DENNIS

Nu lever bara minnena kvar efter Dennis! Igår tvingades jag ta det tunga beslutet då hans bakben inte längre bar honom.
Det är sorgligt och tungt, och ändå… han var drygt tre månader ifrån att fylla FJORTON ÅR! Och det är väldigt högt för en så stor hund som en golden retriever.
När far gick bort sommaren 2006 efter en lång tids svår sjukdom, fanns det de som ansåg det bästa för Dennis vore att avliva honom, på grund av att han hade "haft det så jobbigt de sista åren"!
Tvärtom ansåg jag att det då var upp till mig att se till att de åren Dennis kunde tänkas ha kvar (han var tio år då) skulle bli så bra som möjligt! Och jag vill bestämt påstå att det lyckades.
Här har han fått röra sig fritt – han har tagit sina promenader ned till dammarna och upp i skogen och även in till grannarna i bland. I sin egen lugna takt! Och ofta har han legat på rygg totalt avslappnad, med tryggheten lysande omkring honom!
Och så har han levt i drygt ytterligare tre år!
Och så har han förgyllt tillvaron för oss också!