Min existens ifrågasätts!

Jag känner mig kränkt!

De senaste åren i synnerhet har media allt oftare ägnat sig åt något som knappast kan uppfattas som annat än ren förföljelse! Det senaste på den vägen är SVT:s nya granskande reportageserie Transkriget! Bara själva rubriken känns direkt kränkande. Vad är det man krigar mot?! Är vi transpersoner farliga för omvärlden? För samhället? Eller vad vill man egentligen ha sagt med den rubriken?
Man presenterar gång på gång olika personer som av olika anledningar har ångrat sin transition. Men ytterst sällan får någon av alla oss som är nöjda yttra oss. Om man har någon slags agenda som går ut på att försöka lura i folk att transvården enbart är bortkastade skattepengar, eftersom ”alla ändå ångrar sig”, så är det enkelt att göra det just genom att belysa de få ångerfall som faktiskt finns.
När jag i början av nittiotalet hade inlett min utredning, försökte jag också ”komma ut” inför mina närmaste. En vän i bekantskapskretsen hade en gång i tiden arbetat på Psykiatriska kliniken i Malmö, så han ”visste” att alla transpersoner ångrar sig! Han såg ju dem alla som sökte hjälp på psyk!
Det hävdas att ökningen av personer som söker transvård beror på Internet, som att det skulle vara någon slags trend. Möjligen kan Internet vara en del av sanningen, men det handlar om tillgången till fakta och information. En tillgång jag totalt saknade när jag som nittonåring första gången på allvar blev varse att jag är trans.
Inte minst är min egen självbiografi Idag kan det kvitta ett bevis för att det här att vara transperson är en livslång kamp! Min magkänsla utifrån mina egna livslånga erfarenheter är att vi med denna inriktning kan vara majoriteten och borde som en motvikt lyftas fram för rättvisans skull. Varför lyfta fram ångerfallen  främst och inte visa hela sanningen med vad den innebär  med en lyckad förändring som gör skillnad i en transpersonsliv. Transpersoner har funnits i alla tider, men i takt med att frågan blivit mer öppen har allt fler fall också blivit synliga.

Visst är varje ångerfall sorgligt. Men enligt statistiken ges cirka 60 personer årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det enbart cirka 0 – 6 % som ångrar sig! Det enda jag ångrar är att jag inte haft mod och styrka att ”komma ut” redan då som nittonåring! Så mycket mörker i mitt liv jag hade kunnat undvika då!
Transpersoner behöver inte tryckas ner – det har livet ofta gjort ändå på grund av våra inre strider! Vad vi behöver är vår omgivning, familj, släkt och vänners stöd och förståelse!


Inlägg av Ann-Christine Ruuth (med tillstånd)
Ännu en gång granskar SVT transvården, nu i tre reportage som fått den gemensamma titeln Transkriget, helt enligt den mediastrategi som älskar konflikt. Ett av affischnamnen är den ofta återkommande Aleksa Lundberg som berättar om sin nu ångrade könsbekräftande behandling för 30 år sedan.
Jag märker hur det river upp mycket känslor i mig, känslor som jag trodde jag hade kommit över. Det är så lätt att misstänkliggöra både transpersoner och den vård som skulle bistå dem, en vård som skulle göra det lättare för dem att leva sina liv, så som de vill. Det är så lätt att hitta exempel på vård som gått snett, som varit slarvigt genomförd och lämnat patienter i sticket. Men det är ju knappast något som är exklusivt för transvården. Lika lätt är det att finna patienter som nu vid närmare eftertanke inser att de borde valt en annan väg, att deras problem inte i första hand var könsdysfori utan något annat. ”Ångrare” kallas de, men vad de ångrar kan, vid närmare påseende, vara mycket olika.
Hur säker är jag förresten själv? Vad har jag för ”bevis” på att jag känner som jag gör? Det behövs inte mycket för att få mig ur balans. Förnumstigt påpekas i debatten om könstillhörighet att det finns två kön, manligt eller kvinnligt. Det lär inte finnas en enda transperson som inte är medveten om den saken. Vi kan vår biologi. Men vår erfarenhet säger att kön är mer än biologi.
Min kropp liknar nu till det yttre en kvinnas. Ändå lever jag varje dag med insikten att den i så många avseenden fortfarande är en manskropp. Men till skillnad från Aleksa Lundberg ångrar jag inte alls mina kroppsliga förändringar. De har gjort min kropp begriplig för mig även om det har skett till ett pris. Jag kommer alltid att leva med min kvinnliga ofullkomlighet.
Det som gör att jag fortfarande står upp är de människor jag har omkring mig, som dag för dag bekräftar mig så som jag uppfattar mig själv.
Så denna dag tänker jag på alla dem som i likhet med mig far illa av public service transkrig, som känner sig lika utsatta och ifrågasatta. Har du någon sådan i din närhet, kom ihåg att ditt stöd är oändligt värdefullt, ibland livsavgörande.


Läs även;
Louise Frisén debattinlägg i SvD – Risk att ännu färre får den vård de behöver


Annat jag skrivit i ämnet;

Media snedvrider debatten

Vi firar alltså en diktator …

Idag är det alltså Sveriges nationaldag. Att det är just detta datum är för att Gustav Vasa valdes till kung just den sjätte juni, för femhundra år sedan. Jag har ingenting emot att vi firar vårt land, tvärtom. Det finns väldigt många skäl att fira vårt Sverige, även om det finns vissa politiska avskräden som gör sitt bästa för att förstöra landet.
Men vi kunde ju faktiskt valt ett annat datum. Det finns inte särskilt mycket av betydelse för vanligt folk förknippat med Vasa. I synnerhet inte för oss Skåningar. Eller något av de andra numera svenska landskapen som under Vasas tid var dansk mark! Bättre då att till exempel förlägga firandet till den 14 augusti, eftersom det var det datum år 1814 som markerade den sista dagen Sverige varit i krig, när vapenvilan mellan Norge och Sverige undertecknades. Vi skåningar borde ha fått nog av att hylla gamla feta svenska kungar, eftersom vi har tvingats stå ut med åbäket till häst på Stortorget i Malmö sen 28 juni 1896.

Media snedvrider debatten!

Återigen har media skrivit om ångerfall inom transvården. GP har en artikel med rubriken ”Ellen och Mikael ångrar att de genomgick könsbyten”! Artikeln är låst, så jag har inte möjlighet att läsa innehållet. Men rubriken räcker för att väcka min irritation. Åter igen har media ensidigt visat på exempel av så kallade ångerfall inom transvården. Varför måste media lägga ner så mycket skrivande resurser på att berätta om transpersoner som ångrat sig?! Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det möjligen en handfull som ångrar sig. Visst, det är illa! Men det man åstadkommer med denna enkelriktade uppmärksamhet på ångerfallen är att man skapar en bild av att mer eller mindre alla som genomgår någon form av könskorrigering ångrar sig. Därmed spelar man alla motståndare, transfober etc. rakt i händerna!
Istället borde media verkligen balansera debatten och skriva om alla oss som faktiskt är nöjda med vår transition. Tyvärr ser inte transfoberna lika nyktert på den här uppmärksamheten. För dem blir det bara en bekräftelse på deras redan skeva ignoranta uppfattning. I deras värld ska det inte läggas några pengar alls på transvården, och med medias snedvridna uppmärksamhet kring en handfull ångerfall får de vatten på sin kvarn. Det är riktigt illa.

Vem bestämmer vad som är traditionsenligt?!

Ett exempel på hur en ”traditionsenlig” lucia kan se ut enligt mig!

Återigen har en SD-politiker visat upp sitt fula tryne! Luciatåget som Bollnäs folkhögskola skulle haft för regionfullmäktige i Gävleborg i tisdags, stoppades av fullmäktiges ordförande och riksdagsledamot Mattias Eriksson Falk (SD).
Enligt honom uppfyllde inte luciatåget ”kraven på hur ett luciatåg bör vara”, på grund av att det var en person som uppfattar sig som en hen som var lucia! Enligt hans uppfattning var det inte ett ”traditionellt luciatåg”!
Det här väcker så många upprörda frågor! Vad är egentligen ett traditionellt luciatåg? Vem bestämmer vad som ska anses traditionellt?! Hur kan en ensam politiker få bestämma en sådan sak?
Till alla er som i valet tyckte att SD var ett bra alternativ – är det verkligen detta ni ville ha?! Politiker som lägger sig i och bestämmer utifrån sin egen inskränkta trångsynta verklighetsuppfattning?!
Det räcker ju dessvärre heller inte med detta! Gång på gång ser vi exempel på hur SD vill vrida om samhället så att de som inte passar in i deras inskränkta värld ska exkluderas! Det är ett hot mot den fria tanken och rätten att vara vem man vill!
Det är just detta vi får när en betydande del av svenska folket släpper in Sveriges Dumhuvuden i den styrande värmen.

Same shit … varje jul!

Vare sig man vill eller ej närmar vi oss åter den där tiden på året då hysterin hos ”Svensson” sätter in på allvar. Julen närmar sig med stormsteg, även om den nu för tiden bromsas upp lite av hysterin kring Halloween. Som ju egentligen inte är någon svensk tradition. Även om den kanske kan tyckas vara lite skojig. Men vi hinner inte ens lämna oktober månad bakom oss innan inläggen börjar dyka upp i sociala medier om att vi absolut vill behålla Kalle Anka till jul, att Julmust absolut inte får kallas något annat än Julmust. Trots att bryggerierna byter etikett och kallar det Påskmust fram på vårkanten. Bara en tidsfråga innan det börjar skrikas om att vi absolut måste bevara den där Lucia som stiger med ljus i hår, runt gård och stuva, va fan nu det betyder. Är det konstigt att man tröttnar på julen långt innan den ens är här?

Sverige i förfall?!

Att vara stolt över sitt ursprung är inte helt lätt just nu. När rasister och diverse inkompetenta och milt uttryckt inskränkta figurer intar diverse betydelsefulla positioner i riksdagen, kan man verkligen fundera över vart vårt Sverige är på väg. Framöver är det alltså de som gått i ”livets hårda skola” som ska ersätta alla de högutbildade och kompetenta läkare, sjuksköterskor etc. som ska ”frestas med återvandring”!
Under flera år nu har det inte varit helt lätt att vara sjuk och i händerna på Försäkringskassan, som mest tycks bestå av personer som inte lyckats hitta några andra meningsfulla arbeten.
Men det är nog bara en mild introduktion till hur det kommer att bli i framtiden, i ett Sverige som allt mer ska styras av inkompetens och rasism!
Det har från extremt högerhåll babblats om ett Sverige i förfall! Ja, det är väl just detta de själva har förutspått! När de får vara med och styra, är förfallet ett faktum!

Girigt!

Vi parkerade vid Hotellgatan i Sjöbo, och var ett ärende som tog knappt åtta minuter. Det handlade om ett icke planerat ärende. Det resulterade i en P-bot för avsaknad P-skiva! Hur är det ens möjligt?! Var kom den parkeringsvakten ifrån?! Hen måste ha varit alldeles intill, men ändå lyckats försvinna blixtsnabbt från platsen.

Ja, jag vet … föreskriften säger att P-skiva gäller! Men eftersom det tidsmässigt är orimligt att vakten varit längre bort än kanske tio meter, vore det betydligt mer anständigt om hen hade trätt fram och gjort oss uppmärksamma på vad som gäller. Det här kändes mer som att hen gladde sig åt att kunna fullborda arbetsdagen med att dela ut ännu en p-bot! Eller har de månne provision för varje lappad bil?!

Vi får naturligtvis betala, men anser att det hela gränsar till ren girighet.

Pride är inte vänster!

Pride pågår just nu runt om i landet. Ofta hävdas det, främst från extrema högern, att Pride är en vänsterrörelse. Måhända är det så att allt det Pride står för till större del sammanfaller med vänsterns uppfattningar. Men OM Pride verkligen skulle vara en vänsterrörelse – Va fan har då Moderater, Liberaler och Kristdemokrater i Pridetåget att göra?!

Aldrig mer 24.se

Näthandeln har sina sidor! Finns utmärkta sådana, och det finns usla sådana!
24.se tillhör enligt min bestämda uppfattning den senare kategorin. Beställde ett tillbehör till kameran, som vid leverans visade sig inte alls leva upp till vad som framgick på hemsidan. Det fungerade inte så som det verkade, och det var dessutom väldigt klent. Kanske jag skulle varit misstänksam redan från början, då priset inte riktigt kändes relevant. Men jag valde i varje fall att returnera. Det blev en klar förlust! Jag fick betala 52 kronor i frakt för returen. Plus 49 kronor för frakten vid leveransen till mig! Totalt har jag med andra ord betalat 101 kronor för ingenting! Det är en usel och kundovänlig policy man har på det företaget. Det var heller inte någon direkt enkel match att hitta rätt på deras hemsida kring hur man skulle hantera returen.
Jag jämför med företag som exempelvis Zalando. Alla returer hos dem fungerar mycket smidigt, och kostar ingenting. Oavsett orsak. De har en mycket väl fungerande webbsida, där allt fungerar väldigt smidigt. Eller Fyndiq, där jag beställt en vara som också visade sig inte alls leva upp till vad som utlovats. Jag fick pengarna tillbaka, och behövde inte returnera varan. Det är ju alltid ett lotteri att beställa varor via nätet. Det gäller att informationen på webbsidan är tydlig och att den stämmer. Blir det sen fel är det också viktigt att hela processen med retur fungerar på ett smidigt sätt.
Slutsatsen nu blir i varje fall att jag inte kommer att beställa något mer från 24.se!

Tydligt att Pride fortfarande behövs!

Att Pride behövs bekräftas gång på gång. När byalaget i vår hemby beslutar att dekorera med små Pride-flaggor lite här och var i byn, låter de inskränkta kommentarerna inte vänta på sig. I vanlig ordning är det de lättkränkta ”Svärjevännerna” som känner sig exkluderade, och tycker att Pride är en vänsterrörelse. Och som vanligt blottar de med sina kommentarer sin sorgliga okunskap. Pride har ingenting med Vänstern att göra, och om de känner sig exkluderade borde de kanske istället fundera över sin politiska inriktning! Om de nu faktiskt själva begriper sig på den!