Nu när jag äntligen har kunnat lämna ”Idag kan det kvitta” till tryckeri, återvänder jag till Thiarien. Behöver verkligen försöka reda ut begreppen där nu med vad som händer med Ashas sten och allt elände den ställer till med bland korrupta trollkarlar och döende människor som aldrig tycks nå över till andra sidan. Allt för att dödsgudinnan Asha tycks ha förlorat sin förmåga. Så – jag sätter mig i Cornizendos tidsmaskin byggd av starkt zirkodiak och reser omedelbart till Thiariens andra stad Camyrlin. Få se om jag kan reda ut begreppen. Med andra ord – jag ska försöka arbeta vidare med Ashas sten (fjärde delen i Legender från Thiramaar)
Nu går vi i väntans tider. Vi har fyra böcker under tryckning!
Det handlar om fler exemplar av Regntider. Andra upplagan av Gudarnas spira liksom av Snezanas Av gudarna märkta. Dessutom äntligen min Idag kan det kvitta. Förväntad leverans vecka 37 eller 38!
Har tillbringat hela dagen vid laptopen på altanen. Korrläsning för hela slanten, cirka 65 sidor. Arbetar för högtryck just nu, då vi har fyra böcker vi vill ha in till tryck innan månadsskiftet. Gäller att ligga i. Har dessutom några dagar bokade för andra engagemang den kommande veckan, så det är bra att få detta klart så snart som möjligt.
Så är man där igen! Arbetet med ett manus är fullbordat, åtminstone i nuvarande skick, och lämnat vidare för korrekturläsning. Det är möjligt att jag får tillbaka det för fortsatt bearbetning. Men oavsett vilket hamnar jag åter igen i den där känslan av tomrum. Va fan ska jag göra nu?! Under veckor, månader och ibland år har man levt i den värld som det befintliga manuset handlar om. Oftast i mitt fall Thiramaar, där alla mina fantasyberättelser utspelar sig. Man lever i den världen, med sina karaktärer, och lämnar oftast bara lite tillfälligt för paus när man är hungrig eller behöver gå på toa. Eller för all del när man ska sova. Men då inträder ofta en lite alternativ parallell värld där historien till viss del fortsätter. Det märkliga är att jag faktiskt lite grann känner samma sak nu när jag har lämnat ifrån mig manuset till mina memoarer. Trots att den världen är högst verklig, känns det ändå som en annan värld jag just lämnat och återvänt till nutidsvärlden. Men jag tror att man samtidigt, hur tomt det än må kännas, ändå ska se det positivt. Det måste ju på något vis betyda att den värld jag beskriver i mina böcker, åtminstone för mig själv känns oerhört verklig. Känner mina läsare likadant, har jag lyckats. Bara att hoppas!
Första veckan i augusti har passerat, och det känns nästan överflödigt att säga att det handlat en hel del om skrivande. Till att börja med har jag lyckats få till ett hållbart upplägg för storyn i Ashas sten, fjärde delen i serien Legender från Thiramaar. Men sen kom jag inte så mycket längre, eftersom jag fick tillbaka mina memoarer från ännu en genomläsning av Snezana. Så jag valde att prioritera den nu. Ska gå igenom texten en gång till, sen åter till henne … och, förhoppningsvis är det klart sen! Ännu ett grillmöte med fotoklubben har vi också hunnit med i veckan, där dessutom min kvällsbild av slottet i Budapest knep förstaplatsen i månadstävlingen på temat Slott. Två särskilt varma dagar har det varit, som vi tillbringat i relativ passivitet på altanen. Där kunde vi efter mörkrets inbrott då det alltjämt var tjugofem grader varmt lyss till vad som verkade vara (!) ett stilla regn. Men det visade sig vara flygmyror som var ute på friarstråt. Mängder med små myrfötter klampade omkring på vårt segeldukstak och förledde oss ett tag att höja beredskapen för reträtt in i huset undan regnet. Mitt i värmen försökte vi svalka oss lite med viss planering inför bokmässa och julbokmarknad i december. En havererad jordfelsbrytare i slutet av förra månaden, visade sig senare vara orsakad av en lika havererad spis. Så vi blev tvungna att beställa ny. Vad som inte framgick var att den krävde en framdragen nolla. Så nu väntar vi på att få det åtgärdat, dock av lokal elektriker så bilkostnaden inte blir så dyr som senast vi behövde hantverkarhjälp. Sen har vi avrundat veckan med att förnya våra pass. De går ursprungligen ut i januari nästa år, men för min del har det redan upphört att gälla, till följd av mitt namnbyte. I morgon blir det till att stiga upp och väcka tuppen. Men det blir en annan historia.
Detta är den tredje delen i serien, jag har tyvärr inte läst de föregående delarna. Det har regnat i över två månader över Thiramaar. De börjar bli väldigt påfrestande, så trollkarlen Cornizendo får i uppdrag att göra något åt det envisa regnande. Han behöver därför kontakta regngudinnan, för att fråga vad som står på. I sin slitna trolldomsbok upptäcker han att mössen varit framme och förstört just den sidan. Han behöver därför göra en tidsresa till den tiden, då författaren till boken levde. Han räknar dock inte med att bli förälskad på kuppen. Det visar sig att boken inte är färdigskriven ännu, men han får besvärjelsen broderad på skjortan. Ska de äntligen lyckas stoppa det ihållande regnandet, och ska man även lyckas befria de bortrövad barnen, från Heborra.
Boken är skriven med en lättsam humor som jag gillar, men ändå blir det inte tramsigt. Den innehåller även väl avvägd allvar. I den här boken möter vi inte bara en helt ny värld med annorlunda platser, det finns också ett helt annorlunda folk. Kaldinierna kan tala med djuren, vilket är en väldigt trevlig egenhet, som jag blev lite avundsjuk på. Sedan räknar man ut tiden lite annorlunda också. Det finns också spännande gudar och gudinnor och drakar. Jag tyckte också om att författaren gav lite utrymme till Cornizendos mamma katt Olivia och hennes kattungar. Så gulligt. Jag blir imponerad av att man kan skapa en helt ny värld, som är väldigt trovärdigt beskriven. Det är nästan som om den finns på riktigt. Boken innehåller både spänning, romantik och magi. Slutet är jättefint och helt oväntat. Boken får ❤❤❤❤❤/5. Jag vill också passa på att tacka för Ogdas te blandning, det var riktigt gott.
Befinner mig i något slags vakuum! Är mer eller mindre klar med memoarerna. Just nu går Snezana igenom det manuset, och jag ska förvisso också göra ytterligare en genomgång när hon är klar. Under tiden har jag tagit tag i Ashas sten, fjärde delen av Legender från Thiramaar. Men det fungerar inte riktigt. Känns lite som att man trampar omkring i ett vakuum mellan olika världar. Det blir alltid lite den effekten när man arbetat en längre tid med ett manus, och sen äntligen är mer eller mindre klar. Man har mentalt till stor del befunnit sig i den världen, och plötsligt är man inte längre där. När man sen dessutom försöker ta sig från mitt livs historias värld, till världen i Thiramaar blir det ju ett väldigt stort kliv. Även om väldigt mycket i den sistnämnda världen är lite speglingar av min inre värld. Eller nåt. Vakuum är trots allt ordet jag tänker på.
Juli månad är snart förbi. Månaden som handlat om semester, eller nåt, och relativt många tillfällen att avnjuta tillvaron på altanen. Viktigaste händelsen har nog ändå varit Malmö Pride, där vi deltog med bokförsäljning som faktiskt blev till vår bästa hittills. Det var dessutom även vårt första deltagande i Pride överhuvudtaget. Av flera olika skäl har det aldrig blivit av tidigare, trots att vi båda står upp till hundra procent för allt det Pride står för. Även i övrigt har det varit aktuellt med ovanligt många turer till Malmö under den här månaden. Några föranledda av olika önskade behandlingar, som i vissa fall också inneburit lite spännande återkomst till gamla hemtrakter. Vi har besökt det i dagarna omskrivna Fotevikens Vikingamuseum, där vi faktiskt gick in gratis tack vare autentiskt klädsel. Ett spännande fotoprojekt har vi också deltagit i, med närmare tvåtusen bilder och ett tjugotal filmklipp med färggrann grekisk dans för tanter. Kunde med det också inviga en ny kamera, som fungerade alldeles ypperligt. Vi har pratat böcker med Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln i Malmö. Med tanke på de rusande el-priserna har vi inlett planering och utvärdering kring förutsättningarna för solceller. Dessutom även förnyat vårt el-avtal, vilket dock inte är helt lätt i den situation som råder just nu. Och så har vi även blivit varse att det, åtminstone i vissa fall, tydligen kostar nästan tusen spänn att köra bil från Österlen till Blentarp. För övrigt har jag blivit klar, igen, med ännu en korrekturgenomgång av mina memoarer. Ett steg närmare det definitiva. Så när det handlar om skrivande, avrundas månaden med att jag är tillbaka i Thiramaar, och arbete med fjärde delen.
Någonstans i början av det här året bestämde jag mig, klokt nog tror jag, för att vara lite mer strukturerad med skrivandet. Alltså inte hålla på och pendla mellan en mängd olika projekt, utan istället koncentrera sig på ett i taget. Sålunda satsade jag helhjärtat på mina memoarer. Nu äntligen är de lämnade för, förhoppningsvis, sista genomgången hos Snezana. Så under tiden har jag åter landat i mitt älskade Thiramaar, och har alltså återupptagit arbetet med min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”.
Alltså medan jag väntar på manuset av mina memoarer.
Denna dag blev ett bra exempel på hur man kan göra ett enkelt ärende till en trevlig heldagsutflykt! Till att börja med parkerade vi bilen på Tessins väg, där jag en gång på åttiotalet var nära att få en lägenhet. Promenerade genom den vackra Kungsparken där jag tillbringat mycket tid ”back in the ole days”. Minns musikfesten som hölls där varje år under tidigt sjuttiotal med en rad lokala artister. Man var där, träffade folk, diggade musik och flippade ut. Typiskt sjuttiotal alltså. Men idag var det enbart parkens skönhet vi njöt av. Ett besök i Slottscafét och en ljuvligt god räkmacka, innan vi fortsatte vår promenad bland blommor och bin, och därefter vidare mot centrum. Fika på Södra Förstadsgatan, innan vi fortsatte över Gustav Adolfs torg och vidare genom Kungsparken igen förbi Malmöhus.
Ärendet? Att besöka Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln, för att göra reklam för mina böcker! Resultat? E-post-adresser till inköpsansvariga inom genren på respektive ställe! Så det kan vi alltså sköta hemifrån. Men vad gör det när man får en trevlig dag i stan med kärleken, och dessutom träffar kära gamla bekanta.
Andie Lindskog 