Första veckan i mitt liv som faktiskt så att säga finansieras av pensionspengar. Även om det inte direkt erbjuder något lyxliv, har det åtminstone den fördelen att jag inte längre har någon press från A-kassa eller Arbetsförmedling om att söka jobb. Jag kan spendera mina dagar utan några krav. Så kanske det ändå är en form av lyxliv. Veckan har, föga förvånande, mest handlat om skrivande. Några underliga undringar när det gäller vissa delar i del två, och ett antal uppkomna frågetecken som måste rätas ut i arbetet med del tre. Ja, jag talar naturligtvis om min fantasytrilogi Legender från Thiramaar. Utöver det egna skrivandet har vi även utfört ett arbete som också har med skrivande att göra.
Så var det ju det här med Corona. Precis som saker ofta tenderar att göra i vårt samhälle, så blev det kanske en aning upphaussat. Ja, självklart måste vi inse allvaret i att vi de facto har en pandemi som härjar över hela vårt klot. Men det känns onekligen lite bisarrt när man går på ICA och handlar, och flera hyllor gapar tomma. Allt ris, utom de dyra varianterna är slut. Varje kundvagn man möter på väg in i butiken är fylld med toapapper och diverse matvaror. Väl inne i butiken kan vi konstatera att det finns pallvis med toalettpapper. Ingen direkt brist så här långt. Kan undras hur glada handlarna är nu. Nog ingen större risk med varor som ligger kvar efter bäst före datum.
För egen del känns det ändå ganska lugnt än så länge. Vi har full sysselsättning och inget direkt behov eller planerat som gör att vi behöver lämna hemmet den närmaste framtiden. Vårt skafferi och kylskåp är förhållandevis välfyllt. Vad som kanske kan bli problematiskt framöver, är väl i så fall om folk hamstrar för mycket, så butikerna inte hinner fylla upp. Men det problemet får vi väl ta då. Vi ska ha gäster om två veckor, och i värsta fall får vi väl servera lite makrill, pasta och bubbelvatten. Det blir säkert trevligt alldeles oavsett!