S&A Lindskog – Författarparet

3076 följare på våra gemensamma konton på Instagram!✨
Många är nya och det kräver lite nya rader om oss.
VI – Snezana och Andie Lindskog –gemensamt författarnamn
S&A Lindskog

Vi är 127 år tillsammans, massor med erfarenhet samlad i en ryggsäck – Förhoppningsvis!
VAD VI GÖR OM DAGARNA –
skriver ihop sedan 10 år tillbaka
redigerar våra och andra författares texter
Gillar att fotografera och leka i Photoshop och skapar alla våra reklambilder själva, gör filmklipp, omslag till böcker mm.
LITE ANNAT KUL OM OSS –

Vi bor på landet med Golden retrievern Scrollan och katten Mogwai som ibland visar drag av en Maincoon och ibland av en Norskskogskatt, en bestämd ras som sätter oss på prov ofta.
Vi är positiva och extroverta och dåliga på matte.
Andie gillar öl, Snezana dricker martini
Snezana är ganska oorganiserad, allt hon behöver måste finnas inom räckhåll på skrivbordet, från pincetter, handkräm, nagelfilar, mobilen mm. Är den borta brukar den bli kvarglömd på toaletten. Spisfläkten är utbytt och när Snezana glömmer att få igång den vid matlagningen hittar hon på nya sätt att förklara varför den ”strejkar”.
– Andie gillar ordning och reda och att passa tider. Det tekniska ska fungera och att olika program försöker bestämma var filer ska sparas är mycket frustrerande. Andie har skrivit dagbok i mer än 50 år. I ord räknat och omsatt i bokform minst lika mycket som 7 volymer av Sagan om ringen. Alltså mer än 3 miljoner ord. Att föra statistik är superkul tycker Andie.

VAD VI HAR SKRIVIT –

Snezana: ”Av gudarna märkta”
Och några erotiska noveller

Andie Lindskog under namnet Per Lindskog:
Humoristisk fantasy – Serien heter ”Legender från Thiramaar, hittills är tre böcker utgivna.
Eilaths hopp
Gudarnas spira
Regntider

Aktuella tillsammans med en HBTQ – feelgood trilogi som utspelar sig mellan åren 1926 – 1966 Del 1- ”Vi badade i Skärsjön”

Korrektur klart första omgången!

Korrekturläsning första omgången klart!
Saxat ur näst sista kapitlet;
Ibland har jag funderat över vitsen med att gräva i min historia, när det ändå inte finns något positivt att hitta. Kunde kanske vara bättre att låta det gamla vara bortglömt. Men så enkelt är det inte. Någonstans inom mig har jag alltid undrat över varför jag aldrig fått någon uppskattning eller uppmuntran, fram för allt från mina föräldrar. Aldrig någon kärlek. Aldrig några kramar. Varför jag aldrig fick söka den yrkesinriktning jag verkligen ville ha.

Det blev 50 891 ord! Så här långt! Kan bli mer – eller mindre!

Det växer!

Nästan direkt när jag konstaterade att ”råmanuset” till mina memoarer var klart, satte jag igång med korrekturarbetet. Har så här långt hunnit fram till kapitel 22, och redan nu har boken vuxit. Har tillfört ytterligare ett kapitel, plus en del andra avsnitt. Den har växt med 2 842 ord, och sidantal omräknat i bokform hamnar på cirka 282 sidor. Och det är ju inte klart än. Har ungefär halva manuset kvar att gå igenom.

Det roliga med att göra korrekturarbete är ju att man oftast kommer på nya och betydligt bättre formuleringar, mer färgrikt berättande samtidigt som man förhoppningsvis också hittar och kan stryka sådant som inte alls är bra. Hur som helst återstår helt säkert ett par vändor till innan det här kan betraktas som en färdig bok. Men jag har rätt kul trots allt under resans gång. Åtminstone emellanåt.

The End – eller nåt!

Äntligen! Efter drygt tio år, och för närvarande 46 777 ord – nu är mina memoarer klara! Eller rättare sagt ”råmanuset”. Men å andra sidan har flertalet kapitel skrivits, skrivits om, strukits, lagts till åtskilliga omgångar. Så frågan är hur mycket mer redigeringsarbete det kan finnas kvar att göra. Vis av erfarenhet vet jag ju att man alltid hittar nya saker att korrigera när man läser igenom. Å andra sidan är det ju inte mycket att göra åt själva ”handlingen”. Den är ju som den är. Men måhända kan man frisera lite på hur den berättas. Kanske jag kommer på fler detaljer, fler händelser, fler minnen som jag vill ha med.

Återstår att se, nu när jag ska börja läsa hela manuset från början – igen! Så här långt motsvarar manuset cirka 265 sidor i bokform.

Boktryck, klippning, memoarer och lite annat

Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!

Börjar se slutet, faktiskt

Under kvällen kunde jag färdigställa kapitel 37 i mina memoarer. Ett kapitel jag gett rubriken ”Kartläggning slutförd”. Därmed är berättelsen faktiskt till stora delar klara. Därmed inte sagt att memoarerna är färdigskrivna. Det fattas en del avsnitt lite här och var som ska tillföras. Det finns också mer att berätta kring nutiden. Sen ska jag läsa om från början, och det kommer helt säkert att innebära en hel del korrigeringar och tillägg, och kanske vissa strykningar också ur texten. Men man kan kanske ändå säga att med några avsnitts undantag är råmanuset till mina memoarer faktiskt klara!

Fortsatt framåt

Känner mig riktigt nöjd faktiskt. Memoarerna fortsätter löpa på riktigt bra. Har just avslutat kapitel 34 som blev hela dryga 2 000 ord långt. Det känns faktiskt som att jag fått med allt väsentligt jag hade tänkt mig till det kapitlet. Det handlar om nya vänner, helt nya upplevelser och helt nya insikter, och samtidigt en del besvikelser som följt när människor visat sig inte vara riktigt så som jag hade trott.

Nu går jag vidare, och kommer därmed in i en del som innebär en del kritik mot hur saker och ting fungerade under tidigt nittiotal. Kritik jag ofta framförde redan då, som ledde till att jag i vissa kretsar blev obekväm. Kritik och synpunkter som idag faktiskt blivit regel. Då var det tufft, men idag känner jag viss tillfredsställelse över att kunna konstatera att jag i mångt och mycket var före min tid. Trettio år före, faktiskt!

På gång – Det hände vid Skärsjön

Det här är sååå spännande. Nu går vi in i en fas där väntan inför omdömen av förhandsrecensioner är olidlig.
😱
Utgivning närmar sig. Håll er uppdaterade för snart kommer en bild som visar lite mer av bokomslaget.
Detta blir i slutändan en svit om tre HBTQ berättelser om människor som älskar varandra oavsett kön, där själen är det vackra vi faller för.
Berättelserna utspelar sig mellan åren 1926 -1966.
Missa inte dessa böcker.

Några omdömen kommer här:

”Fantastiskt fin romans i historisk miljö, en levande skildring av det
förgångna och av förlegade attityder som än idag spökar, med ett
vackert avslut.”

”Manuset är välskrivet och språket är rikt och detaljerat. Boken fångar läsarens intresse direkt från början.”

”Berättelsen är en upprättelse – för allas rätt till kärlek, omtanke och att bli accepterade för den mdethänderpålimhamn

Ute nu!

Vi har tillsammans haft riktigt roligt när vi skrev den erotiska storyn om Alex. Den är utgiven av Ariton förlag i antologin ”Över en fika kan allting hända” men då i en lite mer rumsren version. Alex är charmig och har humor. Hon vet vad hon vill men är beredd att finna sig i att allt man önskar sig inte går i uppfyllelse.