Hemmastadd – eller nåt!

På väg under förmiddagen till Malmö, hörde jag trafikrapporten på Radio Malmöhus som meddelade att det var långa köer i centrum. Närmare bestämt vid klaffbron på väg in mot Västra Hamnen! Det var något med ”olämpligt uppställda bussar” eller nåt. Eftersom jag var på väg dit och en bokad tid, fick jag i sista stund ändra färdväg. Tur att jag fortfarande är hemmastadd i Malmö, och jag kom till den bokade tiden med god marginal. Sen det där med ”hemmastadd” kommer förvisso lite på kant när jag väl kommer in i Västra Hamnen. Trots att jag spenderat sådär tolv år av mitt liv i det området, är jag rätt vilse nu. Det är verkligen inte mycket som ser ut som det gjorde då. Förutom möjligen just klaffbron och ”Gängtappen” (gamla kontorsbyggnaden på det som en gång var Kockums) Å andra sidan kan man kosta på sig lite intressanta promenader i outforskade kvarter när det blir lite tid över. Och nu börjar jag ändå så smått bli bekant – eller nybekant – med området.

Röntgen, fika, skrivstund och skön vårpromenad … bland annat!

Idag var åter en sån där dag då väckarklockan dikterade villkoren (förvisso på min order). Först en tur till Ystad och lasarettet för uppföljande skiktröntgen efter den långvariga lunginflammationen i januari-februari förra året. Mest för säkerhets skull, rekommenderat av röntgenavdelningen.

Efter detta körde jag direkt till Malmö, där jag landade hos St Jakobs glass, för en smarrig Skagenmacka på stenugnsbakat bröd och en kopp kaffe. Spenderade sedan några timmar där med skrivande, och kom faktiskt ytterligare en bit på vägen med manuset Kalla mig Anna. Na-No-Wri-Mo är slut på söndag, och jag när en fåfäng tanke om att kanske vara klar med råmanuset då! Med tanke på resterande veckas olika engagemang känns den tanken förvisso mest fåfäng! Men man behöver ju drömmar och att ha ambitioner är ju heller inte negativt. Kunde även kosta på mig en hyfsat lång promenad ner mot Ribershus och sedan även genom ett svagt vårgrönt Slottsparken, just som molnen långsamt vänligen lämnade lite plats åt solen.

På det var det dags för ännu ett besök på Regementsgatan 7, där jag för övrigt passade på att skänka ett ex av mina memoarer, som tack för hittills väldigt bra behandling.

Skämtdag, vår i annalkande, julstjärnor som trivs och fortsatt skrivande!

Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!

Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.

Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.

Sommartid, fläckskräck, och research i gamla tiders Malmö

Vi gick in i veckan med sommartiden för ögonen! Sen har väl vädret kanske inte ansträngt sig nämnvärt för att förstärka den känslan. Men vi trivs ändå. Äntligen är ljuset med oss – May the light be with you – ja, jag vet, det var ”the force” … men jag kan väl få lov att fantisera lite …! I övrigt har det väl varit en vecka lite som alla andra. Färgat hår gav anledning till en skräckfylld stund efter en glimt i spegeln som gav den, lyckligtvis, felaktiga bilden av att jag drabbats av en snabbt växande cancerprick på bröstet. Men det var ju bara lite hårfärg.
Fick ytterligare respons på mina memoarer, från en av de som, åtminstone förr i tiden, känt mig bäst. I det viktigast av allt uppmuntrande ord, och likaså en bekräftelse på att min relation med föräldrarna varit känd inte bara för mig själv.

Behovet att röra lite mer på sig, fick ett skapligt utlopp med en promenad på drygt 1o km i Snogeholm, samma dag som jag varit på Vårdcentralen för ännu en spruta vars syfte är att dämpa och rentav stoppa den hormoniella påverkan i min kropp jag inte vill ha. Samma dag kom ett brev med remiss från Folktandvården till en efterlängtad behandling, som framöver förhoppningsvis kan ge mig mer anledning att le.

För övrigt har stor del av denna sommartidsvecka handlat om fortsatt arbete med Anna, vilket innebär ett utökat researcharbete kring Malmö under tidigt sjuttiotal. En tid där bland annat fars gamla foton kommit till användning, där jag till och med hittat en flygbild från 1971 över det område i Slottstaden som var mitt hem under åtta år mellan 1973 och 1981.

Och så har Idag kan det kvitta landat hos en recensent.

Nostalgiskt grävande

Skrivandet löper på! Just nu är det Anna som gäller. Alltså min fiktiva roman, som delvis bygger på delar av mitt eget liv. Blir nästan lite nostalgiskt när idéerna leder fram till företeelser som simpla maträtter jag och några kompisar brukade laga till på lördagarna när vi ville göra det lite extra festligt – tonfiskris! En i sig ganska simpel maträtt, bestående självklart av tonfisk, som man fräste en stund på stekjärn tillsammans med svamp, skivade tomater, eventuellt lite lök, soya och några skvättar lättöl. Sen rörde man ner riset och blandade. Klart för servering! Enkelt, men gott! Fattig tonåringsmiddag en lördagkväll på sjuttiotalet. Det dyker hela tiden upp sådana där små detaljer under skrivandet, som blir till lite intressanta tillbakablickar på en svunnen tid.

Sen är det extra spännande att skriva roman som utspelar sig i början av sjuttiotalet i mitt Malmö, med allt vad det innebär. Mycket research, koll av olika delar av stan, gräva i mitt eget minne, och inte minst en hel del nostalgi. Men det gäller ju också att vara historiskt korrekt. Började faktiskt skriva om att min huvudkaraktär fick en bostad på Lugnet. Tills jag insåg att Lugnet på sjuttiotalet mest handlade om så kallade bombhål. Har även en liten livsmedelsaffär belägen i centrala Malmö i min berättelse, vilken är starkt inspirerad av delikatessbutiken Lundbladhs Delikatesser (tror jag den hette), som en gång låg på hörnan Kalendegatan och Baltzarsgatan. En speciell livsmedelsbutik jag ofta var i som ”bud på stan” under mina år på AB Skånska Cementgjuteriet. Det var en sådan där butik jag själv aldrig skulle ha råd att handla hos under de åren, men de olika varukorgar jag fick hämta där, gjorde att man dräglade åtskilliga gånger. Nu gillar jag starkt att kunna väva in dessa upplevelser i mitt skrivande.

Buffé, grönsaker, korrektur, en tur till Malmö och så Anna – en rätt vanlig vecka!

Stillsam, i stort sett, kan man nog säga att den här veckan har varit. Mest korrekturarbete i form av uppdrag, av en spännande livshistoria. När det handlar om skrivandet, så har jag kommit en bit på väg med Anna. Det vill säga min roman Kalla mig Anna, som jag arbetar med lite parallellt med Ashas sten.

Så den där turen till Malmö som nästan blivit lite tradition, och som får fortsätta ett tag till. Elva gånger till är inplanerat tills vidare.

Fredagen blev det lunchbuffé – igen – på Restaurang Gondolen – mitt i byn. Som vanligt väldigt gott, men lite modell matkoma. Sen kunde vi med oförställd förtjusning konstatera att grönsaks- och frukthandlaren på torget i byn är tillbaka efter vinteruppehållet. Så här är det – så länge de trevliga handlarna finns på plats dagligen, är det vårt absolut självklara alternativ när det handlar om grönsaks- och frukt-handel. Toppkvalité och priser som gör att Kvantum, Supermarket och Coop kan kamma sig!
Tja, det var väl en rätt vanlig vecka!

Grått!

Det var faktiskt lite svag antydan till solsken när jag körde hemifrån lite före middagstid, men i höjd med Stenberget tätnade dimman på. I Malmö var det ganska tät dimma. Så pass att nästan halva Kronprinsen var mer eller mindre dolt. Hade skapligt med tid på mig, precis som jag brukar, så jag hann med en promenad på lite styvt en kilometer. Inte mycket att skryta med, men bättre än inget.

Lite uppdateringar till Belvida Bells hemsida hanns med här hemma på eftermiddagen. Kvällen avrundade vi med den för vår del kanske starkaste filmen i år – Skuggan i mitt öga – om den djupt tragiska händelsen den 21 mars 1945 i Köpenhamn!
Blev extra gripande när vi först efter vi sett filmen insåg att det just idag är exakt 78 år sedan denna händelse!

Heldag i Malmö

Idag var det väckarklockan som bestämde när jag skulle gå upp. Det stod 7.04 på displayen när jag gav upp det där med snooze. Det blev nästan en heldag i Malmö. Först en bokad och spännande tid hos logoped, vilket därmed också innebar ännu ett återseende av den del av Malmö som jag tillbringade tolv av mitt yrkesverksamma liv i. Fascineras verkligen av den totala förändring som skett i det området. Inte mycket av kvarteren längs Nordenskiöldsgatan och gamla Kockumsområdet som ser ut som det gjorde på sjuttio- och åttiotalet. Fortsatte efter detta direkt till Slottstaden där jag parkerade bilen på det som var min närmaste bostadsparkering i åtta år en gång i svunnen tid. Sedan hade jag nästan fyra timmar att fördriva innan nästa avtalade tid. Slog mig ner hos St Jakobs Glass för en fika med stenugnsbakat bröd och skagenröra, sallad och groddar, och en skrivstund. Inte alltid helt lätt att koncentrera sig på skrivandet i allt sorl runt omkring. I synnerhet som närmaste bordsgrannarna är två äldre väldigt högljudda damer som pratar och skrattar oavbrutet på något för mig främmande språk. Men det finns samtidigt en inspirerande charm i det, och efter hand flyter skrivandet ändå på. Var efter detta på min tjugosjunde behandling hos Elisabetkliniken. Lite snabb kompletterande livsmedelshandel på ICA Maxi vid Toftanäs, ett ärende hos Hornbach och därefter hem. Skönt att hinna hem innan kvällen, då de hela dagen har varnat högljutt om åtskilliga centimeter snö till kvällen, även om de i nästa andetag mildrade varningen till viss del. Det är ju bara norra Skåne som kommer att drabbas. Eller nåt.

Cheerleading 2023 i Malmö

Idag har vi varit på Cheerleading på Baltiska Hallen i Malmö, och bland annat sett barnbarnet uppträda. Massor med duktiga tjejer som visar upp varierande akrobatiska danser – får man nog kalla det – och det är stundvis underhållning på hög nivå.

Tyvärr är ju inte ljusförhållandena de allra bästa i sådana här sammanhang, så bilderna blir ju inte direkt toppkvalité! Men jag fick ändå bra bilder på vårt duktiga barnbarn.

Älskade katt, bokleverans, reaktioner och så flyger vi igen …

Första halvan av den här veckan har dominerats av vård av sjuk katt! Någonting hände i slutet av förra veckan med Mogwai som gjorde honom magsjuk med snabb uttorkning som följd. På det har vi gett honom flytande extra näringsrik föda och vätskeersättning, och nätterna söndag, måndag och tisdag gick vi upp varannan timme för detta. Och han har hämtat sig! Han är stadigt på väg tillbaka och i det närmaste återställd nu!

Vi väntar just nu på leverans av den nytryckta boken Skarvkvinnan, som har officiell utgivningsdag på Internationella Kvinnodagen! Den hinner förhoppningsvis precis komma fram i tid.

Förra veckan ställde jag frågan om jag kunde berättat? Det väckte uppenbart reaktioner, och jag fick en hel del positivt bemötande från nära vänner. Sen finns det fortfarande några jag lite försiktigt väntar och hoppas på, men det blir vad det blir antar jag.
Och idag har jag, allt enligt Adidas Runtastic App i telefonen åter tagit en flygtur över Slottstaden, i samband med att jag varit där på min tjugofemte epilering. Jay! Kvällen avrundade vi med ännu ett avkopplande och inspirerande SPA-bad.