Norge – Dag 3

Färden idag gick vidare via Trollstigen. Ett dramatiskt landskap med höga fjäll och moln som bäddade in topparna. Och egentligen inte bara topparna. De gick långt ner. Själva trollstigen såg vi egentligen inte så mycket av för det rådde en extremt tät dimma. Det blev en vansklig körning där man inte riktigt visste hur vägkanten såg ut. Man fick ta sikte på kantmarkeringen och hoppas att den var korrekt. Inte helt lätt heller när det handlar om serpentinvägar. Men det blev ju dock till ett litet äventyr, och min vana vid att köra bil i tät dimma ställdes verkligen på prov. Skillnaden här mot när man kör hemma nattetid med tidningar där största risken är att köra på någon brevlåda eller så, var att här riskerade man att köra rakt ut för ett stup!
Det gick bra i alla fall.
Strax efter vi kommit ner för den slingriga vägen fanns det en anläggning med bland annat stugor för uthyrning. Tyvärr fanns det inget ledigt. Annars hade vi tänkt oss att övernatta och sedan ta en ny tur dagen efter då prognosen sa att förmiddagen skulle det bli bättre väder.

I övrigt har färden gått via ännu ett antal tunnlar varav en gick under vatten i en av de många fjordarna. Vidare har vi fått åka färja några gånger också. Det är så att vägen tar helt enkelt bara slut och så får man ta färjan som fortsätter där vägen slutar.

Så småningom nådde vi ner till den norska västkusten, och främsta målet där var Atlanterhavsveien. Den var egentligen lite av en besvikelse. Jag hade nog väntat mig mer. Å andra sidan skulle man nog helst upplevt den sträckan när det stormar och havsvattnet slår in över broarna som vissa sträckor går fram ute i havet.

Efter 22.00.tiden tog vi in på en camping som hette Magnillen på vägen mot Trondheim. Det blev lite samma situation som igår att vi fick köra en lång sträcka innan vi hittade rätt. Som tur var fanns det en stuga ledig, och det kostade 300,00 precis som de tidigare nätterna. Stugan var antagligen inredd på 70-talet och sedan dess har tiden stått still. Ja, tidens tand har förvisso gjort sitt. Det var ganska slitet. Men å andra sidan skulle vi i stort sett bara sova där.

Norge 2

Första målet idag var Flåmbanan. Det är visserligen ganska dyrt (800,00 i norska kronor) men det är det trots allt värt. Åter igen ett tillfälle att kunna ta betydligt bättre bilder än jag kunde senast.
Tåget går sakta upp för och når en höjd av över 800 meter över havet. Precis som när jag åkte senast stannade det även en bit innan slutstationen där det finns ett mäktigt vattenfall. Det går upp till en station vid Myrdal, där det sedan går tillbaka till Flåm. Myrdal är dessutom en knutpunkt för tåget mellan Oslo och Bergen.
Det är ett fantastiskt landskap man reser igenom.
Efter en enkel fika när vi klivit av tåget i Flåm fortsatte vi vår färd. Ganska direkt nådde vi fram till Laerdalstunneln som är världens längsta på 2,5 mil! Men det blev ett antal andra ganska långa tunnlar också. Så långt har vi färdats på ungefär samma sträcka som jag körde 2003. Men efter Laerdalstunneln har vi fortsatt norrut.
Vi stannade på en rastplats och åt kvällsmat, men lagom när maten var klar började det regna. Så vi fick hastigt hoppa in i bilen istället.
Längre norrut kom vi vid Jostedalsbreen (alltså glaciär). Vad jag kan förstå var det den sydvästra änden av den vi såg. Det är första gången för min del som jag fått se en glaciär på nära håll.
Man rör sig hela tiden upp och ned i bergen och det är stundvis ganska svårt att avgöra hur högt man egentligen befinner sig. Kan i alla fall konstatera att det ligger betydligt mycket mer snö kvar på bergstopparna i den delen vi hamnade i framåt kvällen.
När klockan passerat 20.00 började vi spana efter en campingplats med stugor. Vi hade bestämt oss för att ta en campingstuga istället för tält, eftersom det var ganska regnigt. En bit efter Skei hittade vi till slut en campingskylt och vi tog av där. Det visade sig vara en sträcka på drygt en mil in på en slingrig väg, och man började nästan fundera över om det verkligen fanns någon camping. Men det gjorde det, och det kändes nästan som om man kommit till världs ände. I en fantastisk dalgång omgivet av höga berg låg det en samling små stugor med grästorvor och buskar på taket. Strax bakom stugorna fanns ett mäktigt vattenfall. Det kostade 300,00 per natt (samma som stället igår) men de tog endast kontanter! Vi fick trots det ändå bo där, mot löfte att fixa betalning över nätet när vi kommer hem.

juli5-09

Norge 1

Med start från Fristad där vi parkerat husvagnen körde vi mot Norge runt halv fem på eftermiddagen. Vi passerade Svinesundsbron och därmed gränsen till Norge cirka tre timmar senare. Vi hade tagit sikte på Rödborg och Geilo och körde oavbrutet tills vi nått upp på Hardangervidda. Där stannade vi och sov en stund i bilen. Då hade vi avverkat en sträcka på 54 mil.
Norge är förutom fjordarnas land också tunnlarnas land. Det finns mängder med vägtunnlar, och bland annat körde vi igenom en drygt 7 kilometer lång tunnel under Oslofjorden.
Kring femtiden på morgonen körde vi vidare. Det var ganska dimmigt och inte mycket att fotografera. Så vi valde att stanna för att äta frukost och vänta på att solen skulle förmå skingra dimman. Det blev kaffekokning på stormköket, och frukost i cirka två plusgrader.
Fram på tidiga förmiddagen hamnade vi så vid Vöringsfossen. Kunde alltså äntligen få fotograferat detta mäktiga vattenfall med ordentlig kamerautrustning istället för den begränsade kameran jag hade när jag var där senast 2003. Men jag kan dock konstatera att det är svårt att få ordentliga rättvisande bilder av vattenfallet även om man har en ordentlig kamera. Problemet är att man i stort sett enbart kan få bilder uppifrån eller snett uppifrån och det gör det väldigt svårt att verkligen visa hur högt och mäktigt det är.
Vi fortsatte färden mot Laerdal. En bit efter Vöringsfossen var det åter dags för tunnlar. Den här gången körde man en bit in varpå man kom till en rondell mitt inne i tunneln där man kunde ta antingen höger eller vänster. Efter ytterligare en rondell leddes man in i ännu en tunnel på åtta kilometer. Där den tog slut kom man direkt ut på en bro över en av fjordarna. Det var Hardangerbron som man påbörjade bygget av i mars 2009 och den invigdes den 17 augusti förra året. Den ersatte färjeförbindelsen mellan Bruravik och Brimnes. Bron är cirka 1 380 meter lång med ett huvudspann på 1 310 meter och har således ett av världens längsta hängbrospann. Det är längre än det på Golden Gate Bridge i San Francisco och det är också Norges längsta brospann.
Vi stannade på Vangs camping i Gudvangen, där vi befann oss inklämda mellan mäktiga bergsmassiv.