In och ut i garderoben, gamla hemtrakter, grillmöte och Blekingetur … så att säga.

Kunde med några enkla förändringar och inköp av några lämpliga tillbehör, inreda vår egen ljudstudio i den del av garderoben i arbetsrummet som återstår efter badrumsrenoveringen.
I början av den här veckan blev jag klar med mitt korrekturarbete av mina memoarer, och kunde lämna över till Snezana. Redan mot slutet av veckan fick jag tillbaka dem, och har inlett min andra genomgång. Samtidigt har jag också blivit färdig med mitt korrekturarbete av den tredje delen av serien Det hände vid Skärsjön.
Har varit på ett tillfälligt besök i mina gamla hemtrakter (1973-1980) i ett för mig personligt och viktigt ärende. Något som kommer att upprepas ett flertal gånger framöver. Har även fått klartecken att den behandling jag inlett under hösten, kan fortsättas med oförändrad omfattning.
Veckan avrundades med vårt numera traditionella grillmöte med fotoklubben, vilket den här gången hölls vid Vombsjön.
Sedan avrundades veckan med en tur till Blekinge, och ett besök hos kära vänner som vi inte träffat sen i november förra året.
På hemvägen kunde vi inte motstå frestelsen att stanna vid Rönås byakrog för dagens middag. Det var ju där vi åt, första dagen vi träffades för elva år sedan!

Kort visit i gamla hemtrakter

Var på en kort visit i det som under sammanlagt närmare åtta år var mina hemtrakter – Slottstaden i Malmö! Det var hit jag flyttade när jag lämnade mitt föräldrahem på andra sidan stan 1973. En stor del av mina memoarer utspelar sig naturligtvis just i det här området.
Genom årens lopp och fram till det tillfälle då jag till slut valde att lämna stan bakom mig för ett liv på landet, hann jag med att bo på åtta olika adresser i Malmö. Östra Ryttmästaregatan i Slottstaden var det absolut trevligaste området av dem alla. Hyfsat långt borta från centrum, men ändå nära. Promenadavstånd till Ribban. För att bara nämna några positiva detaljer om den stadsdelen. Intressant och se hur Regementsgatan förändrats från ganska bred kullerstensbelagd gata, till en smalare med frodiga gröna träd längs båda sidorna. Lite kul också när man ser den gamla Saga-biografen som under mina år förvandlades till Systembolag, numera inhyser en Coop-butik.
Det kommer mer från dessa kvarter framöver från mig.

Tomhet

Efter tio års skrivande i varierande omfattning, är jag alltså i princip klar nu med memoarerna. Även om det förvisso återstår någon vända till att korrekturläsa, så är boken i det närmaste klar. Därmed infinner sig den där känslan igen, av tomhet! I tio år har jag levt med att rota runt i mitt förflutna. Många smärtsamma och ofta bortglömda insikter har kommit upp till ytan. Ändå känner jag att hela mitt arbete med min egen lite annorlunda historia faktiskt haft en läkande effekt. Osäker och villrådig satte jag mig vid datorn och skrev de första orden, och tio år senare kom jag ut på andra sidan – bildlikt och bokstavligt talat!

Korrektur klart!

Fyrtioåtta kapitel, 53 629 ord. Det är omfattningen på berättelsen om mitt liv! Så som det ser ut nu, när jag just avslutat korrekturarbetet och är nästan redo att lämna över manuset för granskning. Har några mindre detaljer att se över bara, innan jag kan gå vidare. Jag är förvisso partisk, och för mig är det en väldigt viktig berättelse. Men samtidigt känner jag att det faktiskt är en ganska stark berättelse dessutom. Den blev onekligen också starkare än jag kanske från början föreställde mig när jag påbörjade arbetet för tio år sen.

Det kan tänkas att det finns de som menar att jag har fel i mycket jag berättar i den här boken. Det har jag inte. Det är så här jag upplevt saker och ting. Det här är helt och hållet en berättelse om mitt liv och hur jag upplevt och uppfattat saker och ting i min tillvaro.

S&A Lindskog – Författarparet

3076 följare på våra gemensamma konton på Instagram!✨
Många är nya och det kräver lite nya rader om oss.
VI – Snezana och Andie Lindskog –gemensamt författarnamn
S&A Lindskog

Vi är 127 år tillsammans, massor med erfarenhet samlad i en ryggsäck – Förhoppningsvis!
VAD VI GÖR OM DAGARNA –
skriver ihop sedan 10 år tillbaka
redigerar våra och andra författares texter
Gillar att fotografera och leka i Photoshop och skapar alla våra reklambilder själva, gör filmklipp, omslag till böcker mm.
LITE ANNAT KUL OM OSS –

Vi bor på landet med Golden retrievern Scrollan och katten Mogwai som ibland visar drag av en Maincoon och ibland av en Norskskogskatt, en bestämd ras som sätter oss på prov ofta.
Vi är positiva och extroverta och dåliga på matte.
Andie gillar öl, Snezana dricker martini
Snezana är ganska oorganiserad, allt hon behöver måste finnas inom räckhåll på skrivbordet, från pincetter, handkräm, nagelfilar, mobilen mm. Är den borta brukar den bli kvarglömd på toaletten. Spisfläkten är utbytt och när Snezana glömmer att få igång den vid matlagningen hittar hon på nya sätt att förklara varför den ”strejkar”.
– Andie gillar ordning och reda och att passa tider. Det tekniska ska fungera och att olika program försöker bestämma var filer ska sparas är mycket frustrerande. Andie har skrivit dagbok i mer än 50 år. I ord räknat och omsatt i bokform minst lika mycket som 7 volymer av Sagan om ringen. Alltså mer än 3 miljoner ord. Att föra statistik är superkul tycker Andie.

VAD VI HAR SKRIVIT –

Snezana: ”Av gudarna märkta”
Och några erotiska noveller

Andie Lindskog under namnet Per Lindskog:
Humoristisk fantasy – Serien heter ”Legender från Thiramaar, hittills är tre böcker utgivna.
Eilaths hopp
Gudarnas spira
Regntider

Aktuella tillsammans med en HBTQ – feelgood trilogi som utspelar sig mellan åren 1926 – 1966 Del 1- ”Vi badade i Skärsjön”

Första delen av Skärsjön och första och enda delen av memoarer … och en del annat.

Första dagen denna veckan var vi nästan uppe och väckte tuppen. Anledningen var att vi skulle Sturup på morgonen! Då skulle man kunna tro att vi äntligen var på väg på en utlandsresa. Men icke! Vi skulle hämta en hyrbil hos Hertz, innan vi därefter fortsatte till Motorcity i Svedala. Ärendet var att lämna bilen för service, byte av vindruta efter ytterligare ett förargligt stenskott, reparation av krockskada och dessutom besiktning av både bil och släp! Ett suveränt kundmottagande, och väldigt lätt att förstå varför vi varmt rekommenderar denna bilfirma! Och så fick man för några dagar dessutom prova på att köra en Peugeot SUV med automatlåda. Annars har veckan föga förvånande handlat mest om skrivande. Dock kanske lite mer än vanligt. Första delen i vårt gemensamma projekt – Vi badade i Skärsjön – kom från tryckeriet. Boken vi ska presentera på Malmö Pride den 6 juli. Inom samma genre kan jag också glädjande och lite lättad konstatera att råmanus och även min första korrekturläsning av mina memoarer blivit klara den här veckan.

När vi nu förväntas få lite varmare och soligare väder den kommande veckan, kunde vi redan på fredagen avnjuta grillmat på altanen, innan vi återgick till fortsatt skrivande under kvällen.  

Korrektur klart första omgången!

Korrekturläsning första omgången klart!
Saxat ur näst sista kapitlet;
Ibland har jag funderat över vitsen med att gräva i min historia, när det ändå inte finns något positivt att hitta. Kunde kanske vara bättre att låta det gamla vara bortglömt. Men så enkelt är det inte. Någonstans inom mig har jag alltid undrat över varför jag aldrig fått någon uppskattning eller uppmuntran, fram för allt från mina föräldrar. Aldrig någon kärlek. Aldrig några kramar. Varför jag aldrig fick söka den yrkesinriktning jag verkligen ville ha.

Det blev 50 891 ord! Så här långt! Kan bli mer – eller mindre!

Det växer!

Nästan direkt när jag konstaterade att ”råmanuset” till mina memoarer var klart, satte jag igång med korrekturarbetet. Har så här långt hunnit fram till kapitel 22, och redan nu har boken vuxit. Har tillfört ytterligare ett kapitel, plus en del andra avsnitt. Den har växt med 2 842 ord, och sidantal omräknat i bokform hamnar på cirka 282 sidor. Och det är ju inte klart än. Har ungefär halva manuset kvar att gå igenom.

Det roliga med att göra korrekturarbete är ju att man oftast kommer på nya och betydligt bättre formuleringar, mer färgrikt berättande samtidigt som man förhoppningsvis också hittar och kan stryka sådant som inte alls är bra. Hur som helst återstår helt säkert ett par vändor till innan det här kan betraktas som en färdig bok. Men jag har rätt kul trots allt under resans gång. Åtminstone emellanåt.

The End – eller nåt!

Äntligen! Efter drygt tio år, och för närvarande 46 777 ord – nu är mina memoarer klara! Eller rättare sagt ”råmanuset”. Men å andra sidan har flertalet kapitel skrivits, skrivits om, strukits, lagts till åtskilliga omgångar. Så frågan är hur mycket mer redigeringsarbete det kan finnas kvar att göra. Vis av erfarenhet vet jag ju att man alltid hittar nya saker att korrigera när man läser igenom. Å andra sidan är det ju inte mycket att göra åt själva ”handlingen”. Den är ju som den är. Men måhända kan man frisera lite på hur den berättas. Kanske jag kommer på fler detaljer, fler händelser, fler minnen som jag vill ha med.

Återstår att se, nu när jag ska börja läsa hela manuset från början – igen! Så här långt motsvarar manuset cirka 265 sidor i bokform.

Boktryck, klippning, memoarer och lite annat

Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!