Etikett: Humoristisk fantasy

Publicerat den

Låt mig presentera – Tishana – kaldiniernas huvudby

Under arbetet med Ashas sten, min fjärde bok i serien Legender från Thiramaar, har en idé om kaldiniernas huvudstad, eller kanske snarare huvudby, växt fram. Det borde faktiskt finnas en sådan, eftersom detta småfolk har bebott Thiarien i minst femtusen år. Människorna har ju bara bebott ön i lite drygt tvåtusentrehundra år. Människorna kom från Arsisien och började lite fräckt ta för sig av det välmående landet Thiarien år 847 f.H. Alltså före djävulen Hivers dödsdag som tideräkningen i den här världen lite jublande utgår ifrån. Nu kände jag att jag ju självklart behövde ha en lämplig symbol för kartan över Thiramaar som visar kaldiniernas huvudby. Så låt mig presentera Tishana, storbyn som är uppkallad efter kaldiniernas undersköna fruktbarhetsgudinna Tishania.

Publicerat den

Bokmässa i Lund 2022

Idag var det dags för bokmässan i Lund i regi av Litteraturrundan. Inledningsvis såg det nästan ut att bli en lika lam tillställning som förra året, då vi faktiskt inte sålde en enda bok! Men det vände någonstans runt middagstid, och slutfacit blev att vi faktiskt sålde mer än förväntat. Inga svindlande intäkter, men trots allt bland de bästa hittills. Plus som så ofta lite nya intressanta kontakter. Nu ska vi se över lagret och packa om inför nästa helg, då det är dags för julbokmarknaden i gamla Victoriabiografen i Malmö.

Publicerat den

I regissörsstolen – eller nåt!

Vilken märklig känsla egentligen.
Världsdelen Thiramaar och alla dess invånare, varav drygt åttio är namngivna, är min skapelse. Varierande långa perioder i närmare trettio år av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dem i deras värld. Detta medan min fantasi gett liv åt dem genom fingrarna, via tangentbordet rakt in i Worddokumenten i datorn. Det har dessutom burit frukt, då omgivningen givits tillträde till denna värld genom både fysiska böcker och via e-böcker. Nu äntligen ska detta även kunna erbjudas genom ljudböcker. Och plötsligt känner jag mig nästan lite som en filmregissör. Alla karaktärer, alla ortsnamn och inte minst alla uttryck på kaldiniska och även gammelthiramaariska har jag ju självklart genom skrivandet min egna helt klara uppfattning om hur det ska uttalas. Så nu ska jag sitta där i regissörsstolen och påpeka vad som görs rätt och vad som görs fel. Jag ska lyssna och avgöra om uttal är rätt, dialoger framförs på rätt sätt, karaktärernas framtoning är korrekta och så vidare. En ytterst märklig situation.
Hittills har jag tagit del av uppläsarens version genom prologen och de fyra första kapitlen av Eilaths hopp.
Jag lutar mig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och ler belåtet. Det här blir hur jävla bra som helst.

Publicerat den

Äntligen!

Så härligt positivt att äntligen kunna konstatera att det är på gång! Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer vi att kunna publicera första delen i Legender från Thiramaar – Eilaths hopp – som ljudbok!

Publicerat den

SPA-bad och teflonminne

Fredagskväll och bra tillfälle för ett idékläckande SPA-bad med martini. Diskussionerna flödade, och idéerna avlöste varandra. Härligt kreativt och konstruktivt. Slog mig ner vid datorn för att anteckna alla briljanta tankar direkt efter badet. Jag skrev … ähm … Belvida reser … lever Ogda? … Marek kommer hem till Astor … eller nåt… Nästa gång vi SPA-badar ska hela samtalet spelas in.

Publicerat den

Nu vet jag hur Ashas sten ska börja!

Vid frukostbordet idag satt vi som så ofta tidigare och lyssnade på en ljudbok. Det är alltid inspirerarande att läsa eller lyssna på böcker. Just den här gången fick jag dessutom en riktigt bra idé för mitt eget skrivande, till något som skulle kunna bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Började genast skriva ner det efter frukosten, men när jag sen läste upp det för Snezana kom vi båda fram till att det visst inte ska bli bok nr 5. Det här blir en perfekt inledning till nr 4 som jag skriver just nu – Ashas sten! Faktiskt en idé som kan föra med sig att skrivandet kan flyta på lite framöver.

Publicerat den

Tänd ett ljus …

Tankar hit och dit. Förvirrade tankar. Funderingar och spekulationer. Vad kan hända? Vad ska hända? Vad bör helst inte hända? Vem ska göra si? Vem ska göra så?

Håller min berättelse? Finns det någon logik? Ja, jag vet … det är en fantasy, så det kanske inte alltid måste vara hundra procent logiskt. Men jag vill heller inte lösa olösbara situationer med något slags hokus-pokus á la Twin Peaks! Den suggestiva otroligt spännande mordhistorien som obönhörligen parkerade oss i tv-fåtöljen (till och med jag har haft en sån) på nittiotalet och som avsnitt efter avsnitt byggde upp en rad frågor, som i sista avsnittet besvarades med utflippat flum, som inte sa någonting vettigt alls!

Det är nu kärlekens och mina ständiga samtal kommer till nytta. Vid frukostbordet, eftermiddagsfikan och middagen. Framför allt SPA-baden med martini och tända ljus, där mängder med kreativa idéer hanteras. Återstår förmågan att sortera alla tankar, alla briljanta idéer, och hitta tråden att sy ihop dem med. Så ska det säkert bli bra den här gången också.

Publicerat den

I min fiktiva värld

Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta.
Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.