Några pilfinkar besökte restaurangen idag, och även ekorren hittade dit. Men den var lite försiktig. Försvann ganska raskt upp i trädet, där den sen satt och avvaktade.
Ska försöka få fart på renoveringen de närmaste dagarna.
När jag efter förra säsongen plockade ner Restaurang Kvidevitt, var planen att alltsammans skulle genomgå en ordentlig renovering. Men vi har haft fullt upp hela sommaren, och husen står där ute i verkstan och väntar. Nu närmar vi oss en ny säsong med stormsteg, och det känns som att det börjar bli angeläget att bli klar. Idag fick vi också en vink om att det nog helt säkert var så. Både koltrasten och rödhake hoppade omkring dels på de tomma plattformarna där restaurangerna ska vara, och i buskaget bakom. Det kändes onekligen som att de på riktigt undrade när vi egentligen tänkte öppna!
Så jag satte provisoriskt upp ett av husen, för att tillmötesgå efterfrågan. Så Restaurang Kvidevitt är härmed öppnat för säsongen. Om än lite provisoriskt.
Denna sista dag i augusti började med några timmars bokföring, med bland annat summering av en gångna helgens försäljning. En E-bok och en ljudbok skulle också publiceras idag. Kvar vid skrivbordet beställde jag även ett nytt tangentbord, istället för mitt befintliga som så att säga ”förolyckades” för några dagar sen.
Besök hos Camilla på Krattan, och sedan biblioteket för att fullgöra vår rättighet och plikt att rösta för ett bättre och mänskligare Sverige.
Var även hos Sjöbo Djurklinik och lämnade lite kattmat och några skålar som blivit kvar i ett skåp sedan vår Mogwai lämnade oss för snart ett år sen. För vidare befordran till Silverkatts katthus.
Passade också på att köpa färg inför renoveringen av Restaurang Kvidevitt.
Kort och gott har jag passat på att uträtta diverse uppgifter, då detta var en dag mittemellan två korrekturarbeten.
Har den senaste veckan kämpat med att ändra och anpassa vårt boklagerrum, för att kunna hantera större mängder böcker framöver. Det innebär bland annat också att mycket har sorterats och gallrats. I detta arbete hittade jag även några mappar och pärmar, som mer eller mindre varit bortglömda under många år.
Det handlar om gamla maskinskrivna och även en del handskrivna roman- och novellmanus, från länge sen. Till exempel min framtidsvision Den eviga vintern, som jag påbörjade i november 1979. Trots att jag faktiskt fick den korrekturläst av författaren Sixten Nyström, så blev jag tyvärr aldrig klar med den. Tiden gick och framtiden blev passerad.
I mapparna fanns till och med en roman, eller vad man ska kalla den, som jag skrev under åren 1972 till 1976.
Fanns även en infobroschyr med rubriken ”Djurförsök & kärnkraft” som jag och en kollega skrev, gjorde research för och sammanställde 1979-80, och som sedan distribuerades ut i flera tusen exemplar till ett antal lokalkretsar i hela Sverige, inom dåvarande föreningen Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök (numera Djurens Rätt).
Kanske det mest intressanta bland fynden var ett antal noveller / kåserier om mina katter som jag fick publicerade under åren 1984 till 1987. Just dessa noveller kan jag tänka mig att ”återanvända” på något vis. Givande fynd som kanske kan bli något nytt så här femtio år senare!
Temat i fotoklubbens månadstävling i februari, vars resultat presenterades igår, var ”Upp och ner fast rätt vänd”. Redan när temat presenterades visste jag vilken bild jag skulle delta med; ekorren som hänger i en fot och njuter av talg vid vår ”Restataurang Kvidevitt”.
Under de snart femton år vi bott här, har jag kunnat samla på mig flera tusen bilder på dessa charmiga kvicka små ekorrar.
Här är fler exempel på dessa ekorrars akrobatiska övningar i restaurangen.
Vi kan glädjas åt många gäster i restaurangen. De sedvanliga fåglarna, talgoxen, pilfink och blåmes, men även en och annan domherre, gulsparv och grönfink och en hel drös bergfink. En och annan duva och till och med fasan syns här emellanåt. Men de gäster som kanske jag uppskattar allra mest, är två synnerligen välmående ekorrar. Givetvis också ”våra” rådjur, som dök upp igen idag. Blev dock lite fundersam, då det enbart var den vuxna honan och ett av kiden. Får mig genast och undra om det har hänt det andra kidet något. Det är också lite märkligt att honan fortfarande tydligen inte har stött bort ungarna.
Så var det alltså dags för snö igen! Var det verkligen nödvändigt?! Skönt ändå att vi faktiskt inte hade någon som helst anledning att gå utanför huset idag. Möjligen med undantaget när jag behövde fylla på mat till våra gäster i Restaurang Kvidevitt. Som bekant dyker ju till och med rådjuren upp då och då. Och numera har vi minst två ekorrar som besöker. Så det går åt en hel del mat, men det är det värt.
Annars har det mesta av den här dagen gått åt till att räkna och sammanställa royalty-underlag för våra författare. Och den senare delen av kvällen har jag tillbringat i Thiramaar.
Började denna klassiskt höstiga oktoberdag med lite hemsidesuppdateringar på uppdrag. Klarade av en del mejlkorrespondens och lite andra skrivbordssysslor. Passade sedan på och arbeta en stund utomhus. Snezana spraymålade tavelramar för kommande konstprojekt, medan jag färdigställde säkerhetsåtgärder på vår gamla slitna och fula yttertrappa. Hade helst velat byta ut den helt, men det får inte riktigt plats i våra ekonomiska prioriteringar just nu.
Kan notera att nu en vecka efter nypremiären för Restaurang Kvidevitt, är det mycket livlig trafik där. Har noterat de sedvanliga talgoxe, blåmes, pilfink och nötväcka, även talltita och bergfink. Hackspetten har också gjort ett kort besök där. Och så naturligtvis ekorren. Då och då kommer de både rådjursungarna förbi också. Livet i skogen!
Besökarna i Restaurang Kvidevitt dök upp redan i morse. Fågelhuset har ju funnits outnyttjat på plats sen två till tre tillbaka, och är ganska slitet. Men det får duga för den här säsongen, och till våren ska det plockas in och renoveras och eventuellt byggas om. Glädjande i varje fall att småfåglarna hittat hit direkt. Blir en trevlig utsikt vid våra måltidsstunder. Idag kom även ett av ”våra” rådjurskid förbi, som är på väg att bli vuxen. Hon gav en liten uppvisning vid buskaget vid fågelbordet, som mest såg ut som lite småbus. Hann dock tyvärr inte få fram kameran.
Men djurlivet här omkring blir ändå en liten tröst, som kan hjälpa till att fylla upp tomrummet efter Mogwai.
Vår fågelrestaurang har inte varit igång på flera år, helt enkelt eftersom vår lille Mogwai tillbringade mycket tid utomhus, och i egenskap av katt var det också naturligt att han fångade fåglar lite då och då. Men det fanns även en grannkatt som ständigt satt och bevakade fågelbordet. Den katten finns heller inte längre.
Som lite tröst när vi nu inte längre har några husdjur, kanske åtminstone fågellivet i området, och förhoppningsvis även ekorrarna, kan på sitt vis fylla det tomrummet.
Så idag rev jag den ”tillbyggnad” vi haft sedan vi åkte på semester till Madeira i november 2018. Fräschade upp och fyllde på mat, och kan därmed konstatera att Restaurang Kvidevitt åter har öppnat!
