Från stenskott och bilservice till memoarer och trivsam färg

Veckan inleddes till ljudet av väckarklockan. Hör ju inte direkt till vanligheterna nu för tiden. Det var dags för den årliga servicen av bilen och ett nödvändigt byte av bakre bromsskivor. Det här året tog verkstaden även hand besiktningen. Bra service. Turen till Mazdaservice i Svedala kostade dock lite extra utöver ärendet. Under färden på E65 råkade jag ut för stenskott! Så det blir ytterligare besök i Svedala om någon vecka för att byta framrutan!
Tur vi har en bra försäkring.
Under veckan har vi kunnat leverera ännu ett korrekturarbete till en nöjd kund, och vi sträcker lite extra på oss, nöjda över att vi faktiskt hittat en nisch som passar oss förträffligt att bygga vår verksamhet på. Har även sett oss tvingade att förtydliga våra krav gentemot tidigare samarbetspartner, som tydligen trots allt inte har så bra koll på vad som gäller i förläggarbranschen.
Så här när vi är på väg mot sommaren, även om det inte märks nämnvärt på vädret, så kanske det passar att ge sig på lite julnoveller. Åtminstone är det vad som krävs, om man vill ta chansen och försöka komma med i en novellantologi som ska komma ut lagom till jul. Har bearbetat två tidigare julsagor, som nu får fungera som bidrag till nämnda tävling.
Har även varit på den slutliga kollen hos Tandvårdshögskolan och kan nu koppla bort den forskningen.
För övrigt har mitt arbete växlat hela veckan mellan Regntider och memoarer, och till det sistnämnda väntar jag med spänning på handlingar som förhoppningsvis ska kunna bringa lite mer klarhet. Funderingar kring det här med namn går vidare, och jag trivs riktigt bra med den röda färgen.

Spännande tider …

Vi gick in i den här veckan med insikten om att en lösning är på gång i konflikten som stört vår verksamhet det senaste året. Det handlar om ett förlikningsförslag vi lagt fram tidigare, som då ratades totalt, men som nu när det börjar hetta till ändå tydligen smakar.
Annars har vi kört ett coronaanpassat medlemsmöte i fotoklubben, där vi samlades på tisdagskvällen för lite korvgrillning och fotosnack utomhus.
Kunde äntligen göra klart uppfästningen av segeldukstaket på altanen, efter leverans av ordentliga uppfästningsanordningar. Apropå ”altanbygget” är vi fortfarande helt inne på att inte handla hos Byggmax vid framtida byggprojekt.
För övrigt har den här veckan kretsat ovanligt mycket kring mina memoarer. Vid frukosten på torsdagen hade vi ett långt och konstruktivt samtal om hur det hela egentligen ska berättas. Som ett användbart underlag beslöts att jag även ska rekvirera handlingar som rör min ”historia”. Och som ett märkligt utropstecken kom samma dag en kallelse till ett spännande möte.
Som vanligt innebär skrivandet en hel del research, och att skriva om sitt eget liv tycks inte utgöra något undantag. Man får gräva i sitt eget minne, titta på gamla bilder och hoppas att fler minnen väcks upp. Eller fråga närstående som möjligen kan eller vill bistå med mer kunskap.
Efter en sådan vecka kändes det motiverat att fira under fredagen med sushi!
Och helgen ägnades ingående åt ny bearbetning av memoarerna, vilket i någorlunda klartext innebär en sammanslagning av tidigare skrivna memoarer och den delvis fiktiva romanen Förlorade år som jag skrivit på en tid.

Dagens Ord – en ordlek

Min kärlek och jag ger varandra ett ”Dagens Ord” att skriva valfri text kring, som ett sätt att träna skrivandet.
Ordet jag fick idag var KATT! Det kan jag egentligen skriva hur mycket som helst om, eftersom katter har funnits i mitt liv sen jag var i tioårsåldern!

Katter har alltid varit en del av mitt liv. Totalt femtio katter som funnits genom årens lopp i mitt hem, är väl bevis nog. Att vinna en katts förtroende och oförställda kärlek är en förmån. Bland alla dessa finns några som kommit att betyda lite extra för mig. Simon, Delilah, Eddie, Domino, Chicco och Mogwai.
(Katten på bilden är vår älskade Chicco som fanns med oss i nästan tjugo år)
Se Dagens Ord


HAIR

För några dagar sen bytte jag profilbild på Facebook. Inget konstigt med det. Det gör jag lite då och då, och de senaste åren har jag oftast anpassat bilden till mitt skrivande, på så vis att jag använt någon av bilderna som jag haft som bokomslag som bakgrund. Så även den här gången och dessutom med en text som säger ”Fantasy Author”! Det är ju det jag är. Bilden är heller inte helt ny. Har haft den tidigare också, men det som är förändrat är att jag hanterat den i en mobilapp som många nog hört talas om – FaceApp – så att jag fått längre hår. Efter covidanpassning vad gäller besök hos den lokala frisersalongen har jag inte blivit klippt sen den 30 september 2019. Så bilden, som ursprungligen är tagen 2018, stämmer med verkligheten när det gäller längden på håret, även om frisyren genom FaceApp är lite mer välordnad. Sen var det ju lite spännande och se hur man kunde sett ut som kvinna, med lite slätare hy och till och med lite mindre av de där begynnande åldersrynkorna.
Givetvis har bilden lett till reaktioner och kommentarer. Ganska väntat, och egentligen lite tröttsamt. Genom åren har jag ofta hört kommentarer typ ”fan vad du har blivit långhårig!” Ja, men det är ju faktiskt mitt val. Jag säger inte till folk ”fan vad du har blivit korthårig!”
Under åren 2002 till 2010 var jag ganska korthårig. Det är nog enda undantaget, och det var dessutom en period i mitt liv då jag inte genomgående mådde helt bra. Annars har jag hela mitt liv haft ganska långt hår, och trivts med det. Jag är ju å andra sidan uppväxt på 60-talet när man skulle ha långt hår, och ständigt förde en kamp mot föräldrarna som inte alls gillade det. Så om nu någon har svårt med det här – sorry, det är mitt val. This is who I am.

Hemsidor, tävling och bilder

Lite kort vecka. Även om sånt inte längre är lika kännbart när man inte jobbar. Annars brukade ju påskhelgen innebär lite extra lediga dagar, då vi som tidningsbud inte arbetade på röda dagar. Men om man inte lyckats ta semester, och det gjorde man sällan, blev det ändå lite splittrad ledighet. Man var ledig natt till fredagen, jobbade lördag, och var sen ledig söndag och måndag. Bättre att vara ledig alltid! Har under veckan ägnat en del tid åt fotoklubbens hemsida. Egentligen en följd av det faktum att WordPress byter ut sina verktyg och att jag av misstag ”sjabblade bort” det tema vi hade för den hemsidan tidigare, så fick jag installera ett annat tema och därefter genomföra en hel del ombyggnad. Men det blev faktiskt riktigt bra, och så vitt jag kan se en hemsida som är ännu bättre anpassad till mobil och surfplatta. Gläder mig lite extra att det genom mitt arbete faktiskt är så att vi i vår lilla fotoklubb har en modern hemsida. Att jag sen tycker det är roligt att jobba med hemsidor, är ju heller ingen nackdel.
I vanlig ordning har det även blivit en del arbete med manuset till fjärde boken. Och till helgen konstruerade vi en tävling för Instagram, som förhoppningsvis kan ge nya kreativa uppslag till just fjärde boken. Publicerat på Instagram i samarbete med @kafferatur, som tidigare även varit en mycket god hjälp som testläsare av mitt manus till Regntider. För övrigt har veckan handlat mer än vanligt om bilder, och bland annat lite extra spännande och kreativa konstruktioner, som ger lite intressanta visioner. Och så gick det ju rätt så bra för min del i fotoklubbens månadstävling.

Veckan då Regntider blev klar

En vecka som inletts med en ommöblering av vårt arbetsrum kanske kan borga för mer kreativitet! Och kanske det varit så. Fick färdigställt ett uppdrag som fotoklubben fått i att delta som jury i en fototävling åt Sjöbo trädgårdsförening! Apropå fotoklubben så har det varit en del förberedande arbete inför det stundande årsmötet, som på grund av Coronan kommer att bli en digital prövning. Fick revisorernas redogörelse att tillfoga årsmöteshandlingarna, och det kändes åtminstone som en bekräftelse på att vår två-personers-styrelse gjort ett bra jobb.
Veckans viktigaste händelse var dock att Regntider äntligen blev klar, och att jag kunnat skicka den till min första testläsare. Vilket innebär att jag i högsta grad lever i spännande tider.
Föga förvånande har veckan i övrigt också handlat om vårt författarskap. Jag har kastat mig från Regntider som är del 3 till del 4, som för närvarande bär arbetsnamnet Robia. Men det har även handlat om korrekturarbete av ett par olika erotiknoveller. I sammanhanget har vi diskuterat hit och dit kring frågan om man i sådana sammanhang ska skriva under pseudonym. Nää …vi har erotiska scener i våra fantasyromaner som av en del anses ”vågade”. Minns en förläggare som tyckte ”too much”, men som i slutänden trots allt vek sig. Två mot en… Där smyger vi inte bakom några konstruerade namn, så varför skulle vi göra det nu? Sex är ju i allmänhet en normalt förekommande företeelse i kärleksrelationer … så varför hyckla?
Veckan avrundas med lite förberedelser inför den kommande veckans händelser, och i övrigt fullt skrivande på bok nummer fyra! Vad den nu ska heta! Arbetsnamnet så här långt har varit Robia, eftersom en av huvudkaraktärerna är just hon. Andra tänkbara titlar kan vara Efter regnet eller Soltider. Handlingen utspelar sig ju ungefär ett månvarv efter händelserna som behandlas i Regntider.

Skrivande vecka med givande slut

Efter att föregående helg ha skickat iväg en bearbetad novell till en aktuell novelltävling, har veckan i övrigt föga förvånande mest handlat om skrivande. Precis som vanligt nu för tiden. I första hand gäller nu att få klart Regntider, så att jag äntligen kan skicka iväg till första testläsaren. Apropå Regntider har vi haft en del konstruktiva samtal kring det tänkta omslaget till den kommande boken.
Men även om veckan, och för övrigt den mesta annan tid också, mest handlar om författande numer, så har det ändå handlat lite om bilder också. Vi har skickat in våra bidrag till årets upplaga av RIFO!
Och veckan då Trump äntligen fått den slutgiltiga sparken i röven, kan vi också fira med ännu en skaplig inkomst till förlaget och en spännande kallelse till ett intressant möte.

Jag är fri

På förekommen anledning …

I olika perioder i mitt liv har jag haft, vad jag trodde, vänner som jag också hanterat just som vänner. Alltså ställt upp med den hjälp och uppmuntran jag haft förmåga till. Precis så som sig bör. Dessvärre har det funnits en och annan bland dessa så kallade vänner som valt att utnyttja detta och när jag sen har protesterat och sagt stopp, har man i vissa fall hämnats. I bland genom att bakom min rygg snacka skit och sprida rykten om mig som person. På det finns det uppenbart en del figurer som tror sig kunna använda den förljugna vetskapen som någon form av hot mot mig! Senast under julhelgen. Men dessvärre! Jag måste göra er besvikna. För oavsett vad som är sant eller inte i detta skitprat, så finns det ingenting i mitt förflutna som på något vis har varit kriminellt.
Och det finns – och det här är ganska angeläget att betona – ingenting att berätta för min fru! Helt enkelt för att det inte finns någonting om mig som inte hon redan känner till.
Så du som tror dig besitta någon form av okänd vetskap kring min person som du tror skulle ha en negativ inverkan på min frus känslor för mig! – varsågod! Be my guest!

This is where I am

När man ser sig omkring i ”författarvärlden” kan jag ofta konstatera att media gör väldigt stor affär av när olika författare har en bakgrund med diverse höga utbildningar, höga yrkesbefattningar eller någon annan ”fantastisk” erfarenhet! Och så på det har man skrivit en bok! Woah! Men helt ärligt … en människa med gedigen utbildning i ryggen, med mängder av yrkeserfarenhet bakom sig, kanske fantastiska reseupplevelser och så vidare … borde väl ändå ha det ganska väl förspänt när det kommer till att skriva. Och om vederbörande inte själv klarar att skriva ner sina erfarenheter kan hen alltid anlita en så kallad spökskrivare. Men en person som enbart har grundskolan i ryggsäcken, och som aldrig någonsin fått chansen att utbilda sig inom något område som intresserat utan helt varit hänvisad till vad vuxenvärlden förväntat sig – som sen ändå skrivit bland annat tre fantasyromaner – vore inte det något att betrakta som en prestation?! En person som aldrig lärt sig grammatik i den betydelsen att veta vad det heter när man böjer ord eller meningar eller vad det nu än månde vara, men lik förbannat vet exakt hur det ska göras! Vore inte det värt att uppmärksamma?!
Jag har min egen autodidaktiska kunskapsvärld, mina egna livserfarenheter som på grund av den jag är dessutom innefattar en ganska djup insikt i både kvinnligt och manligt. En uppväxt med föräldrar som antagligen hellre hade sett att jag inte blev till, med allt vad det inneburit.
Frågan är om jag någonsin skulle få höra någon reporter kommentera det hela med typ ”imponerande” eller ”fascinerande”! Antagligen inte!
Ändå – trots alla brister man tvingat på mig – this is where I am!

Andra veckan i oktober

Veckorna går lite väl fort tycker jag! Snart en vecka sedan vår enkla men trivsamma utflykt som avrundades med en ljuvlig räkmacka på Backagården. Veckan inleddes annars med att jag fick tillfälle till en mängd suveräna bilder på väldigt nära håll av en nyfiken rödhake, som intresserat följde oss medan vi lastade ved vi fått av våra snälla grannar. Apropå bilder fick jag nöjet att titulera mig vinnare – igen –  under temat Skördetid i fotoklubbens månadstävling. Bara någon vecka efter att jag vunnit med samma bild i Ystads fotoklubbs motsvarande tävling. Inom bildskapandets ramar har jag även haft nöjet att kunna skapa och därmed se hur det det skulle sett ut, om det inte såg ut som det ser ut.
I veckan har jag även varit på den avslutande behandlingen av min ömma tand, hos Folktandvården i Lund. Ett väl uträttat arbete av tandläkaren, i en operation som lett till en del smärta i efterhand. Tur åtminstone att jag inte lider av tandläkarskräck. Under veckan har vi även sammanställt notan som förhoppningsvis ska sätta den definitiva punkten för utnyttjandet.
Veckan avrundas med korrekturarbete av Regntider. Närmare 74 000 ord att gå igenom – igen!