varför måste tillvaron hängas upp på den ena petitessen efter den andra, och sedan ska all energi slösas på en massa meningslöst tjafsande!
Kanske vi har för många besvikelser bakom oss som gör oss lite extra nojiga…
Whatever… jag är trött på att bråka… så, jag ber alla som jag sårat om ursäkt, och förlåter dem som sårat mig!
Och så hoppas jag att vi kan gå vidare på detta!
Andie Lindskog 