Kategori: Personligt

Publicerat den

Malmötripp förknippat med nostalgi

Frustrerad efter att ett efterlängtat möte i Malmö i sista stund blivit uppskjutet närmare två veckor, körde jag ändå till stan eftersom jag hade ett annat ärende, och tillvaron i övrigt ändå anpassats för att jag skulle kunna förfoga över bilen under dan. Var på Trafikverket vid gamla Bulltofta för fotografering till nytt körkort. På den här platsen fanns ju en gång Malmös flygplats fram till slutet av 1972, och jag fick lite nostalgiska minnesbilder från sent sextiotal, då en kompis och jag tjänade lite pengar genom att vara snälla och hjälpa stressade flygresenärer med bagage och att öppna dörrar. Minns också kapardramat som skakade Sverige på Bulltofta i september 1972. På väg hem passerade jag med moped på Sallerupsvägen som var fullsatt med parkerade bilar och mängder med människor. Väl hemma fick jag förklaringen genom mina föräldrar som upprört berättade om det som också direktsändes på tv. Kan undras hur medvetna Trafikverkets personal är om vad som hänt här för snart femtio år sedan!
Efter detta passade jag även på att besöka Jägersro center, där jag intog en förmiddagsfika i väntan på att affärerna skulle öppna. Kunde inte undgå att även här i tankarna för en stund gå tillbaka till svunna tider. Året 1962 då gamla Wessels på Jägersro just hade öppnat, och man åkte på cykel med mor längs grusvägar kantad av åkermarker för att uppleva Sveriges första stormarknad.
Det har verkligen hänt mycket i Malmö under de trettiofem år som gått sen jag flyttade. Kungshälla, området där jag växte upp i, var på den tiden nästan lite av en isolerad ytterkant av stan, omgiven till stora delar av åkermark. Nu har flera bostadsområden vuxit upp och bit för bit knutit området tätare till staden. Onekligen en märklig känsla att uppleva idag.
Det är samtidigt ganska skönt att kunna lämna stan bakom sig igen och återvända till lugnet på landet.
Annars har den gångna veckan mest handlat om tryckeribeställning och reklam för bokförsäljning, med en perfekt avrundning med en härlig förhandsrecension av min tredje bok ”Regntider”!

Publicerat den

Kyrkoval, bufflar, bildutställning och nytt körkort!

Veckan inleddes med smältandet av resultatet från kyrkovalet, där vi glädjande kunde konstatera att högerkrafterna fått stå tillbaka. Även om jag personligen inte är medlem i Svenska Kyrkan känns det som en innerlig lättnad att högerdårarna inte fått inflytande.

En stor del av den här veckan har dessvärre dominerats av tjafs med en person inom fotovärlden som tycks sätta sig själv på väldigt höga sadlar och klagar på mig för att jag ogillar hans arroganta stil, som han hävdar inte är överensstämmande med verkligheten, vilket han förtydligar genom att ryta åt mig att jag ”för helvete inte ska kalla honom arrogant, för då har jag pissat i skåpet”! Ja men tack för den bekräftelsen! Konsekvensen av detta är den enda naturliga – det är helt slut med alla fortsatta kontakter från min sida! Jag behöver verkligen inte bufflar i mitt liv.

Annars har den här veckan flutit på i mestadels stillhet. Har reagerat negativt över det faktum att Dollarstore redan nu i september börjat sälja juldekorationer. Inte undra på att man allmänt är rätt trött på allt som har med julen att göra.

Kan också konstatera att det fortfarande finns en hel del att röja upp efter samarbetet med det tvivelaktiga förlaget. Det i sin tur har lett mig fram till lite skrytsamma texter vad mitt författarskap anbelangar både på Instagram och på Facebook. Skrytsamt men kanske med rätta?

Veckan avrundades med ännu en utomhusutställning av bilder i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Den här gången hölls den på gräsplanen framför Bures på Kivik. Jo, de kallar sig så, även om det för mig rent språkligt känns mer korrekt med ”i Kivik”! Hur som helst blev det några hyfsat soliga men lite blåsiga timmar där besökande på årets Skördefest på Österlen kunde beundra våra bilder. Ja, och så blev det ju utrymme för en ljuvlig räkmacka hos nämnda Bures också.

Så kom väntade handlingar från Trafikverket, som innebär lite fotoarbete under söndagen. Och vi kan fortfarande så här i slutet av september njuta av en av sommarens absoluta höjdpunkter – Magnum Double Gold Caramel billionaire glass!

Publicerat den

Nya tag

De senaste två veckorna har lite burdust tagit oss från sensommar med kvällsvistelser på altanen till en nästan lite krispig luft som obönhörligen antyder att hösten står för dörren. Tror jag ska låsa dörren. Fast hösten kan ju ändå ha sina ljusa stunder med alla vackra färger och så. Så jag lämnar väl dörren lite på glänt, och står beredd i hallen att låsa den innan den där bittra vintern hinner fram.

Kyliga dagar inspirerar onekligen att elda i spisen och få trivas i den sprakande värmen. Passar samtidigt på att ”bränna en del broar” lite som en symbolisk handling, då jag definitivt tröttnat på att ständigt bli ifrågasatt och ignorerad.

Så har jag med stor tillfredsställelse kunnat tillföra en styrka i skrivandet av mina memoarer, genom att faktiskt ha fått ett skriftligt godkännande från en välkänd engelsk musikartist, med bland annat ett starkt engagemang i Live Aid, att det är ok att citera hans låtar i min text! Fler artister ska tillfrågas!

I vårt hem, som vi i dagarna kunnat fira tioårsjubileum i, har vi äntligen kunnat slutgiltigt byta ut det fula hemmabygget som kallats köksfläkt, mot en ny modern dito i borstat stål.
Helgen avrundades med en väldigt trevlig kväll i sällskap med några av våra käraste, och nyaste, vänner.

Till slut, efter en länge efterlängtad bekräftelse kan jag nu med statens godkännande underteckna denna text som Andie Lindskog.

Publicerat den

Burning bridges

I hela mitt liv har jag anpassat mig och följt minsta motståndets lag, och därmed i allt för stor utsträckning anpassat mitt leverne till familj och vänner, och det jag trott var vad som förväntades av mig. Men sen kanske tio års tid tillbaka är det annat som gäller. Numera är det min och min kärleks väg som gäller. Utan undantag. Nu väljer vi enbart det som är bäst för oss. Att det kan innebära en och annan bränd bro på vägen, får vi antagligen leva med.

Publicerat den

Veckan som gått

Vecka 35 säger kalendern, och det är väl en vecka som mest flutit förbi lite diskret. Tyvärr är det bestående minnet av denna vecka att en släkting lämnat alldeles för tidigt.
Annars har det väl egentligen inte skett så värst mycket. Vi har kunnat tillbringa ytterligare några kvällar på altanen, men det känns som att det nog handlar om säsongens sista. När det handlar om skrivande har det mest kretsat kring min fantasynovell som jag påbörjade förra söndagen, som ska handla om trollkarlen Cornizendo och självklart utspela sig i min egen fantasyvärld Thiramaar.

Ett styrelsemöte per telefon med fotoklubbens decimerade, men ack så effektiva, styrelse har också hunnits med.

Så kan vi ånyo notera att vår praktfulla julstjärna ökat ytterligare i omfång, emedan veckan avrundades med ett smaskigt sushikalas och därtill hemmagjord efterrätt bestående av delikat Crème brûlée.

Publicerat den

Jag blev till – trots allt!

Innan hon återvände till värmen i sängen bredvid maken, som sov tungt, slog hon sig ner för en kort stund vid sekretären och tände den lilla bordslampan. I det svaga skenet genom den beige lampskärmen i plisserat silkestyg tog hon fram sin lilla röda fickkalender och en kulpenna. Hon slog upp aktuell sida.
Fredag den 7 oktober 1955.
På raden därunder skrev hon, väl bevarat för sin närmaste omvärld, med skrift i stenografi som bara hon behärskade.
Släppt satsen!
Det här är de sista raderna i kapitel 1 i mina memoarer. Än är det långt kvar innan det hela kan anses klart. Men första kapitlet är skrivet och högst troligt färdigredigerat. Det kommer att se ut så här. Det här är den, troligen, absoluta sanningen om vad som skedde cirka nio månader innan jag föddes, och det känns som en given upptakt till mina memoarer, som jag just nu arbetar för fullt med.
När jag fick klart för mig vad de där stenografitecknen i mors dagbok egentligen betydde, var det en ren chock! Men samtidigt blev det en bekräftelse på den känsla som följt mig genom hela livet – jag var ett oönskat barn! Det enda positiva med den erfarenheten, var att jag blev än mer övertygad om att skriva klart min livs historia!

Publicerat den

Försäljning, fläkt, familjen finito, förväntan och Flinckmans café

En relativt stillsam vecka som innefattat lite försäljning av prylar och arvegods vi inte behöver längre, en del kontakter för att få spridning av våra böcker i digital form, leverans av köksfläkt som på grund av bristfällig packning måste gå i retur, och lite frustration över hur ansträngningar inom den ideella sfären ibland tangerar det yttersta tålamodets gräns, när det känns som att vi två som håller i trådarna, är enda förutsättningen för föreningen att fortsatt existera.

I samma anda har jag också nu bestämt mig för att helt sluta anstränga mig för att upprätthålla några kontakter med det som en gång kallades min närmaste familj. Det finns uppenbart inget intresse där, så jag tar konsvekvensen av det nu.

Under veckan har vi haft vår årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva som går ut på att vi tillsammans med några av våra vänner istället för att ge varandra presenter, gör något roligt tillsammans. I år blev det ett besök hos Flinckmans Café i Sireköpinge med fantastiskt god fika förknippat med lite nostalgi, och även en titt i den prylbutik som finns i anslutning till caféet, där man säljer allt från ”förr till framtid” och är övertygade om att man ska finna något man aldrig trott att man behövt! Det var en upplevelse bara att gå runt i butiken. Veckan har också inneburit en önskad korrigering av diagnos, som betyder att jag kunnat rätta in mig i det väntande ledet. Även om jag i mitt liv är förbi det där med semester, så upplever jag ändå viss sympatiserande semesterkänsla med min kärlek som just nu är ledig. Ett litet tag till.

Veckan avrundades med en smaskig fika på Helgagården (eller Osthuset) som ligger ”runt hörnet” i Hemmestorp. Prisvärt och väldigt gott, så det kommer helt säkert att bli fler besök där.

Publicerat den

Ja-Må-Vi-Leva 2021

Igår, torsdag, hade vi Johanssons & Lindskogs årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva, som den här gången blev ett besök med fantastiskt god fika hos Flinckmans Café i Sireköpinge, som även inbegrep ett frossande i en prylbutik sprängfylld med vackra och fantasifulla ting. Och självklart en nostalgisk återblick på den svenska sensationen After Dark.

Dagen fick sen sin fulländning med god grillmat hos våra kära vänner.

Publicerat den

E-boksproduktion, blodgivning och annat viktigt (livsviktigt rentav)

Från och med den här veckan har vi semester – eller nåt! Kärleken inleder sin semester nu, och eftersom det innebär full frihet för gemensamma aktiviteter, känns det som lite semester för min del också.

Har ägnat en del tid den här veckan åt eboks-produktion, vilket stundvis uppvisar tydliga prov på hur viss programvara ibland kan ”uppföra” sig ytterst märkligt. Nu är det i alla fall klart, så jag kunnat registrera såväl ”Eilaths hopp” som ”Gudarnas spira” som e-bok i helt egen regi i Belvida Bells utgivning.
Apropå bokbranschen kan vi också konstatera att vår motpart i den nyligen avslutade tvisten, tydligen som en obetänkt hämnd, strukit oss som författare på sin hemsida. Trots att vi båda faktiskt medverkar i en av det förlaget utgiven novellantologi. Nåväl, vi har inget behov av att synas där. Dessutom säljer vi ut den aktuella boken från vår hemsida.

Spännande avtal är på gång för ett gemensamt romanprojekt på HBTQ-temat, som dessutom kommer att innebära ytterligare sålda romaner.

Ett annat avtal har tecknats för försäljning av våra fantasytitlar i ytterligare en kanal.

Några praktiska och personligt mycket viktiga åtgärder för framtiden har vidtagits denna veckan.

Åtgärder har äntligen också kunnat tas för att ersätta den fula köksfläkten vi rev ner för drygt ett år sedan. En ny är på väg.

För övrigt har den här veckan inneburit att jag gett en liten del av mitt blod för trettiotredje gången då Ge Blods fina trailer var på besök i Sjöbo.

Har som en parantes åter kunnat konstatera att julstjärnan som i rödblommande prakt prydde vårt matbord senaste julen, nu växer så det knakar. Har sällan sett en grönare växt.

Och i helgen har vi roat oss med lite fåfängda övningar och tagit lite provbilder för kommande körkortsansökan.