Min del i Internationella Kvinnodagen!

Internationella Kvinnodagen är det som gäller idag den 8 mars! Men egentligen skulle alla årets 365 dagar (366 i år och alla andra skottår) vara kvinnodagar. Den här dagen som kommit till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är sorgligt att det ens ska behövas! Och jag då?! Ja, jag har haft oturen att födas som motsatsen, men större delen av mitt liv har jag strävat och önskat att få tillhöra ”den andra sidan”. Jag har aldrig klarat av att identifiera mig med det manliga. Jag har alltid hatat när folk omkring mig benämnt mig som ”man”. Jag avskyr tillrop som ”hallå mannen” eller ”Andie my man” och så vidare. Eller ännu grövre, som det jag fick höra en gång på åttiotalet på min dåvarande arbetsplats; ”Du är fan den enda med tillräckligt mycket kuk för att kunna säga ifrån”! Jo, jag kunde säkert säga till ledningen på det jobbet exakt vad jag tänkte och tyckte. Har aldrig varit rädd för det. Men det handlade definitivt inte om vad jag har mellan benen. Snarare ett tänk om vad som är rätt och riktigt!

Kort och gott har jag alltid haft svårt att fullt ut kommunicera med män. Har aldrig klarat den manliga jargongen, och har alltid känt mig mest hemma i kommunikationen och umgänget med kvinnor. För några år sen då jag på allvar ”kommit ut” summerade en av mina kvinnliga vänner det hela klart och tydligt – du tänker som en kvinna! Det omdömet ser jag helt och hållet som en komplimang. Och även om jag inser att det finns biologiska kvinnor som inte alls gillar ”såna som jag” står jag ändå fullt och fast stadigt på barrikaden och hyllar internationella kvinnodagen, idag precis som alla andra år. Även om jag i grund och botten tycker det är sorgligt att denna dagen ens behövs.

Casting, korrektur och Steg Tre …

I söndags lämnade jag Dödsgudinnans sten till Snezana för korrekturläsning. Och jag har redan fått tillbaka den, och har påbörjat min tredje genomgång. Tror faktiskt att berättelsen kommer att växa ganska mycket, innan vi är framme vid slutet. Medan jag väntat på att få tillbaka mitt manus, har jag arbetat med korrekturläsning av Tillbaka till Skärsjön, vilket är tredje delen i vårt gemensamma projekt Tillbaka till Skärsjön. Målsättningen är att denna del ska vara klar för tryckning i god tid innan Malmö Pride i juli i år.

Under veckan har jag fått en för mig helt ny vy över Malmö, från tolfte våningen i Öresundshuset, där numera Vuxenpsyk, könsidentitet håller till. Fler besök är planerade, så det finns anledning att återkomma i detta. Så har vi också uppnått över förväntan positivt resultat av vår ”selftape”, och den kommande veckan får vi förhoppningsvis veta mer exakt HUR positivt det är. Inte mycket vi kan säga om detta nu, mer än att det är ett väldigt spännande projekt, som kan bli mycket givande, om vi når ända fram. Slutligt, beskedet från Skatteverket i år var över förväntan positivt.

Nu går jag vidare med korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten – eller om den kanske rentav ska döpas om, igen – Dödsgudinnans ögonstenar!

Spännande tider!

Terry Pratchetts ord klingar ofta i mina öron – må du leva i spännande tider – och det känns onekligen som att det verkligen är vad vi gör. Vi har full aktivitet i vårt lilla förlag, med coverreleaser nästan varje dag. Presentationer av nya författare (nya för vår del alltså) nästan dagligen. Allt medan jag pendlar mellan Skärsjön och Thiramaar. Håller på att korrläsa – förhoppningsvis sista omgången – när det handlar om Skärsjön. Sen är det dags att göra inlaga för boktryck! Och så ska jag ge mig på Dödsgudinnans sten igen efter Snezanas genomgång. Sen finns det en hel del intressanta planer med olika engagemang under våren med bokförsäljning och föreläsningar. Och med lite tur kanske vi rentav kan hinna få tryckt böcker både av Skärsjön och fjärde delen i Thiramaar-serien innan dess.

Väldigt stort för mig den här veckan, är för övrigt att jag har inlett ”Steg Tre” för min personliga del. Och så är vi vidare till Steg Två i en annan oerhört spännande process, som vi kanske får anledning att återkomma till vad det lider.
Idag blev det för övrigt en välbehövlig cykeltur till Sövdesjön och tillbaka. Känns som att det där med att grilla vid Sövdesjön inte är riktigt aktuellt just nu.

Sommaren vid Skärsjön – kommer snart!

Snart är uppföljaren till ”Sommaren vid Skärsjön” här!
”Sommaren vid Skärsjön” är en berättelse om innerlig vänskap,
och drömmar om en framtid där kärleken är en ledstjärna.
Del två i HBTQ serien ”Det hände vid Skärsjön” och en fristående
fortsättning på ”Vi badade i Skärsjön”

Möt oss på Pride House – Malmö Pride

Vi deltar i Malmö Pride även i år och finns på Pride House där vi säljer och signerar våra böcker.

Onsdag 13:00 Pride House Öppnar. Utställarområdet öppet till 20:00

Torsdag och Fredag 10:00-20:00 utställarområdet öppet

Maj så här långt

Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri.
Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från ThiramaarAshas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar!
För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor.
Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen.
Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom.
Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.

Förlorade år – blir inte alltid som man tänkt sig!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

De senaste dagarna har jag arbetat med min novell Förlorade år, som i slutet av förra året blev publicerad i boken ”Transvoices”. Tanken är att den framöver ska ges ut som e-novell. Men jag har också länge närt en dröm om att faktiskt göra om den till en roman. Arbetar för fullt med att försöka ”färglägga” berättelsen ytterligare och göra den mer fullständig. Jag är inte helt klar än med novellen, men bara under denna kvällen har den växt med drygt 600 ord. Att det så småningom ska kunna bli en roman av den, råder det faktiskt inte längre några tvivel. Har så många idéer!

Himlen är liksom lite på min sida …

Medan himlen när solen nästan försvunnit bortom horisonten antar färgkombination som är förunderligt nära färgerna på omslaget till mina memoarer, tar jag tag i ännu en korrekturgenomgång av just mina memoarer. Jag ska inte skriva att det ”förhoppningsvis är den sista”, även om det är så jag känner. Men jag har trott så tidigare, och haft fel. Så vi får väl helt enkelt se hur det blir. I vanlig ordning har jag redan hittat en del textrader som behöver lite frisering. Extra spännande är ju faktiskt också att manuset även finns ute hos en testläsare just nu. Så det närmar sig onekligen den spännande dagen!

Klar – Igen!

Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande.
Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!