Slagthuset – first time!

Jag har noterat det vid flera tillfällen tidigare, men känner anledning att återkomma till det igen. Jag valde att flytta ifrån min födelsestad Malmö för 37 år sedan. Trots att jag därefter har varit i stan vid åtskilliga tillfällen, har de stora förändringarna blivit mer påtagliga nu de senaste åren. Under åren 1986 och 1987 var min arbetsplats på Utställningsgatan. En plats som så vitt jag kan se nu, är enbart en relativt stor parkeringsplats. Det här är kvarter jag rört mig i under många år. Noga räknat från 1974 till 1987, då jag först arbetade på AB Skånska Cementgjuteriet (det som senare blev Skanska) och därefter på Plast & Papper (som låg just på Utställningsgatan). Under åren på Skanska fanns Postens paketexpedition på Stormgatan, och det stora postkontoret fanns vid Skeppsbron. Minns även en välsorterad tobaksaffär som också fanns på Skeppsbron, och som drevs av två äldre damer.
Idag ser det helt annorlunda ut.
Som alltid är det en upplevele att komma till stan. Idel nya plater, och inte minst det här med olika konsertupplevelser är något som inte alls existerade då. Slagthuset var till exempel inte alls vad det är idag.
Just den här gången anlände vi dessutom med tåg från Kävlinge, så man fick uppleva bekvämligheten med att kunna smidigt ta sig från en ort till en annan. Något som inte alls låter sig göras där vi bor, eftersom politiker för länge sedan bestämde sig för att bilismen är framtidens melodi, och järnvägen är förlegad. Det är synd.

Steve Hackett på Slagthuset, Malmö – maj 2023

Steve Hackett fortsätter med sina Genesis Revisited-turnéer. Den aktuella kallas Foxtrot at fifty, vilket syftar till att det i år är femtio år sedan albumet Foxtrot med Genesis kom ut.
När jag 1975 för första gången efter en kompis tips fick upp ögonen, och i synnerhet öronen, för Genesis musik, har jag varit fast. På grund av olika omständigheter, har jag dessvärre aldrig haft möjlighet att uppleva dem live, med ett lysande undantag. Den 6 juni 1978 upplevde jag dem på Malmö Isstadion. Det var strax efter att albumet And then there were three hade kommit ut, och alltså också en tid efter att Steve Hackett hade lämnat gruppen. Men de här revisited-konserterna blir ett perfekt komplement till ”Genesisbristen”. För min del var detta den fjärde konserten, och klassen är fullt i nivå som vilken Genesis-konsert som helst, kanske med skillnaden att det spelas allmänt i något mindre konsertlokaler. Men det är som jag ser det enbart en fördel. Är inte särskilt förtjust i de där gigantiska arenakonserterna, där man oftast inte ens kan klara ekonomiskt att lösa biljett till en hyfsat bra plats, utan hamnar så långt bak att det enda man kan se av musikerna är det som visas på bildskärmar. Lite som att sitta hemma fram tv-n med vrålhögt ljud. Undantaget möjligen stämningen.
Klart är i varje fall att förutsatt att Hackett och övriga musiker fortsätter turnera och kommer fler gånger till Malmö, så har åtminstone inte jag upplevt sista konserten med gänget.
Den här konserten inleddes med ett antal låtar ur Steve Hacketts egna repetoar, och efter paus serverades albumet Foxtrot. Den här live-versionen var avsevärt mycket bättre än albumet inspelad med tidigt sjuttiotals teknik.
Att vi sedan dessutom fick växla några ord med sångaren Nad Sylvan efter konserten var ju också en extra krydda på en väldigt givande konsertkväll i Malmö.
Aktuell “lineup” 2023:
Steve Hackett – Gitarr & sång
Nad Sylvan – Sång
Roger King – Keyboards
Rob Townsend – Sax, flöjt, slagverk, keyboard och sång.
Jonas Reingold – Bass gitarr, tolvsträngad gitarr & sång.
Craig Blundell – Trummor & sång

Mina tidigare konsertupplevelser med Steve Hackett;
2 maj 2014 – Trädgårn i Göteborg
8 september 2015 – KB, Malmö
21 november 2021 – KB, Malmö
13 maj 2023 – KB, Malmö

Blodomloppet 2023

Idag var det dags igen – Blodomloppet på Bulltofta rekreationsområde i Malmö. En drygt fem kilometers promenad för att rikta uppmärksamheten på blodgivningen och förhoppningsvis locka till sig nya blodgivare. Tyvärr kan jag själv inte längre ge blod, men jag kan åtminstone bidra till att ge uppmärksamhet. Det här blev dessutom elfte året jag deltar, och även solen hjälpte till att göra eventet extra positivt.

Hemmastadd – eller nåt!

På väg under förmiddagen till Malmö, hörde jag trafikrapporten på Radio Malmöhus som meddelade att det var långa köer i centrum. Närmare bestämt vid klaffbron på väg in mot Västra Hamnen! Det var något med ”olämpligt uppställda bussar” eller nåt. Eftersom jag var på väg dit och en bokad tid, fick jag i sista stund ändra färdväg. Tur att jag fortfarande är hemmastadd i Malmö, och jag kom till den bokade tiden med god marginal. Sen det där med ”hemmastadd” kommer förvisso lite på kant när jag väl kommer in i Västra Hamnen. Trots att jag spenderat sådär tolv år av mitt liv i det området, är jag rätt vilse nu. Det är verkligen inte mycket som ser ut som det gjorde då. Förutom möjligen just klaffbron och ”Gängtappen” (gamla kontorsbyggnaden på det som en gång var Kockums) Å andra sidan kan man kosta på sig lite intressanta promenader i outforskade kvarter när det blir lite tid över. Och nu börjar jag ändå så smått bli bekant – eller nybekant – med området.

Röntgen, fika, skrivstund och skön vårpromenad … bland annat!

Idag var åter en sån där dag då väckarklockan dikterade villkoren (förvisso på min order). Först en tur till Ystad och lasarettet för uppföljande skiktröntgen efter den långvariga lunginflammationen i januari-februari förra året. Mest för säkerhets skull, rekommenderat av röntgenavdelningen.

Efter detta körde jag direkt till Malmö, där jag landade hos St Jakobs glass, för en smarrig Skagenmacka på stenugnsbakat bröd och en kopp kaffe. Spenderade sedan några timmar där med skrivande, och kom faktiskt ytterligare en bit på vägen med manuset Kalla mig Anna. Na-No-Wri-Mo är slut på söndag, och jag när en fåfäng tanke om att kanske vara klar med råmanuset då! Med tanke på resterande veckas olika engagemang känns den tanken förvisso mest fåfäng! Men man behöver ju drömmar och att ha ambitioner är ju heller inte negativt. Kunde även kosta på mig en hyfsat lång promenad ner mot Ribershus och sedan även genom ett svagt vårgrönt Slottsparken, just som molnen långsamt vänligen lämnade lite plats åt solen.

På det var det dags för ännu ett besök på Regementsgatan 7, där jag för övrigt passade på att skänka ett ex av mina memoarer, som tack för hittills väldigt bra behandling.

Skämtdag, vår i annalkande, julstjärnor som trivs och fortsatt skrivande!

Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!

Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.

Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.

Sommartid, fläckskräck, och research i gamla tiders Malmö

Vi gick in i veckan med sommartiden för ögonen! Sen har väl vädret kanske inte ansträngt sig nämnvärt för att förstärka den känslan. Men vi trivs ändå. Äntligen är ljuset med oss – May the light be with you – ja, jag vet, det var ”the force” … men jag kan väl få lov att fantisera lite …! I övrigt har det väl varit en vecka lite som alla andra. Färgat hår gav anledning till en skräckfylld stund efter en glimt i spegeln som gav den, lyckligtvis, felaktiga bilden av att jag drabbats av en snabbt växande cancerprick på bröstet. Men det var ju bara lite hårfärg.
Fick ytterligare respons på mina memoarer, från en av de som, åtminstone förr i tiden, känt mig bäst. I det viktigast av allt uppmuntrande ord, och likaså en bekräftelse på att min relation med föräldrarna varit känd inte bara för mig själv.

Behovet att röra lite mer på sig, fick ett skapligt utlopp med en promenad på drygt 1o km i Snogeholm, samma dag som jag varit på Vårdcentralen för ännu en spruta vars syfte är att dämpa och rentav stoppa den hormoniella påverkan i min kropp jag inte vill ha. Samma dag kom ett brev med remiss från Folktandvården till en efterlängtad behandling, som framöver förhoppningsvis kan ge mig mer anledning att le.

För övrigt har stor del av denna sommartidsvecka handlat om fortsatt arbete med Anna, vilket innebär ett utökat researcharbete kring Malmö under tidigt sjuttiotal. En tid där bland annat fars gamla foton kommit till användning, där jag till och med hittat en flygbild från 1971 över det område i Slottstaden som var mitt hem under åtta år mellan 1973 och 1981.

Och så har Idag kan det kvitta landat hos en recensent.

Nostalgiskt grävande

Skrivandet löper på! Just nu är det Anna som gäller. Alltså min fiktiva roman, som delvis bygger på delar av mitt eget liv. Blir nästan lite nostalgiskt när idéerna leder fram till företeelser som simpla maträtter jag och några kompisar brukade laga till på lördagarna när vi ville göra det lite extra festligt – tonfiskris! En i sig ganska simpel maträtt, bestående självklart av tonfisk, som man fräste en stund på stekjärn tillsammans med svamp, skivade tomater, eventuellt lite lök, soya och några skvättar lättöl. Sen rörde man ner riset och blandade. Klart för servering! Enkelt, men gott! Fattig tonåringsmiddag en lördagkväll på sjuttiotalet. Det dyker hela tiden upp sådana där små detaljer under skrivandet, som blir till lite intressanta tillbakablickar på en svunnen tid.

Sen är det extra spännande att skriva roman som utspelar sig i början av sjuttiotalet i mitt Malmö, med allt vad det innebär. Mycket research, koll av olika delar av stan, gräva i mitt eget minne, och inte minst en hel del nostalgi. Men det gäller ju också att vara historiskt korrekt. Började faktiskt skriva om att min huvudkaraktär fick en bostad på Lugnet. Tills jag insåg att Lugnet på sjuttiotalet mest handlade om så kallade bombhål. Har även en liten livsmedelsaffär belägen i centrala Malmö i min berättelse, vilken är starkt inspirerad av delikatessbutiken Lundbladhs Delikatesser (tror jag den hette), som en gång låg på hörnan Kalendegatan och Baltzarsgatan. En speciell livsmedelsbutik jag ofta var i som ”bud på stan” under mina år på AB Skånska Cementgjuteriet. Det var en sådan där butik jag själv aldrig skulle ha råd att handla hos under de åren, men de olika varukorgar jag fick hämta där, gjorde att man dräglade åtskilliga gånger. Nu gillar jag starkt att kunna väva in dessa upplevelser i mitt skrivande.

Buffé, grönsaker, korrektur, en tur till Malmö och så Anna – en rätt vanlig vecka!

Stillsam, i stort sett, kan man nog säga att den här veckan har varit. Mest korrekturarbete i form av uppdrag, av en spännande livshistoria. När det handlar om skrivandet, så har jag kommit en bit på väg med Anna. Det vill säga min roman Kalla mig Anna, som jag arbetar med lite parallellt med Ashas sten.

Så den där turen till Malmö som nästan blivit lite tradition, och som får fortsätta ett tag till. Elva gånger till är inplanerat tills vidare.

Fredagen blev det lunchbuffé – igen – på Restaurang Gondolen – mitt i byn. Som vanligt väldigt gott, men lite modell matkoma. Sen kunde vi med oförställd förtjusning konstatera att grönsaks- och frukthandlaren på torget i byn är tillbaka efter vinteruppehållet. Så här är det – så länge de trevliga handlarna finns på plats dagligen, är det vårt absolut självklara alternativ när det handlar om grönsaks- och frukt-handel. Toppkvalité och priser som gör att Kvantum, Supermarket och Coop kan kamma sig!
Tja, det var väl en rätt vanlig vecka!

Grått!

Det var faktiskt lite svag antydan till solsken när jag körde hemifrån lite före middagstid, men i höjd med Stenberget tätnade dimman på. I Malmö var det ganska tät dimma. Så pass att nästan halva Kronprinsen var mer eller mindre dolt. Hade skapligt med tid på mig, precis som jag brukar, så jag hann med en promenad på lite styvt en kilometer. Inte mycket att skryta med, men bättre än inget.

Lite uppdateringar till Belvida Bells hemsida hanns med här hemma på eftermiddagen. Kvällen avrundade vi med den för vår del kanske starkaste filmen i år – Skuggan i mitt öga – om den djupt tragiska händelsen den 21 mars 1945 i Köpenhamn!
Blev extra gripande när vi först efter vi sett filmen insåg att det just idag är exakt 78 år sedan denna händelse!