Här är ett första utkast till omslag till Regntider, bok tre i serien Legender från Thiramaar. Nu blir det till att jobba på de olika detaljerna, och det här omslaget blir ett samarbete mellan oss båda. Närmast för min del är att skapa en lite udda talträngd fågel – en kracaastisk taltrast – som är trollkarlslärlingen Robias följeslagare.
Av någon anledning handlar våra samtal vid fika- eller matbordet väldigt ofta om skrivande. Eller andra frågor som på ett eller annat vis är relaterade till skrivandet. En hel del kreativitet har flödat vid dessa samtal, och många goda idéer har kommit till. Senaste var en diskussiom om omslaget till Regntider, min tredje del i serien Legender från Thiramaar. Jag har skapat en enkel variant som förslag till den, som jag har offentliggjort tidigare. Nu diskuterade vi lite hit och dit och kom fram till att det kanske på sätt och vis är lite för dystert. Den idé vi fastnade för nu är baserad på det inledande kapitlet i boken, som börjar hos kaldiniernas andliga övermagiker Ambarand! Say no more … Snezana gjorde en första skiss!
Genomgående uppgifter den här veckan tycks handla om två saker! Skrivande – som vanligt, och fotoklubbens årsmöte! Det sistnämnda handlar om att försöka få till ett fungerande årsmöte i februari, trots Coronaeländet. Inte helt lätt då tanken är att försöka hantera det hela via ett webbformulär på Google. Problemet är att flera inblandade tycks tro att de inte behöver svara. Resultat – jag försöker hantera det hela själv, och upplever allt mer känslan att jag är en av få som försöker hålla klubben flytande. Ska dock tilläggas att andra halvan av styrelsen f n har giltigt skäl att inte delta i det här arbetet.
Skrivandet då? Tja, det är ju inget ovanligt egentligen. Skrivandet upptar större delen av min tid. För närvarande är det två manus som är högaktuella. En novell som ursprungligen kallats ”Förlorad” är i det närmaste färdigställd. Samtidigt är det en sista genomläsning av ”Regntider” som gäller innan den ska skickas till testläsare. Just den delen är oerhört spännande, eftersom det blir första gången någon ”utomstående” ska läsa och tycka till!
Medan ordens förtrollande värld fyller fredagskvällen, försöker jag samtidigt vänja mig vid resultatet av dagens tandläkarbesök, samtidigt som vi gemensamt gläds åt att vårt förlag Belvida Bell kan fakturera ytterligare en god intäkt för utfört arbete!
Det rör sig, om än långsamt och stundvis rentav trögt, trots allt framåt med min fjärde del till Legender från Thiramaar. Det börjar så smått formas en svag röd tråd, men exakt vad som ska hända utmed den är höljt i dunkel än så länge. Till en del också för mig. Klart är i varje fall att en kaldinier och tillika trollkarlslärling som intoducerades i Regntider kommer att spela en central roll. Liksom Elana. Dessutom får vi stifta bekantskap med en av de sanslöst vackra skönheterna från Irrydien som gett upphov till en av den här världsdelens måttenheter. Häxor kommer också att spela en betydande roll i handlingen.
Huvudsyssla denna afton, på självaste fredagen den trettonde, är att jag spånar! Märkligt uttryck egentligen. Enligt SAOL betyder det att ”tänka eller samtala på ett fritt och improviserat sätt”. Oavsett så är det ett märkligt uttryck. Men det är ungefär vad jag gör. Har ett antal lösa idéer som jag försöker knyta ihop för att förhoppningsvis på allvar kunna komma igång med det som ska bli den fjärde romanen kring legender från Thiramaar. Första kapitlet är skrivet, så det är väl bara att kasta sig ut i fantasins virvlar och släppa loss. Det ska handla om trollkarlar, givetvis. Häxor, som de nog främst kallades av män som inte riktigt kunde hantera att det oftast rörde sig om särskilt kunniga kvinnor, ska det också handla om. Några ”bekanta” från de tre tidigare böckerna kommer också att dyka upp. Kanske lite välgörande funderingar kring varför gudarna finns och vems påfund de egentligen är, ska nog också finnas med. Lite underförstått en känga åt det här med religioner kanske.
Egentligen hade jag tänkt mig att jag skulle få skrivit lite på mina memoarer. Uj, bäva månde de som burit sig illa åt mot mig genom mitt liv …
Men faktum är att jag just nu känner starkare för att fortsätta mina legender från Thiramaar.
Så denna kväll har först handlat om en del bokföringsarbete för förlaget, med i första hand inkommande. Det går bra nu! Några produktioner är på gång, så vi borde kunna leverera något mer innan året är slut. Trots att vi dras med en kund som betraktar krav om betalning för utfört arbete som ett hot.
Resten av kvällen har handlat om att komma igång med första kapitlet i det som ska bli den fjärde boken om Thiramaar.
Med hjälp av Artbreeder, Photoshop och ett hyfsat mått av fantasi har jag skapat bilder av några av mina karaktärer i mina böcker – Eilaths hopp, Gudarnas spira och Regntider – och faktiskt fått till dem ganska nära så som jag i min skapande fantasi faktiskt föreställer mig dem. Hittills har jag skapat Elana, Ogda (som fortfarande lever) och trollkarlen Cornizendo.
Elana är ”byggd” på två olika karaktärer, och där jag fick till ett ansikte med de mörkt blå ögonen som stämde väl överens med hur jag ser henne. Hennes röda hårfärg fick jag komplettera i Photoshop, liksom den där nerfallande luggen hon dras med. Medicinkvinnan Ogda, kom också till i en blandning av olika karaktärer, men resultatet stämmer väldigt bra med hur jag ser henne. Hon är ju ingen ungdom, men hon lever fortfarande, och är helt säkert väldigt pigg för sin ålder.
Senaste tillskottet är trollkarlen Cornizendo. Så länge jag skrivit fantasy har jag i stor utsträckning använt mig av kända skådespelare för att skapa mig en bild i mitt huvud av hur personerna ser ut. Jag har alltid tänkt mig Cornizendo som en äldre och skäggigare variant av Sean Connery (typ som han var i Medicine man). Så därför valde jag också att bygga hans karaktär på en bild av just Sean Connery från nämnda film. Kombinerat med en yngre långhårig förmåga fick jag fram ganska exakt så som jag tänker mig Cornizendo. Artbreeder kombinerat med Photoshop är ett spännande sätt att skapa illusionistiska bilder av karaktärer så som man vill ha dem.
