Under september månad förra året läste jag in ett antal kapitel av min självbiografi Idag kan det kvitta. Men jag stötte på en del problem, bland annat då jag upptäckte textfel i manuset, som behövde korrigeras. När jag senare dessutom provlyssnade de kapitel jag hade läst in, noterade jag flera brister, och beslutade därför att hela inspelningen skulle tas om. För att få lite ordning på det atbetet, har ja reserverat hela den här veckan för det arbetet. Kunde efter en del justeringar i studion påbörja arbetet idag, och har så här mot kvällens slut nio ljudfiler inlästa och färdigredigerade.
Jag kan inte säga att jag är förvånad – det tycks liksom finnas i alla högerpopulisters DNA att hata allt som inte är höger. Allt som inte följer deras egna trångsynta världsbild. Ändå – den nya lagen klubbades igenom under förra året, och ska träda i kraft den 1 juli det här året. Och gång på gång hör vi SD-folk som kräver att lagen ska rivas upp. Argument?! Man menar att det behövs utredas mer, och att det har blivit en allt för stor ökning av unga som kommer ut som trans. Det i sin tur menar man beror på sociala medier där det uppmuntras väldigt mycket!
Först och främst – frågan som till slut ledde fram till att lagen äntligen kunde klubbas igenom, har stötts och blötts i närmare tjugo år! Frågan måste vara utredd vid det här laget. Den långa utredningstiden handlar i första hand om förhalning inom vissa politiska läger!
Den ”ökning” man menar har skett under inverkan av sociala medier, handlar helt säkert inte om någon påverkan eller uppmuntran. Det handlar helt och hållet om kunskap!
För oss som levt med transsexualitet (eller könsdysfori) långt före sociala mediers tillkomst är det ganska tydligt. Hade vi haft samma tillgång till kunskap och erfarenheter i ämnet då, hade vi säkert varit fler som verkligen ”kom ut” då också. Istället fick många av oss kämpa i åratal med frågeställningen inom oss själva om vad det hela egentligen handlade om. Så det sociala medier och internet i allmänhet gjort i sammanhanget, är att fler blivit medvetna och kunnat förstå sin egen dysfori. Det handlar inte om någon påverkan! Vem skulle ha nytta av en sådan påverkan?!
Till sist – vad är det som är så problematiskt egentligen med att många upptäcker sin dysfori i unga år?! Det är ju ändå inte så att man läser något på nätet, och bums rusar iväg för att få gjort sin transition! Det är mycket lång väntetid innan man ens får komma till utredning. Själva utredningen tar minst tre till fyra år. Den syftar ju till att på ett så säkert vis som möjligt utreda huruvida patienten verkligen har könsdysfori, eller om det rentav handlar om något helt annat! Först när allt detta är klart, kan det möjligen bli tal om operation.
Sen att själva processen med att byta juridiskt kön ska bli lite enklare, betyder ju ändå inte att man med en enkel registrering på Skatteverkets hemsida, plötsligt har en ny identitet. På det följer flera långa och tidsödande processer med att skaffa nytt körkort / ID / pass, och bank-ID och så vidare. Alla de ställen där ens personnummer finns registrerat, måste registreras om.
Så – till alla er som vill riva upp könslagen – allt handlar om kunskap! Skaffa er den innan ni uttalar er!
Tillbaka på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över det som en gång mot slutet av åttiotalet var min arbetsplats. Nu för ett spännande och givande, och förmodligen sista möte. Det tog typ trettiofyra år att nå fram till det här.
Självklart är det så att varje handlare, oavsett branch, själv väljer och bestämmer vilka produkter de vill ta in i sin försäljning. Och självklart gäller det även för idéella verksamheter. Men om man som vi har minst fyra böcker som sorterar in under en särskild genre, vore det minsta man kunde begära av en idéell bokhandel som är helt inriktad på att sälja böcker inom just den genren, att de åtminstone lyssnar på vad vi kan erbjuda.
Jag har svårt att svälja när man tar emot böckerna från oss, stoppar dem i en kasse och gömmer undan på någon hylla. Med hänvisning att ansvarig inköpare kommer att höra av sig till oss! Vilket inte sker. Tiden går, vi påminner flera gånger, och till slut efter mer än ett halvt år får vi hämta hem böckerna.
Ingen har över huvud taget ansträngt sig att ens fråga oss vilken form av deal vi tänkt oss. Hur leveranser ska ske. Ingenting har man gjort. Men den kanske mest patetiska ursäkten var nog ändå när man säger att det inte finns plats på hyllorna i butiken! Vad?! På plats i butiken kunde jag se flera luckor i hyllorna där våra böcker skulle kunna få plats!
Tyvärr känns det nog mer som att denna specialinriktade verksamhet, främst är inriktad på vissa av de aktiva deltagarnas egna böcker! Det känns i allra högsta grad mest som en sluten organisation för inbördes beundran! (”Vi vill inte ha dig med i vårt lag” – citat från min roman ”Kalla mig Anna”, sid 28)
Internationella Kvinnodagen är det som gäller idag den 8 mars! Men egentligen skulle alla årets 365 dagar (366 i år och alla andra skottår) vara kvinnodagar. Den här dagen som kommit till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är sorgligt att det ens ska behövas! Och jag då?! Ja, jag har haft oturen att födas som motsatsen, men större delen av mitt liv har jag strävat och önskat att få tillhöra ”den andra sidan”. Jag har aldrig klarat av att identifiera mig med det manliga. Jag har alltid hatat när folk omkring mig benämnt mig som ”man”. Jag avskyr tillrop som ”hallå mannen” eller ”Andie my man” och så vidare. Eller ännu grövre, som det jag fick höra en gång på åttiotalet på min dåvarande arbetsplats; ”Du är fan den enda med tillräckligt mycket kuk för att kunna säga ifrån”! Jo, jag kunde säkert säga till ledningen på det jobbet exakt vad jag tänkte och tyckte. Har aldrig varit rädd för det. Men det handlade definitivt inte om vad jag har mellan benen. Snarare ett tänk om vad som är rätt och riktigt!
Kort och gott har jag alltid haft svårt att fullt ut kommunicera med män. Har aldrig klarat den manliga jargongen, och har alltid känt mig mest hemma i kommunikationen och umgänget med kvinnor. För några år sen då jag på allvar ”kommit ut” summerade en av mina kvinnliga vänner det hela klart och tydligt – du tänker som en kvinna! Det omdömet ser jag helt och hållet som en komplimang. Och även om jag inser att det finns biologiska kvinnor som inte alls gillar ”såna som jag” står jag ändå fullt och fast stadigt på barrikaden och hyllar internationella kvinnodagen, idag precis som alla andra år. Även om jag i grund och botten tycker det är sorgligt att denna dagen ens behövs.
I söndags lämnade jag Dödsgudinnans sten till Snezana för korrekturläsning. Och jag har redan fått tillbaka den, och har påbörjat min tredje genomgång. Tror faktiskt att berättelsen kommer att växa ganska mycket, innan vi är framme vid slutet. Medan jag väntat på att få tillbaka mitt manus, har jag arbetat med korrekturläsning av Tillbaka till Skärsjön, vilket är tredje delen i vårt gemensamma projekt Tillbaka till Skärsjön. Målsättningen är att denna del ska vara klar för tryckning i god tid innan Malmö Pride i juli i år.
Under veckan har jag fått en för mig helt ny vy över Malmö, från tolfte våningen i Öresundshuset, där numera Vuxenpsyk, könsidentitet håller till. Fler besök är planerade, så det finns anledning att återkomma i detta. Så har vi också uppnått över förväntan positivt resultat av vår ”selftape”, och den kommande veckan får vi förhoppningsvis veta mer exakt HUR positivt det är. Inte mycket vi kan säga om detta nu, mer än att det är ett väldigt spännande projekt, som kan bli mycket givande, om vi når ända fram. Slutligt, beskedet från Skatteverket i år var över förväntan positivt.
Nu går jag vidare med korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten – eller om den kanske rentav ska döpas om, igen – Dödsgudinnans ögonstenar!
Terry Pratchetts ord klingar ofta i mina öron – må du leva i spännande tider – och det känns onekligen som att det verkligen är vad vi gör. Vi har full aktivitet i vårt lilla förlag, med coverreleaser nästan varje dag. Presentationer av nya författare (nya för vår del alltså) nästan dagligen. Allt medan jag pendlar mellan Skärsjön och Thiramaar. Håller på att korrläsa – förhoppningsvis sista omgången – när det handlar om Skärsjön. Sen är det dags att göra inlaga för boktryck! Och så ska jag ge mig på Dödsgudinnans sten igen efter Snezanas genomgång. Sen finns det en hel del intressanta planer med olika engagemang under våren med bokförsäljning och föreläsningar. Och med lite tur kanske vi rentav kan hinna få tryckt böcker både av Skärsjön och fjärde delen i Thiramaar-serien innan dess.
Väldigt stort för mig den här veckan, är för övrigt att jag har inlett ”Steg Tre” för min personliga del. Och så är vi vidare till Steg Två i en annan oerhört spännande process, som vi kanske får anledning att återkomma till vad det lider. Idag blev det för övrigt en välbehövlig cykeltur till Sövdesjön och tillbaka. Känns som att det där med att grilla vid Sövdesjön inte är riktigt aktuellt just nu.
Snart är uppföljaren till ”Sommaren vid Skärsjön” här! ”Sommaren vid Skärsjön” är en berättelse om innerlig vänskap, och drömmar om en framtid där kärleken är en ledstjärna. Del två i HBTQ serien ”Det hände vid Skärsjön” och en fristående fortsättning på ”Vi badade i Skärsjön”
