Under sammanräknat drygt fyrtio år har det funnits hundar i mitt liv. Nu har det gått några veckor sen Scrollan lämnade oss, drygt tretton år gammal. Nu finns det inte längre någon hund i mitt liv. Det kommer att ta tid att vänja sig. Ingen hund man behöver kliva över på väg ut ur arbetsrummet, då hon alltid låg mitt i dörrhålet. Ingen hoppfull hund som lystet följer med ut i köket. Ingen hund som skäller vid ytterdörren när hon vill in. Ingen hund som möter vid dörren varje gång vi kommer hem, och nästan ger känslan att hon stått just där i alla timmar, sen vi körde hemifrån. Ingen hund som sitter vid matbordet med vädjande blick och tålmodigt väntar på en skiva knäckebröd som hon älskade. Ingen hund som ödmjukt sträcker fram tassen när hon vill ha uppmärksamhet. Ända sen slutet av åttiotalet har mitt hem varit boplast även för både katter och hundar. Nio hundar har det blivit, och de har tillsammans med katterna alltid varit en självklarhet i mitt liv. Vi har sagt att vi inte ska ha fler hundar. Men det kommer att ta tid att vänja sig.
Efter att jag tvingats avboka förra besöket, på grund av influensan, kunde jag idag fullfölja det. Men det blev ett kort besök och sedan snabbt hemåt igen, i det gråa trista vädret. Kvällen handlade om några försök med ”Ashas sten” och nya funderingar och nya planer kring fördelningen – eller snarare omfördelningen – av hemmets olika utrymmen.
Idag för precis femtio år sedan började jag skriva några korta meningar i ett kollegieblock. Ritade in en grön marginalkant och även linje som markerade ett sidhuvud. Där skrev jag med röd penna; Januari – 1973. I tre meningar redogjorde jag i korthet vad som skett i min tillvaro denna årets första dag. Därmed hade jag på allvar börjat skriva dagbok, samma år jag flyttade hemifrån! Egentligen hade jag gjort sporadiska anteckningar i en plankalender sen 1969, kanske till och med sen 1968. De kalendrarna finns dessvärre inte kvar. De försvann troligen i en översvämning i vår källare sommaren 1980. Men från den 1 januari 1973 blev det till en daglig vana, som består än idag femtio år senare. Då handlade det mest om kortfattade noteringar om vad som hände i mitt sjuttonåriga liv. Men med åren har det dagliga innehållet vuxit, och förutom aktuella händelser innehåller dagboken idag även en hel del funderingar och reflektioner. Ofta fungerar den effektivt också som ett sätt att få skriva av sig, och tidvis har den också varit ett utmärkt bollplank när jag har behövt ventilera känslor och frustrationer. De senaste tio åren har förvisso inte det behovet funnits på samma vis. Dagboken är ett utmärkt minnesdokument, och en perfekt källa att tillgå varje gång det uppstår osäkerhet kring när, var och hur saker och ting har inträffat.
Den var naturligtvis också ett ovärderligt underlag när jag arbetade med mina memoarer – Idag kan det kvitta.
Lite då och då har det funnits människor i min närhet som har ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Jag kan naturligtvis komma på flera bra anledningar. Men det här är en ack så viktig del av mitt liv, och jag ser egentligen ingen som helst anledning att jag ska behöva försvara att jag skriver.
När jag idag, femtio år senare, börjar skriva min dagliga dagboksnotering, gör jag det samtidigt som jag lite stolt konstaterar att dagboken när sista ordet för 2022 var skrivet innehåller exakt 3 000 340 ord!
Vi hade en lugn och trivsam nyårsafton, med god mat och dessert. ”Hela familjen” samlade i soffan för kvällens filmmaraton, som vi brukar när vi firar nyår.
JANUARI – FEBRUARI Dålig start på året. Lunginflammation med tre långvariga besök på akuten, och ett sjukläge som varade halvvägs in i februari. Avtal klart med Axiell Media – vid årets slut har vi publicerat 22 noveller och 4 romaner i e-boksformat, plus 3 ljudböcker.
MARS Vår älskade Mogwai skadad, efter trolig fajt med grannkatt. Tvingades gå med tratt i flera veckor.
APRIL – MAJ Ystads Allehanda gjorde reportage om oss och våra böcker – igen. Cornizendo – debatt med gudarna, novell ur Legender från Thiramaar utgiven. Råmanus till memoarer – Idag kan det kvitta – klart!
JUNI Vi badade i Skärsjön, första delen i serien om Skärsjön kom ut! Vår inspelningsstudio blev klar. Påbörjade epileringen, och därmed inleddes en tid med ganska många rundor till mina gamla hemtrakter i Malmö.
JULI Deltog på Malmö Pride – talade om Vi badade i Skärsjön på ett event på Sheraton, Triangeln. Stort fotoprojekt – Grekisk Dans för tanter. El-fel orsakat av trasig spis, avslöjade samtidigt s k vänners rätta jag!
AUGUSTI En ganska stillsam månad med semesterkänsla – eller nåt.
SEPTEMBER – OKTOBER Dressincykel i Fyledalen. Mina memoarer – Idag kan det kvitta – kom ut! Och jag med dem! Brit Floyd på Malmö Live Bokförsäljning vid eventet Kvinnohistorier i Billesholm. Godkänt önskad medicinering ett år till.
NOVEMBER Deltog och fullföljde Na-No-Wri-Mo med 51 286 skrivna ord.
DECEMBER Bokmässa i Lund och julbokmarknad på Victoria i Malmö. Transvoices med min novell Förlorade år kom ut. Mogwai återigen skadad efter fajt med grannkatt.
Åter igen har Mogwai fått ett sår på kinden som orsakat en svullnad. Åter igen har vi fått ta honom till veterinär, där han fått dränage och antibiotika. Troligen handlar det om en konfrontation med någon katt i grannskapet. Precis som det gjorde i mars. Samma behandling med X antal dagar med tratt, och utegångsförbud. Vi passade på att handla inför nyår, som planerna i sista stund blivit oväntat förändrade inför. Och så har jag varit på Vårdcentralen för en femte injektion. Avbokad tid i Malmö har också blivit ombokad, så det blir en ny tur dit i början av året. Life goes on, after all.
Åter igen en sån där konstig jul, precis som vi fick känning av för två år sen. En jul vi tvingats spendera hemma. På grund av influensa, eller nåt, oavsett i alla fall något som gör det olämpligt att spendera tid i andra människors närhet. En katt som dragit på sig ett sår som kräver daglig översyn, för att inte riskera ännu en månadslång omgång med dränage och tratt. Och så Scrollans avgång från vår värld lite för nära inpå med saknaden fortfarande lite för kännbar. Men vi har varandra, och vi har det så bra tillsammans. God mat, lite julmusik och varandras närhet. Det är allt vi behöver. Och på det en värmande hälsning från en kär vän som läst mina memoarer, och den här dagen kunde egentligen trots allt inte bli mycket bättre än så här.
Med någon form av influensa i kroppen som gör att den kreativa lusten och förmågan blir ganska återhållsam, är det utmärkt tillfälle att passa på och se lite filmer i stället. På två dagar har det blivit flera bra. A boy called Christmas En engelsk julfantasy, som berättade storyn, eller en variant kanske, på hur jultomten egentligen kom till. Den här varianten var onekligen lite annorlunda, om pojken som faktiskt heter Christmas, och som beger sig iväg mot Alvstaden dit hans far tidigare rest. En lagom lätt, eller tung, film med alla nödvändiga ingredienser för att göra den till just en sådan där fantasifull och mysig julfilm. Nätet En thriller med Sandra Bullock i huvudrollen. Nätet (The Net) är från 1995. Den handlar om en dataspecialist (Sandra Bullock) som hamnar i skottgluggen efter att hon hittat en diskett med information om en konspiration, och tvingas fly för att försöka rentvå sitt namn. Trots att datorer och datorprogram var just tydligt nittiotal, var den här filmen ändå väldigt bra. Man fick liksom försöka se över de där omoderna disketterna och alla kantiga datoranimationer som utgjorde de datorspel huvudkaraktären arbetade med. För storyn var spännande och riktigt bra. The Swimmer En film från i år, en sann historia. Det handlar om två systrar som simmar professionellt i Syrien. Men när inbördeskriget bryter ut där, tvingas de fly och hamnar efter en dramatisk flykt över Egeiska havet så småningom i Berlin. Där lyckas de få möjlighet att fortsätta sin simträning och yngsta systern Yusra Mardini får tävla i Rio Olympics i Brasilien 2016, för ”The Refugee team”. Förutom det gripande dramat som faktiskt är biografiskt, är det samtidigt en film som visar mycket realistiskt vad flyktingar går igenom i verkliga livet. En klart sevärd film. Blonde En fiktiv biografisk film från 2022, och ännu en berättelse om Marilyn Monroes allt för korta liv ständigt utnyttjad av den maskulina världen omkring henne. Aldrig sedd som något annat än ett sexobjekt. Filmen är lång, men beskriver genomgående enbart Marilyn Monroes liv som ren misär och framställer henne som ett bräckligt byte. Helt säkert var det just så det var, och helt säkert också det som ändade hennes liv alldeles för tidigt. Men man vill ändå tro att det funnits positiva stunder även för henne, och med en så lång film borde man kunna få utrymme för det, och därmed kanske ge en lite mer nyanserad bild av den ikoniska skådespelerskan. Kanske med det också visa på att h0n faktiskt inte alls var den där dumma blondinen, som Hollywood skapade. Även om filmen bildmässigt är väldigt vacker, och Ana de Armas är perfekt i rollen som Marilyn, blir det tyvärr enbart ännu en påminnelse om den maskulina världens hänsynslösa utnyttjande av människan Norma Jeane. Nick Caves och Warren Ellis suggestiva musik skapar för övrigt en perfekt ram till bilderna. Elton Johns text ur hyllningslåten Candle in the wind, ekar i huvudet; Hollywood created a superstar, And pain was the price you paid, Even when you died, Oh, the press still hounded you, All the papers had to say was that Marilyn was found in the nude. The House Enligt beskrivningen en animerad komedi! En stop-motion animerad antologifilm, som berättar olika historier som bildar en trilogi och som spänner över olika världar och karaktärer men utspelar sig i samma hus. Varje berättelse behandlar teman som galenskap, rikedom och jakten på sann lycka. En något märklig och lite bisarr berättelse, men samtidigt väldigt välgjord animerad film, och egentligen en rätt fängslande stoy. Troll En norsk fantasy-action-äventyr! Kan det va nåt? Absolut! Det här är riktigt bra. När man spränger i det norska berget Dovre för att bygga nya tunnlar, väcker man samtidigt ett uråldrigt troll som har varit instängt i tusen år. Paleontologen Nora Tidemann får i uppdrag att försöka få stopp på trollets bärsärkagång då han snabbt rör sig mot huvudstaden Oslo. Det är en annorlunda historia, som knyter an till gammal norsk folktro. Specialeffekterna är oerhört välgjorda, handlingen är spännande och lagom dramatisk samtidigt som det finns utrymme för en del lättsamma skämt. En självklar film för oss som älskar såväl äventyr som fantasy. Man får onekligen nästan lite känslan av ett nordiskt Jurassic Park, fast där dinosaurierna är utbytta mot uråldriga troll. Allt dessutom vackert inramat av norsk storslagen natur.
P-huset Triangeln är ett av de ställen jag ofta brukar parkera när jag är i Malmö. Detta eftersom det har en bra placering i förhållande till de platser jag ofta har ärenden till.
Sen i somras har man infört ett nytt betalsystem där, som innebär att bilens registreringsnummer noteras tillsammans med tidpunkten man kör in respektive kör ut. Därefter kan man inom 72 timmar efter avslutad parkering gå in på en särskild webbsida och fixa betalningen. Alternativt kan man ha ett betalkort registrerat för automatisk betalning. Allt frid och fröjd! Eller …?! Senast jag parkerade där var den 12 november, och direkt efter att jag kommit hem loggade jag in på webbsidan för att försäkra mig om att betalningen fungerade. Jag var vid det tillfället samtidigt lite luttrad, eftersom jag stött på problem vid tidigare tillfälle, då parkeringsuppgifterna inte synts på sidan.
Det gjorde de inte den här gången heller, så jag valde att skriva mejl till den epost-adress de själva uppger att man ska använda vid parkerings- och faktureringsfrågor. Fick ett automatiskt svarsmejl som bekräftade att de tagit emot mitt mejl! Därefter har jag inte hört något alls! Förrän nu lite drygt en månad senare, då jag får en pappersfaktura med posten! En parkeringsavgift á 49 kr plus fakturaavgift på 59 kr!
Jag har idag betalat avgiften för parkeringen! Samtidigt har jag skrivit mejl till dem och påpekat problematiken, och ifrågasatt hur jag ska kunna betala när det inte går att hitta några uppgifter på deras webbsida, så som det varit tänkt. Likaså varför jag ska ha ett registrerat betalkort för automatisk betalning, när inte heller den delen fungerar!
Jag kommer fortsättningsvis att konsekvent undvika alla P-hus och parkeringsplatser där betalsystemet administreras av APCOA parking! Det finns andra avsevärt smidigare betalsystem när det handlar om parkering, som dessutom verkligen fungerar!
Andie Lindskog 