Valde att inta min frukost på SmakSak i Blentarp idag, och samtidigt ”vara närvarande” några timmar vid vår utställning. Hade även några bilder som skulle bytas ut eftersom de hade blivit en aning för mörka i framkallningen.
Som vanligt var jag inte sysslolös. Hade min surfplatta med och kunde ägna mig åt eftersatt korrekturläsning varvat med lite bokläsning och semesterdrömmar.
Bildbygge
Inleder denna regniga måndagsmorgon i oktober med att försöka återskapa en bild jag jobbade med under drygt två timmar i går kväll, innan jag kröp i säng. Ungefär när jag var redo att spara mitt arbete, hände någonting och plötsligt var samtliga lager i bilden borta! Försökte men alla tillgängliga medel att få tillbaka den – stega bakåt, ångra etc – men helt utan resultat. Så… skam den som ger sig! Ny vecka, nya tag!
Det konstiga är att man aldrig tycks lära sig att det faktiskt är en bra sak att avbryta sitt arbete och spara. För trots att Photoshop automatiskt sparar var tionde minut, kan det ändå missa. Och man hinner faktiskt ganska långt i arbetet under tio minuter!
Utställningen igång!
Idag inleder vi vår dryga månaden långa utställning på SmakSak i Blentarp med en god frukost. Det är ju det som är det fina i sammanhanget. Vill man njuta av våra bilder kan man göra det på kommunens i särklass bästa fikaställe!
I eventet vi skapat på Facebook står det att utställningen pågår till den 15 oktober, men det ska vara den 6 november! Av någon underlig anledning kan man bara skriva in event på FB för två veckor framåt. Eller så har jag missat någon inställning.
Summering och framtiden
Hemkommen efter tumbasoperationen kan jag summera lite det som hänt.
Jag åkte in kvällen före operationen för att helt enkelt få en någorlunda lugn morgon timmarna före operationen.
Möttes vid entrén av två sköterskor som hette Lena och Lena (!) som visade var jag skulle ”bo”. Första att göra var att dra på sjukhuskläder med bland annat kalsonger modell militärtält!
Ägnade de senare kvällstimmarna åt att kolla film på min medhavda surfplatta.
Nattsömnen blev inte den allra bästa. Min 67-årige rumskompis hade opererats under dagen, och nersövningen hade gjort honom orolig i magen, så han kräktes ett flertal gånger under natten. Han hade också problem med att tömma blåsan, och gick på toa vid åtskilliga tillfällen. Och så pratade han hela tiden för sig själv, typ ”Fan… får gå och pissa igen”.
Störigt, men jag tyckte ändå synd om honom. Han hade det ganska besvärligt.
Min egen operation då… tja, runt 8.30 bar det iväg i rullstol till narkosavdelningen. Förundras över den känslan när ens egna kroppsdelar sakta försvinner bort tills man till slut knappt ens är medveten om att den finns. Reagerade när jag plötsligt där jag låg bland diverse dukar och skydd såg en hand, och tänkte -jösses, vilken stor hand den sköterskan har- tills jag insåg att det var min egen.
Själva operationen förflöt ganska bra. Man känner då och då att någon pillar på ens hand, men det är också allt. Men när läkaren påbörjade arbetet med att avlägsna den benbit som orsakat problemen, upplevde jag emellanåt en ganska obehaglig känsla. När han fick ta i gjorde det förvisso inte ont, men däremot kände och även hörde jag hur det knäppte till i skelettet vid min axel!
Lite ruggig känsla.
Men under hela operationen, som varade i knappt en timme, pratade jag bilder, skrivande och skola med narkossköterskan. Så tiden gick ganska fort.
Sen var det tillbaka till avdelningen, och äntligen frukost. Fick mackor med ost, skinka, tomater och gurka och sällan har det varit så gott som nu! Sen bara kopplade jag av liggande i sängen och lyssnade på min egen spellista på Spotify, som jag kallar Stillhet. Ren njutning!
Först framåt kvällen började bedövningen släppa, och det började göra ont. Fick olika dosering med medicin, som dock inte hjälpte särskilt mycket. Men till slut fick jag något med morfin, och då gjorde det mindre ont.
Satt på kvällen och pratade en stund med rumskompisen, tills medicinen började göra huvudet tungt. Lite filmtittande och sen kunde jag sova. Lite mindre oroligt än kvällen innan.
Väl hemma inleds en tid med närmare två månader då jag måste försöka klara det mesta med en hand. Det funkar men man får försöka vara lite kreativ och komma på lösningar när man inte längre kan göra saker som man brukar.
Dock – att skriva på datorn fungerar i st0rt sett utan problem, även om det kanske går lite långsammare än vanligt. Och hanterandet av datormusen har jag, åtminstone tills vidare, lagt över till vänsterhanden.
Det blir lite intressanta utmaningar, och man får väl vänja sig vid att saker och ting tar lite längre tid att klara. Men jag har ju å andra sidan ganska gott om tid!
Slutligen måste jag tillägga att jag vill ge en stor eloge till alla sjuksköterskor, undersköterskor och läkare på handkirurgen på Malmö Universitetssjukhus! Finns absolut ingenting att klaga på! Professionella, vänliga och trevliga och verkligt måna om att ta hand om oss patienter på bästa tänkbara vis!
Snart på väg hem!
Sitter i dagrummet på handkirurgen och väntar på min kärlek och att äntligen få komma hem. Blir en del att stå i nu. Ska hämta bilder från framkallning och sedan gäller montering av bilder. På lördag inleds vår utställning.
Samtidigt gäller det att verkligen vänja sig vid att vara en enarmad bandit och verkligen INTE använda den handen.
För tillfället gör det förbannat ont, men det är väl samtidigt ganska naturligt. Man har ju avlägsnat en bit ben i tumbasen!
Klart
Operationen avklarad, tog knappt två timmar inklusive narkos och övriga förberedelser. Valde lokalbedövning, så jag var vaken hela tiden och diskuterade bilder och skola med narkossköterskan. Tillbaka på avdelningen kunde jag äntligen få frukost. Satt verkligt fint eftersom jag inte ätit sedan 20-tiden igår.
Dessvärre får jag inte komma hem förrän tidigast i morgon förmiddag.
Incheckad!
På plats!
Då ska man alltså sova på annan ort den kommande natten, och kanske nästa också!
Konstig känsla att inte ha min kärlek i närheten. Det har faktiskt bara hänt en gång sen vi träffades. Så det är ju lite ovant.
Och här är ju heller inte så mycket man kan sysselsätta sig med, förutom att jag med min läsplatta kan skriva, läsa en bok, kolla film eller spela spel. Ja, det finns tv på rummet, men jag är inte intresserad!
Något bildskapande kan det ju däremot inte bli.
Bara att hoppas att tiden det närmaste dygnet går fort.
Äpplemarknad i Kivik 2016
Vi besökte den årliga äpplemarknaden i Kivik idag. Egentligen hade vi ett särskilt ärende dit, då vi skulle fylla på vårt kryddförråd med ekologiska kryddor från Naturkraft
( http://www.handlakryddor.nu ), som jag varmt rekommenderar!
Men det blev egentligen ganska dyra kryddor! Kryddorna i sig är absolut prisvärda! Det är fantasiskt goda och går knappast att få tag i någon annanstans och så är de ekologiska.
Men bara att besöka marknaden kostade oss totalt 280,00, förutom kostnaden för att köra till Kivik. 40,00 för parkeringen och 240,00 i inträden för oss båda. Ja, jag förstår att sådana arrangemang kostar pengar, men varje utställare får betala för sin plats och med den här ordningen blir det knappast aktuellt med några fyndköp!
Nåja, vi fick köpt våra kryddor, och det är huvudsaken.
Förkylt igen – Inte nu!
Har åkt på förkylning igen! Så nu gäller det att göra allt man förmår för att sparka ut eländet igen, annars kan det finnas risk att operationen skjuts upp! Och det vill jag inte!
Annars har även denna dag varit helt ägnad åt bildskapande! Gäller att smida men… ja, alltså…!
Fotokonst på SmakSak
Nu är det klart!
Under tiden 1 oktober till 6 november 2016 ställer min kärlek och jag ut photoshoppade bilder på det kravmärkta ekologiska bageriet, caféet och butiken SmakSak i Blentarp. Det blir halloween-inspirerade bilder först och främst.
För egen del en del ”gamla” bilder, men även nya. Det här blir spännande!
En bild under ”uppbyggnad”
Andie Lindskog 