Kategori: Personligt

Publicerat den

Jag lever mina memoarer … eller nåt!

Den här veckan har egentligen handlat en hel del om detaljer som på olika vis knyter an till mina memoarer. Nu är kanske inte det i sig något konstigt, eftersom memoarerna ju handlar om mitt liv. Men ändå! Först och främst handlar det om arbetet med min novell, som ursprungligen fick titeln Förlorade år, under vilken den blev publicerad i boken Transvoices förra året. Har bearbetat den och nu idag har jag publicerat den som e-bok-novell under titeln Vad ska jag kalla dig? Kommer att finnas i internethandeln senast på måndag. Men det stannar inte där. Denna novell kommer så småningom att vidareutvecklas till en roman, som blir en blandning av fiction och självbiografi. Mer om detta följer!
Lite indirekt anknytning till mina memoarer, eller kanske snarare vad det handlar om, har även min tur till Malmö den här veckan. Har varit på min tjugosjunde epilering, och dessutom första besöket hos logoped. Fler kommer och det här kan bli spännande.
Och under veckan har vi också glädjande kunnat konstatera att vår lille Mogwai återhämtat sig helt från sitt allvarliga sjuktillstånd för så där två veckor sedan. Nu är det åter återkommande konfrontationer med grannskapets katter som gäller. Mogwai jagar dem gärna hela vägen in i skogen!
Fortfarande väntar jag med spänning på fortsättningen av det som satts i rullning av tidigare inlägg – ifall jag kunde berätta, eller inte …
Efter dagens goda currygryta, ägnas resten av kvällen åt att vidareutveckla romanversionen av Förlorade år, och jag smider medan järnet är varmt.

Publicerat den

Ruuth, Lee … och jag!

I somras lyssnade min kärlek och jag på ljudboken ”Jag kom inte ut – jag blev mig själv” av Ann-Christine Ruuth. I dagarna har vi sett första avsnittet om ”Snickar-Björns” transition till Lee på TV4. Timingen känns onekligen läglig. I september förra året kom mina memoarer ut! Det som från början var tänkt mest som en personlig analys av mitt liv, blev efterhand till en uppriktig och öppen berättelse om vem jag är, och egentligen alltid varit. Den blev mitt sätt att ”komma ut”! Att det råkade ske inom ett inte allt för stort tidsspann mellan Ann-Christine Ruuths bok och dokumentären om ”Snickar-Björn” som blev Lee är rena tillfälligheter. Ändå – dessa båda kändisar har naturligtvis helt andra förutsättningar att berätta sin historia, och att uppnå omvärldens förståelse och kanske rentav uppskattning, än vad jag någonsin kan drömma om. De har och har haft helt andra förutsättningar än vad jag haft. Ändå är likheterna slående. Ett liv genom barndom, tonår och in i vuxenvärlden då man ständigt kämpat för att dölja och gömma vem man innerst inne är. En ständig plåga, och ett evigt smygande och rentav skådespeleri för att visa upp en person man egentligen aldrig varit. Ett ständigt vandrande i ett töcken av osäkerhet, och en rädsla för att aldrig våga ta steget fullt ut och leva det liv man egentligen alltid velat. Varför?! Vems liv är det egentligen man har levt? Inte mitt i alla fall. En påklistrad påtvingad roll som inte är jag.

Även om mitt liv inte sett ut som Ruuths eller Lees och även om jag aldrig haft samma förutsättningar eller utgångsläge som de, så känns alla symptomen igen. Och varför måste allt kring detta vara så tungt?! Oavsett vad jag går igenom, så är jag fortfarande samma person som jag varit i stort sett i hela mitt liv. Möjligen numera lite positivare och gladare.                          

Publicerat den

Kattdrake och minnet av en etta

Fyrtiofem minuters ryggläge med behandling som kan ”lindras” lite om man lyckas segla bort i tankar och funderingar. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Men idag fungerade det ändå stundvis. Åtminstone så pass länge att jag kunde fundera fram lite användbara idéer till mitt fortsatta skrivande i Ashas sten. Idéer som handlar om kattdrakar, som jag faktiskt bara haft med en gång. Det var i Eilaths hopp, som den lilla krabaten dök upp. Kan faktiskt passa in i den pågående berättelsen också. För övrigt passerade jag under dagens promenad i stan, min gamla gata. Noterade att porten till trappuppgången till mitt livs första lägenhet, numera leder direkt in till en lägenhet. Blir naturligtvis väldigt nyfiken. Hur ser den lägenheten ut? På första våningen fanns då bara min etta, och en tvårumslägenhet mitt emot. Min gamla lägenhet är numera ombyggd till tvättstuga. Så min gissning är att den lägenheten som nu har egen port, helt säkert är en etagevåning. Med helt säkert ett skyhögt pris om den skulle vara till salu.

Publicerat den

Julafton 2022

Åter igen en sån där konstig jul, precis som vi fick känning av för två år sen. En jul vi tvingats spendera hemma. På grund av influensa, eller nåt, oavsett i alla fall något som gör det olämpligt att spendera tid i andra människors närhet. En katt som dragit på sig ett sår som kräver daglig översyn, för att inte riskera ännu en månadslång omgång med dränage och tratt. Och så Scrollans avgång från vår värld lite för nära inpå med saknaden fortfarande lite för kännbar. Men vi har varandra, och vi har det så bra tillsammans.
God mat, lite julmusik och varandras närhet. Det är allt vi behöver. Och på det en värmande hälsning från en kär vän som läst mina memoarer, och den här dagen kunde egentligen trots allt inte bli mycket bättre än så här.

Publicerat den

SPA-bad med skrivarsamtal + 11-11-firande = Fredagsmys!

Så var det fredag igen, mitt i mörka november, och alltså bra läge för SPA-bad. Som i vanlig ordning också innebär planerande skrivarsamtal. Med resultatet att jag kunde notera ytterligare några viktiga detaljer till arbetet med Ashas sten. Alltsammans sedan följt av en underbart god sallad med bland annat vitkål, russin, äpple, morötter, lök, creme fraiche, teriyaki, majonäs, senap, surimi, ägg, tomat och spenat.

Ett perfekt sätt att fira det faktum att det hunnit gå hela elva år sedan vi förlovade oss. Därtill kan jag personligen lägga till att detta är mitt längsta förhållande någonsin. Och känslorna är på exakt samma nivå idag, som de varit hela tiden!

Publicerat den

Vardagsfest

Lite fest en vanlig onsdag, när min vackra kärlek fyller år!
Det har vi firat med att först klippa oss, sedan handla diverse förnödenheter på ICA, bolaget och den suveräna torghandeln i Sjöbo.
Kvällens middag blev, självklart, sushi från Mawii!

Publicerat den

Till Slottstaden #9

Var åter en runda i mina gamla hemkvarter. Har blivit en del nu de senaste månaderna, och fler blir det.
Kan inte undgå att känna viss nostalgi när man promenerar i kvarteren, där jag tillbringade mina första år som utflyttad från barndomshemmet. Klart är att om jag någonsin skulle flytta tillbaka till Malmö, är det Slottstaden jag vill sikta på.

Passade också på att handla vid Kronprinsen, en del varor som måste beställas om jag vill köpa dem hemmavid. Dock skulle man kunna tro att jag hade provsmakat varorna att döma av hur min promenad såg ut på Adidas Running-appen!

Publicerat den

Nu är den här! Nyfiken?

Nu äntligen finns min livshistoria på pränt, och boken finns i lager.
Om några dagar finns det även i nätbokhandeln.
Onekligen oerhört spännande tider!

Publicerat den

Nolla, inlagor och slutlig frihet

Veckan som inleddes med att Nollan blev framdragen till köket, så vår nyinköpta spis äntligen kunde kopplas in, har trots allt varit ganska somrig. Varje kväll har vi kunnat avnjuta på altanen stundvis med en relativt kompakt ljudvägg av en rökhes granne som konstant skäller på sina hundar, någon som sågar ved medan någon annan klipper gräs med en allt för gammal gräsklippare. Men för övrigt har det varit ganska tyst och lugnt. Återstår att se om det kan bli några fler kvällar på altanen, eller om hösten tar över.
Har varit på ännu ett behandlingsbesök i gamla hemkvarter i Malmö.

Annars är det ju inget ovanligt att vår tillvaro mest handlar om skrivande. Den här veckan dock mest av det där nödvändiga arbetet som krävs innan det skrivna blir till böcker. Fyra manus skulle förberedas för tryck. Viktigt att det skulle vara klart senast kommande fredag. Det sista arbetet blev klart idag söndag!

Och så har det här att vara exakt den man är, blivit definitivt uppfyllt den här veckan.

Publicerat den

Himlen är liksom lite på min sida …

Medan himlen när solen nästan försvunnit bortom horisonten antar färgkombination som är förunderligt nära färgerna på omslaget till mina memoarer, tar jag tag i ännu en korrekturgenomgång av just mina memoarer. Jag ska inte skriva att det ”förhoppningsvis är den sista”, även om det är så jag känner. Men jag har trott så tidigare, och haft fel. Så vi får väl helt enkelt se hur det blir. I vanlig ordning har jag redan hittat en del textrader som behöver lite frisering. Extra spännande är ju faktiskt också att manuset även finns ute hos en testläsare just nu. Så det närmar sig onekligen den spännande dagen!

%d bloggare gillar detta: