Nu är den senaste, och förhoppningsvis sista, genomgången av memoarerna klar. Nu ska Snezana läsa igenom och kritiskt granska en gång till. Om hon inte hittar något att korrigera, bör manuset därefter vara … svälj … klart! Definitivt klart! Den omfattar 56 932 sanningsenliga ord, vilket grovt räknat motsvara cirka 325 sidor i bokform.
Första veckan i augusti har passerat, och det känns nästan överflödigt att säga att det handlat en hel del om skrivande. Till att börja med har jag lyckats få till ett hållbart upplägg för storyn i Ashas sten, fjärde delen i serien Legender från Thiramaar. Men sen kom jag inte så mycket längre, eftersom jag fick tillbaka mina memoarer från ännu en genomläsning av Snezana. Så jag valde att prioritera den nu. Ska gå igenom texten en gång till, sen åter till henne … och, förhoppningsvis är det klart sen!
Ännu ett grillmöte med fotoklubben har vi också hunnit med i veckan, där dessutom min kvällsbild av slottet i Budapest knep förstaplatsen i månadstävlingen på temat Slott.
Två särskilt varma dagar har det varit, som vi tillbringat i relativ passivitet på altanen. Där kunde vi efter mörkrets inbrott då det alltjämt var tjugofem grader varmt lyss till vad som verkade vara (!) ett stilla regn. Men det visade sig vara flygmyror som var ute på friarstråt. Mängder med små myrfötter klampade omkring på vårt segeldukstak och förledde oss ett tag att höja beredskapen för reträtt in i huset undan regnet.
Mitt i värmen försökte vi svalka oss lite med viss planering inför bokmässa och julbokmarknad i december.
En havererad jordfelsbrytare i slutet av förra månaden, visade sig senare vara orsakad av en lika havererad spis. Så vi blev tvungna att beställa ny. Vad som inte framgick var att den krävde en framdragen nolla. Så nu väntar vi på att få det åtgärdat, dock av lokal elektriker så bilkostnaden inte blir så dyr som senast vi behövde hantverkarhjälp.
Sen har vi avrundat veckan med att förnya våra pass. De går ursprungligen ut i januari nästa år, men för min del har det redan upphört att gälla, till följd av mitt namnbyte.
I morgon blir det till att stiga upp och väcka tuppen. Men det blir en annan historia.
Befinner mig i något slags vakuum! Är mer eller mindre klar med memoarerna. Just nu går Snezana igenom det manuset, och jag ska förvisso också göra ytterligare en genomgång när hon är klar. Under tiden har jag tagit tag i Ashas sten, fjärde delen av Legender från Thiramaar. Men det fungerar inte riktigt. Känns lite som att man trampar omkring i ett vakuum mellan olika världar. Det blir alltid lite den effekten när man arbetat en längre tid med ett manus, och sen äntligen är mer eller mindre klar. Man har mentalt till stor del befunnit sig i den världen, och plötsligt är man inte längre där. När man sen dessutom försöker ta sig från mitt livs historias värld, till världen i Thiramaar blir det ju ett väldigt stort kliv. Även om väldigt mycket i den sistnämnda världen är lite speglingar av min inre värld. Eller nåt. Vakuum är trots allt ordet jag tänker på.
Juli månad är snart förbi. Månaden som handlat om semester, eller nåt, och relativt många tillfällen att avnjuta tillvaron på altanen. Viktigaste händelsen har nog ändå varit Malmö Pride, där vi deltog med bokförsäljning som faktiskt blev till vår bästa hittills. Det var dessutom även vårt första deltagande i Pride överhuvudtaget. Av flera olika skäl har det aldrig blivit av tidigare, trots att vi båda står upp till hundra procent för allt det Pride står för.
Även i övrigt har det varit aktuellt med ovanligt många turer till Malmö under den här månaden. Några föranledda av olika önskade behandlingar, som i vissa fall också inneburit lite spännande återkomst till gamla hemtrakter.
Vi har besökt det i dagarna omskrivna Fotevikens Vikingamuseum, där vi faktiskt gick in gratis tack vare autentiskt klädsel.
Ett spännande fotoprojekt har vi också deltagit i, med närmare tvåtusen bilder och ett tjugotal filmklipp med färggrann grekisk dans för tanter. Kunde med det också inviga en ny kamera, som fungerade alldeles ypperligt.
Vi har pratat böcker med Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln i Malmö.
Med tanke på de rusande el-priserna har vi inlett planering och utvärdering kring förutsättningarna för solceller. Dessutom även förnyat vårt el-avtal, vilket dock inte är helt lätt i den situation som råder just nu. Och så har vi även blivit varse att det, åtminstone i vissa fall, tydligen kostar nästan tusen spänn att köra bil från Österlen till Blentarp.
För övrigt har jag blivit klar, igen, med ännu en korrekturgenomgång av mina memoarer. Ett steg närmare det definitiva. Så när det handlar om skrivande, avrundas månaden med att jag är tillbaka i Thiramaar, och arbete med fjärde delen.
Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande.
Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!
I mina memoarer framgår det mest som att nästan allt i min uppväxt och även fortsatt upp i vuxen ålder varit nattsvart i relation med mina föräldrar, och kanske i synnerhet med min mor. I kapitel 17 har jag under rubriken ”Ljusglimtar” ändå ställt frågan om det inte funnits något positivt också! Jo, självklart! Det har visst funnits en hel del positivt från mina föräldrar, och fram för allt från fars sida. Inte minst visar det sig i allt far gjorde för oss i huset i Öved, som utan hans insatser knappast någonsin ens skulle blivit beboeligt för oss. Men samtidigt ringer mors klagovisa i hennes dagbok kring hur illa hon tyckte om att far faktiskt spenderade tid med renoveringsarbete hos oss i Öved.
Men kort och gott – visst har det funnits ljusglimtar från mors och fars sida genom vårt liv. Men trots alla ansträngningar att tänka positivt, är det de negativa händelserna som hårdast sitter fast. För att citera Björn Afzelius; För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur!
Malmö Pride är över för den här gången, och förutom att den dragit fler deltagare än någonsin tidigare, var det också första gången vi deltog. Under sammanlagt tre dagar har vi varit delaktiga i denna färgsprakande livsbejakande tillställning. Och det känns väldigt bra! Att få vara en del av festivalens öppnande på Scandic Crown och få berätta om vårt gemensamma bokprojekt ”Vi badade i Skärsjön” var väldigt positivt. Det ingav onekligen både styrka och självförtroende att stå inför engagerade åhörare och berätta såväl om den boken, som min fantasyserie där i synnerhet första delen har ett tydligt hbtq-tema, liksom även att tala öppet om mina kommande memoarer. Alla de glada, positiva och trevliga människor vi sedan träffat i Folkets park under fredagen och lördagen var också inspirerande.
Från att en gång ha varit ganska återhållsam och alltid undvikit att prata inför folksamlingar (typ allt från fyra personer och mer) känns det här väldigt stort.
Vi ser verkligen fram emot Malmö Pride 2023, då vi förhoppningsvis kan prata om andra delen i serien ”Det hände vid Skärsjön”, och även mina memoarer ”Idag kan det kvitta”.
Idag inleddes Malmö Pride, och vi hade den stora äran att få berätta om vår HBTQ/feelgood-svit ”Det hände vid Skärsjön” som första event. Det hela blev till ett mycket positivt och trevligt arrangemang, med engagerade åhörare och dessutom hade vi värdefull vägledande hjälp av Claes Gylling.
Blev även tillfälle att berätta om min humoristiska fantasyserie ”Legender från Thiramaar”, där fram för allt första delen har ett tydligt HBTQ/trans-tema. Dessutom kunde jag även berätta om mina kommande memoarer. Fick även sålt lite böcker.
Efteråt firade vi ett lyckat event och en dag i förväg, med mexikansk mat på Los Arcos.
Dagen inleddes med besök på Vårdcentralen, och en tredje positiv injektion.
I övrigt förflöt dagen i lite splittrat tillstånd. Fick liksom inte gjort något särskilt betydelsefullt. Lite som igår kväll, då resultatet av kvällen mynnade ut i enbart ett inlägg apropå gårdagens händelse, och sen faktiskt inte mer.
Var ute och försökte klippa gräset under eftermiddagen, vilket är ett jävligt styvt arbete. Självförvållat, jag vet! Men gräsklippning tillhör inte de högst prioriterade sysslorna i det här hushållet.
Plockade även fram min gamla skabbiga säckakärra, och slipade av den flagande oranga färgen på den, och gick sedan lös med svart sprayfärg på den. Mest så att den ska se något så när presentabel ut när vi med den till hjälp ska frakta böcker och tälttyngder in till Folkets Park inför Pride på fredag.
Kvällen i övrigt handlade till stor del om att förbereda inför Pride-veckan, och samtidigt kanske glädjas åt att vi faktiskt, äntligen, för första gången kommer att delta aktivt i arrangemanget.
Vi kommer att sälja Vi badade i Skärsjön, första delen i sviten ”Det hände vid Skärsjön”. Men även de tre hittills utgivna delarna i serien Legender från Thiramaar, och dessutom har vi även novellantologin ”Över en regnbågsfika” med oss.
Det börjar onekligen bli spännande nu!
När jag nu var ute i trädgården för att fotografera säckakärran, kunde jag samtidigt notera en helt fantastisk utveckling på de plantor vi satt i trädgården. Ett antal lönnar som växt till sig och dessutom en gran som blivit rejält mycket större än vi någonsin trott var möjligt.
Andie Lindskog 