Ja, jösses vad tiden går. I går var det precis trettio år sedan jag fick mitt körkort. Sedan dess har jag kört grovt räknat cirka 150000 mil.
ETT ÅR!
Idag är det precis ett år sedan vi flyttade in i drömhuset!
Huset var inte i något behov av renovering egentligen. Det enda vi gjort var att vi redan från början målade om väggarna i vardagsrummet för att få bort förra ägarnas röklukt! Sedan har vi bytt ut spis, diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare.
Så i stort sett har vi "bara" ägnat det här första året åt att "bo in oss".
HISTORIA!
Från idag är Skomakarehuset historia för mig!
Syrran och jag var på banken idag och gjorde upp affären. Därmed har jag sålt mina 50% till henne varför hon numera är ensam ägare!
Efter 21 år som boende i det huset, har jag nu alltså lämnat det för gott! Ja, jag flyttade ifrån det för snart ett år sedan, men har ju ändå haft det kvar och framförallt har jag haft vinden liksom hängande över mig.
Men självklart är det med blandade känslor jag sätter min signatur på köpekontraktet som för evigt sänder Skomakarehuset till minnenas skattkammare för min del.
Här har jag bott och verkat en betydande del av mitt liv. Jag flyttade hit samma år som jag fyllde 30. Ett år senare gifte jag mig i byns mysiga kyrka, och trodde att framtiden var klar. Två år senare var jag åter solo, men jag hade åtminstone uppnått ett mål – att bo på landet. Sedan har åren löpt på! Flera år med besvärlig ekonomi, som bitvis var väldigt tufft men samtidigt väldigt lärorikt! I det sammanhanget var mitt boende helt klart räddningen! Jag har bott oerhört billigt under alla dessa år. Efter hand stabiliserades ekonomin, och de senaste åren har jag också kunnat kosta på en hel del förbättringar, och mer fanns i planerna – om inte vi hade hittat drömhuset!
Sedan kan jag självklart i sammanhanget inte glömma allt som vår far har gjort i huset! Utan honom hade vi aldrig haft det här huset, och för min del är det nog också så att utan honom hade jag antagligen aldrig kommit ut på landet!
Så även om Skomakarehuset nu är historia för mig, har det samtidigt haft en minst sagt avgörande betydelse för hela min tillvaro!
Och jag önskar syrran och hennes familj all lycka framöver i HELA Skomakarehuset!
Närmare rådjuren
Idag fick jag äntligen chansen att föreviga "vår" rådjursfamilj som så gott som dagligen syns i vår trädgård.
De försvinner på behörigt avstånd – och därmed för långt bort för kameralinsen – när man kommer gående. Men kommer jag körande med åkklipparen eller traktorn, och även i viss mån med bilen, kan jag stanna mindre än tio meter ifrån dem och bara sitta lugnt och betrakta dem. Modern äter lugnt medan hon samtidigt har koll på mig och sina två små ungar som håller sig lite diskret i bakgrunden.
Jag har suttit flera gånger på åkklipparen och svurit över att kameran ligger uppe i huset.
Men idag när jag kom hem, stod de vid den stora dammen, så jag kunde fotografera i lugn och ro från bilen – mindre än tio meter ifrån dem. Enda "problemet" den här gången var att det var lite skymning så ljusförhållandena var aningen svåra. Och jag vill inte ta dem med blixt, eftersom det dels förstör deras vackra ögon på bilden, och dels för att det förmodligen hade skrämt dem.
HÄRLIG KONSERT!
Idag var vi alltså på konsert med Emmylou Harris i Falkoner salen i Köpenhamn!
Det blev cirka 1 timme och 45 minuter skön musik av en av countryvärldens riktigt stora kvinnliga artister. Hon har hunnit bli 61 år, men hennes stämma är precis lika härlig nu som den alltid varit.
NU ÄR DET TÖMT!
Plockade ned parabolantennen och några skynken som hängde kvar på vinden! Därmed är allt tömt! Nu är det bara formalia och ekonomiska transaktioner som återstår – sedan är Skomakarehuset historia för min del!
Jag klarade inte tidsschemat riktigt. Det skulle ju vara klart månadsskiftet augusti-september, men så är det när man måste fixa allting själv! Att röja och sortera i 70 kvm och tjugoett års "bra-att-ha-grejer" tar tid, samtidigt som det förvisso är en uppgift som man nog måste göra ensam. Jag menar – ingen annan kan egentligen sortera mina grejer.
Hur många turer jag egentligen varit med släpet på tippen… tja, det kan man undra, men det är åtskilliga! Som sagt, jag har kanske behållt cirka 5% av alla prylar som fanns på vinden. Resten har gått till soptippen.
Familjen växer
Idag för precis en vecka sedan fick mitt gudbarn/systerdotter en son, ganska långt över tiden! Men allt gick väl och det tycks vara en stark liten krabat, som vi kan hälsa välkommen till världen!
Utflykt i Bingsmarken,Abbekås
Har varit på en ny givande fotoutflykt med Scania Photoclub i sällskap med andra glada fotografer. Den här gången var vi i Bingsmarken vid Abbekås och tog lite havsbilder i den svala septembervinden.
Trevligt som alltid.
Effektivare klippning
Har kostat på nya knivar till åkklipparen – nu när klippsäsongen nästan är över – och kan klart konstatera att det verkligen behövdes! Det var verkligen skillnad när jag klippte gräset idag. Men det är väl kanske inte så konstigt heller, för det var ju inte mycket till knivar som satt på den.
Inte riktigt framme…!
Nej, den siste augusti fungerade inte riktigt!
Vinden är tömd, så när som några kartonger med prylar jag ska ta vara på, och så ska jag köra ett varv med dammsugaren också. Vedboden… ja, där är i stort sett tömt på prylar, men sedan är där en del ved också. Och så finns det en del i trädgården dessutom som ska slängas.
Det hela har nog gått fortare än jag själv trodde från början, men det blir ändå knappt om tid när man jobbar och bara kan ta det på fritiden samtidigt som man också har en del andra engagemang. Och dessutom har jag fått sköta alltsammans själv, vilket i och för sig nästan också är nödvändigt. Ingen annan kan sortera mina grejer och avgöra vad som ska tas tillvara och vad som ska kastas.
Man kan dock klart konstatera att det inte är enbart positivt att ha gott om utrymme! Drygt 70 kvm och drygt 20 år blir en hel del grejer!
Andie Lindskog 