Eilaths Hopp – Vill du veta vad Se mole loy betyder? Kolla videon!

Den gångna veckan inleddes med att vi fick försöka vänja oss
vid att vi inte längre kunde sitta ute på kvällarna och dricka vin eller öl,
och skriva. Vi har inte så varma kvällar vid den här årstiden i Sverige. Fotograferingen
är en syssla som avtagit väsentligt för min del de senaste åren. Men det har
ändå handlat en del om foton. Deltog i juryarbete åt en annan fotoklubb. Ett
uppdrag som dock blev väsentligt större än det var tänkt från början. Vi skulle
döma en kategori bilder, men när vi sedan fick bilderna hade de skickat med
ytterligare en kategori. Jag har försökt redigera mina bilder från Kreta, och
även trots allt lyckats plocka ut bilder som mitt bidrag till fotoklubbens
årstävling.
Annars har veckan mest handlat, som vanligt nu för tiden, om skrivande! Fick
första leveransen av min egen bok Eilaths Hopp, och fick äntligen uppleva
hur det känns att få hålla en riktig bok som man själv skrivit i händerna.
Inspirerad av detta kunde jag också komma igång med bearbetningen av Gudarnas
spira, det vill säga det som ska bli del två i trilogin. Hela den här
helgen har handlat nästan enbart om just det. Det handlar om att skriva en del
nytt, ta bort en del, pussla ihop olika delar och ibland bokstavligt talat
lägga pussel. Dessutom utökar jag den befintliga kartan över ”min värld”
Thiramaar, genom att bland annat rita in färdvägar med mera. Har dessutom gjort
ett försök att lära InDesign. Första ”lektionen” avklarad, och fortsättning följer.
Det är verkligen tur att min kärlek är lika stor skriv- och bildnörd som jag!

Idag kom jag igång med redigeringsarbetet med det som ska bli del två i trilogin ”Legender från Thiramaar”, numera kallad Gudarnas Spira. Det handlar om att gå igenom hela den befintliga texten, några avsnitt ska tas bort och några ska läggas till. Jag har totalt 131 anteckningar som underlag som jag skrev under vår semester då jag läste igenom hela boken. Eilaths Hopp hamnade på 404 sidor i bokform. Gudarnas Spira är i nuvarande form cirka 570 sidor!
I det här arbetet ingår även att göra kortare kapitel. Dessutom ska jag komplettera kartan med huvudpersonernas färdväg i den här berättelsen.
Ett digert men spännande jobb ligger framför mig.

Det
har varit en lång resa! Allt började egentligen en snöig lördag i februari för
tjugofem år sen! Det var då kompisen Göran och jag första gången började blanda
ihop våra idéer till det som så småningom blev fantasyromanen Gudaspiran. I
november det året betraktade vi romanen som färdig. Blev dock ganska snabbt varse
att det där egentligen bara var början. Den har genomgått ett antal processer
med korrekturarbete, omskrivningar och även samarbetsdiskussioner. Under resans
gång föddes idén till Eilaths Hopp, romanen som redan från början var
tänkt att bli en komisk fantasy. Dessutom
med något så ovanligt, åtminstone då, som inslag av HBTQ. Men även den romanen
har genomgått en lång rad omarbetningar. Under långa tider har båda manusen
legat orörda i datorn. Jag har gjort åtskilliga försök att återuppta arbetet,
samtidigt som kompisens intresse att delta allt mer har svalnat. När jag till
slut träffade min stora kärlek, idag för drygt åtta år sen, kom arbetet till
slut äntligen igång på allvar. Men vid det laget hade tiden på sätt och vis
sprungit iväg från Gudaspiran. Den kändes inte längre riktigt gångbar. Det
har dock irriterat mig mycket, för jag tycker ändå själv att den idag är en
väldigt tät och spännande historia. Därför är det med stor tillfredsställelse
och massor med inspiration som jag efter idé från min kärlek nu ska omarbeta
den romanen till en given del två i den trilogi som nu inleds med utgivningen
av min första fantasyroman Eilaths hopp.
Det var därför också med stor tillfredsställelse jag idag för första gången kunde
hålla ett prov-ex av min egen bok Eilaths Hopp i händerna. Bläddra
igenom de drygt 400 sidorna, betrakta kartorna över de båda länderna Thiarien
och Matrurien som allt är sprunget ur min fantasi. Dessutom vackert förpackat i
Snezanas tjusiga omslag! Det är nu det känns på allvar att det är förbannat
roligt att skriva!