En lugn påskhelg, med traditionell matjestårta … eller nåt. I år snarare laxtårta, men oavsett vilket är det förbaskat gott. Och så här lagom till påsk har julstjärnorna en efter en fått fina röda blad! Två plantor har vi under den gångna höst-vintern ”särbehandlat” genom att ha dem i totalt mörker cirka tolv timmar per dygn, så som det föreskrivs om man vill ha röda blad på dem. Men det är de plantorna som hela tiden stått på sin vanliga plats i uterummet som har fått flest röda blad! Och visst, det är ju logiskt! Vinterhalvåret är det ju mörkt sådär halva dygnet! Fjorton grader visade termometern på dan, så det blev lite försiktig säsongspremiär på altanen med eftermiddagsfikat.
Inledde dagen med styrelsemöte med fotoklubben. Kan man ju faktiskt fundera – hur många av Sveriges många fotoklubbar har sina styrelsemöten klockan nio på morgonen?! Dessutom så smidigt som vi har, via telefon! Resten av dagen, eller i alla fall det mesta, har jag ägnat åt att uppdatera författarsidan på Belvida Bells hemsida. Riktigt rolig arbetsuppgift, eftersom det handlar om att presentera flera nya författare i vårt förlag, ,med en mängd spännande noveller.
På eftermiddagen tog jag årets första cykeltur, bort mot Sövde och en nyfiken sväng ner till stigen längs sjön, mest för att få en uppfattning om hur mycket terräng den översvämmande sjön lagt beslag på. Kan konstatera att det möjligen skulle fungera att promenera längs sjön – men det är inte lätt. Stövlar rekommenderas.
För övrigt noterar jag att vår strävan att få röda blad på våra julstjärnor, som växer och frodas sen flera år tillbaka, inte riktigt gått som vi tänkt. Två plantor tillbringade flera månader i totalt mörker – nästan – enligt råden. Inga röda blad! Däremot en planta som stått mitt i fönstret i uterummet, har illröda blad nu! God jul!
Det där med att ta sticklingar på växter är egentligen väldigt spännande. På åttiotalet bodde jag en tid i en ateljevåning med höga fönster i söderläge, vilket starkt bidrog till att mina krukväxter stortrivdes. Jag tog en hel del sticklingar på Benjaminfikus, och var nästan självförsörjande på sådana. Vårt boende idag är också tacksamt för krukväxterna. Framför allt stortrivs de i vårt uterum. Men nu är det inte längre någon Benjaminfikus vi lyckas med. Det är i första hand och faktiskt för mig lite förvånande, julstjärnorna som vi nästan börjar bli självförsörjande på. Att det sen dessutom är A och O att ha koll på krukstorleken och plantera om i större krukor i tid, ser vi flera bevis för. Vi har en Philodendron (gissar vi) som jag ursprungligen köpt till min far på Fars dag 2005, och som jag därefter själv tog hand om när han gick bort. I början av april planterade vi om den, då den dels hade blivit för stor för sin kruka, och dels dessutom hade skjutit upp ett nytt skott. Resultatet blev istället två stora växter, som i dagarna dessutom tackat oss genom att blomma. Samma sak med bananplantan. Den köpte jag på ICA i Bjuv till extrapris 2010. Den har därefter planterats om flera gånger, och senast resulterade det i att den skjutit upp ett sidoskott också. Förutom att den dessutom blivit väldigt kraftfull.
Det är faktiskt kul att ha lite grönaktiga fingrar!
Sen julen 2021 tycks vi ha blivit nästan självförsörjande på julstjärnor. Den julstjärna vi köpte 2020 tappade först alla sina blad, och vi skulle kasta den, men hejdade oss. Klippte ner alla grenarna, och lät den stå. Efter en kort tid började det komma mängder med nya blad. Idag är plantan nästan en meter hög och ser nästan ut som en liten buske. Den har, som det verkar, överlevt spinnangrepp. Vi har tagit flera sticklingar från den, och nu planterade vi dessa i nya krukor. Det blev sex nya plantor, och fler sticklingar står i vatten i väntan på att gro rötter. Sen har vi dessutom de båda julstjärnor vi köpte hos Granngården i mitten av december, som fortfarande är fulla av röda blad. Nu har de dessutom fått sällskap av en av de nya plantorna. Med den här takten kan vi snart börja sälja julstjärnor! Och så har vi massor med popcorn … eh … majs till altanen i sommar.
Med hårda stormvindar som slet omkring oss, stod vi i lugnet på altanen idag och planterade. Det var tomat- och paprika-plantor uppdrivna från fröer direkt från grönsakerna, som vi tagit vara på. Återstår att se nu om de fortsätter att växa, och kanske rentav kan ge oss lite extra grönsakstillskott i sommar. Öste dessutom ner en hel påse hela majskorn (alltså opoppade popcorn om man så vill) i fyra stora krukor. Det blir väldigt dekorativt ”gräs” på altanen i sommar. Inomhus pågår också diverse så kallade odlingar. Bland annat har vi ju nu flera lyckade plantor från julstjärna, och de två vi köpte hos Granngården i början av december förra året, är fortfarande lika praktfulla. Sen ser det ut som att vi äntligen lyckats få rötter på några Benjaminsticklingar. Vi har två förskrämda plantor sen gammalt, som aldrig tycks riktigt hämta sig, sen vi fick spinn på dem. Har i omgångar försökt driva upp sticklingar från dem, utan att lyckas. Men nu ser det alltså ut att ändå fungera.
Den här veckan har gått i skrivandets tecken – som om nu det var något ovanligt. Men ändå … bestämde mig lite hastigt och lustigt för att jag skulle delta i månadens Na-No-Wri-Mo. Dock med ett något blygsammare mål än förra gången. I november 2022 deltog jag också, och målet då var 50 000 ord, vilket jag förvisso klarade med god marginal. Men nu har vi ju påsken som spökar till det lite och drar ner förutsättningarna att ha tid att skriva. Så målet nu fick bli 30 000 ord istället. Men redan i tisdags halkade jag efter rejält i skrivandet. Efter en heldag med besök på Elisabetkliniken i Malmö och därefter storhandel inför påsken, och på det medlemsmöte med fotoklubben på kvällen, var jag helt slut . Stupade i säng långt före midnatt, och hade under den dagen lyckats skriva femton ord. Tror dock att jag ändå ska klara målet.
Apropå fotoklubben och alltså fotointresset, så gick det ju inte så värst bra för min del i månadstävlingen. På temat Vimmel, hamnade min bild på en solid sista plats. Men därmed får jag ju äran att välja tema till maj månad, vilket blir Bär. Sen är det upp till var och en att tolka hur man vill. Sen behöver jag nog inte deppa heller över den placeringen. Fick i veckan besked att två av mina bilder blivit antagna i årets upplaga av RIFO.
Har publicerat vår erotiska romance Alex höga klackar som ljudbok. Finns tidigare utgiven som e-bok. När vi pratar böcker, kan vi också notera den högsta försäljningen för böcker för vår del, under mars månad.
Nu är det alltså dags för påsk. Helgdagar då i alla fall jag tänker försöka hålla igen på mängden mat. Hur lätt nu det är! Men jag vill faktiskt inte ha en påskhelg till då vågen efteråt skriker åt mig att jag ökat tre kilo! Det tar evigheter att få ner igen, och det duger inte.
Så – äta gott men lite. Och så börjar vi nästan bli självförsörjande på julstjärnor! Julen varar längre än till påsken! Glad Påsk!
Efter en vädermässigt osedvanligt grå januari, var det riktigt skönt att stiga upp och se hur hela huset badade i solsken. Vår gigantiska julstjärna stod på parad och bara lapade solsken. Och Mogwai härjade busigt runt bland trasmattorna, mellan varven. Dagen har annars tillbringats vid datorn – som vanligt – fullt sysselsatt med att skapa inlaga av Snezanas senaste fantastiska manus. Lite brådis nu då den ska ut lagom till Internationella kvinnodagen, och vi dessutom mycket lägligt fått rabatterbjudande från tryckeriet. Efter kvällens hemmagjorda makrillpizza tillbringade jag resten av denna lördag i Thiramaar, med kärleken bredvid djupt involverad i ännu en läsvärd bok.
En på ett sätt vanlig fredag, som ändå känns väldigt ovanlig. Lite pyssel med växter under dagen. Nya julstjärnor på plats som får göra vår stolthet sen två år tillbaka sällskap. SPA-bad som är balsam för själen och bra för inspirerande samtal. Sen kvällsmat bestående av hemmagjord gudomligt god räkmacka. Ett positivt besked – för en gångs skull – från Skatteverket, som enkelt förklarat betyder att vi kan köra på precis som vanligt med Belvida Bell! Och så en liten bokleverans (2 ex) av en lite annorlunda novellantologi som jag haft nöjet att medverka i. Och imorgon ska vi stiga upp tidigt.
Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu. Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med. Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.” Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.
Andie Lindskog 