Har ägnat hela måndagskvällen åt att skriva, och kan nu äntligen konstatera att boken är KLAR! Återstår korrekturläsning av sista kapitlet samt epilogen.
Därefter är det meningen att vi båda ska läsa HELA boken från första till sista sidan. Det är ju mycket möjligt att det dyker upp något mer under den resans gång, men det blir förmodligen mest lite ”färgläggning”.
Sedan ska vi försöka hitta någon utomstående som kan tänka sig att läsa och bedöma den också.
Sen… är det dags att försöka flörta med bokförlagen!
Slutresultatet blev en bok på 27 kapitel och totalt cirka 335 sidor räknat i bokformat!
Trodde nästan inte att man någonsin skulle kunna säga det! Men nu känns det faktiskt som att boken snart är klar!
Har ju kortat ned kapitlen vilket innebär att jag just nu håller på med kapitel 25, och kommer antagligen att hamna på totalt kanske 27 eller 28 kapitel! Med den takt vi haft nu på senare tid, torde boken vara klar inom kanske två veckor. Därefter ska vi korrekturläsa den från första till sista sidan och även ha någon utomstående som läser. Sedan torde det vara läge att hitta ett förlag som är intresserat.
Därefter kör vi igång med det bokmanus som Snezana har liggande. Tanken är helt enkelt att även få den klar. För mig personligen blir det en verklig utmaning. Det manus är bara så fantastiskt bra, och det jag i första hand ska försöka bidra med förutom korrekturläsning är en och annan dialog. Det blir verkligt spännande.
Det tog nästan ett år att få klart kapitel 15. Men nu rasar det på! Har gjort vissa justeringar i en del kapitel för att göra dem lite mindre, och istället fått lite fler kapitel. Blir kanske lite mer lättläst så. Det återstår i nuvarande form fem – sex kapitel, och hittills omräknat i bokform omfattar den drygt 245 sidor. Det ursprungliga manuset hamnade i färdigt skick på cirka 310 sidor, men nu har det tillkommit flera nya avsnitt, så frågan är hur stort det blir i slutänden.
Nu flyter skrivandet på. Några kvar och sedan är äntligen kapitel 15 klart! Men det har blivit så stort att det ska delas upp i två kapitel istället. Perfekt att arbeta gemensamt med Google Docs som ett perfekt verktyg. Vill gärna också få lite fart på skrivandet rent allmänt, så att den här kan bli klar snart. Idag firar jag ett i och för sig tvivelaktigt jubileum, då det är precis tjugo år sedan vi påbörjade arbetet med den här boken. Sedan dess har det varit många turer!
Har äntligen kommit igång efter lång tids uppehåll i skrivandet. Samarbetet mellan Snezana och mig har underlättats betydligt nu sedan vi börjat använda Google Drive. Helt suveränt redskap när man stafettskriver!
Allt för länge har skrivandet på min fantasy stått still! Senast jag skrev var i juni förra året. Körde fast i kapitel 15, och insåg samtidigt att det behövdes mer dramatik framförallt i inledning av boken. Gjorde en omarbetning av första kapitlet som jag faktiskt blev ganska nöjd med. Men sedan dess har det ändå stått helt stilla. Hänger fortfarande kvar vid kapitel 15, men börjar dock komma igång lite nu. Har börjat få lite idéer som jag ska försöka omvandla till berättelse.
Kan samtidigt konstatera att jag än en gång haft stor nytta av min dagbok. Hade plockat ut hela de utskrivna delarna av kapitel 2 och 3 och lagt i mappar. Visste att jag tänkt mig någon förändring där, men hade totalt glömt vad! Lyckligtvis hade jag noterat det i min dagbok, så nu vet jag hur jag ska gå vidare.
Igår för precis 40 år sedan skrev jag mina första rader i Min Dagbok! Hade förvisso redan från 1970 och framåt skrivit korta noteringar om dagens händelser i en skrivbordskalender, men från den 1 januari 1973 valde jag att istället skriva på A4-papper. Den 23 december 1976 fick jag överta min fars gamla skrivmaskin och gick då över till använda den för mitt dagboksskrivande. Den 15 februari 1991 skaffade jag min första egna dator, och därefter gick jag över till att skriva dagboken i den istället. Skrivbordskalendrarna från åren 1970 till 1972 finns dock inte kvar! Men från året då jag fyllde 17 år och fortfarande bodde hemma har jag skrivit dagbok regelbundet varenda dag. Det finns dock två avbrott. Det var dels mellan den 7 februari till den 31 juli 1974 som jag av någon anledning inte skrev. Sedan har min dagbok mellan den 1 december 2000 och den 18 juni 2001 försvunnit genom en hårddiskkrasch och bristfälliga säkerhetskopior. Båda dessa perioder har jag dock rekonstruerat så långt det varit möjligt med hjälp av noteringar i fickkalendrar, anteckningar och i övrigt mitt eget minne. De första åren innehöll dagboken mest kortfattade beskrivningar om dagens händelser, men efterhand har det hela växt, och idag kan det emellanåt bli ganska lång utläggningar. Ibland till och med flera A4-sidor! Allt beroende på vad som hänt under dagen, och vad som engagerat mig just då. För mig är inte dagboken enbart en journal över händelserna i mitt liv. Den är minst lika viktig som ett forum där jag kan skriva av mig. I skrivarkursen har vi fått lära oss att flödesskriva, helt enkelt för att få igång skrivandet. Lite den funktionen kan faktiskt dagboksskrivandet ha. Den fungerar som ett högst personligt bollplank, och också ett bra forum att ta till när man behöver kolla upp tidpunkten för olika händelser i ens liv. Genom årens lopp har jag också fått höra vissa kritiska röster från människor som tyckt det var meningslöst att skriva dagbok. Tja, måhända kan det tyckas meningslöst på ett vis, för vem ska egentligen läsa denna digra bok? Kan det möjligen finnas intresse hos en framtida släktforskare till exempel? Egentligen är det helt oväsentligt! Jag tycker om att skriva och dagboken är ett utmärkt forum att använda sig av för att skriva av sig. Det är skäl nog att fortsätta!
Precis som förra året ska vi snart på julträff med Skrivarkursen, och meningen är att alla deltagare i den julträffen ska skriva vars en julsaga. Idag blev vi klara med nummer två! Gick lite trögt i början, men med gemensamma krafter fick vi det hela att lossna. Resultatet kommer upp här i slutet av veckan!
En annan uppgift i skrivkursen – att göra om sagan om Bockarna Bruse till deckare!
Kriminalaren Brogren hade just avverkat dagens med köttbullar, mos och lingon hos Kurres gatukök när mobilen ringde. Det hade skett ett mord vid den gamla bron. Han körde motvilligt dit, och väl där möttes han av en av polisassistenterna som kom emot honom i sällskap med en figur som såg minst sagt motbjudande ut.
”Vem är det här?” ville han veta.
”Ja, han vägrar säga sitt namn, men han är tydligen… hmm… ett troll. Och han erkänner att det är han som har slagit ihjäl…”
Brogren höjde handen och avbröt honom.
”Vem är den mördade?”
”Ähm… det är de tre…”
”Tre!? Har han haft ihjäl tre personer?”
”Ja, det är de tre bröderna Bruse.”
En liten uppgift från kursen ”Kreativt skrivande”, där man fick bygga på ovanstående rubrik.
Ett skrik som nästan fick blodet att frysa till is. Det kom från grannens hus. Men där var helt mörklagt. Inte en ljusstrimma syntes. Jag smög ut till tomtgränsen men höll mig dold bakom buskaget. Kunde svagt uppfatta en ljusstråle. En ficklampa. Någon rörde sig där inne. Verkade söka efter något. Jag borde ringa polisen. Mobilen låg där inne. Typiskt.
Ljuskäglan svepte ut genom fönstret, rakt mot buskaget där jag gömt mig. Jag hukade snabbt, och halvkröp in i huset. Med darrande fingrar slog jag 112.
”Polisen? Ja, jag tror att det skett ett mord.”
Polisen var snabbt på plats, och möttes av en förvirrad man i hallen med ficklampa.
”Vad står på här?”
”Va fan, Rederiet börjar ju nu, och strömmen har gått.”
Andie Lindskog 