Västra Hamnen i Malmö är rätt fint – men ett jäkla blåshål! Just idag var det ganska blåsigt, och det kändes alldeles särskilt mycket där. Ändå är det lite spännande att strosa runt i området och studera alla byggnader som växt upp de senaste kanske tio eller tjugo åren. Så oerhört mycket som har förändrats. Har varit inne på det här tidigare, och jag kan inte undgå att fascineras av hur det har utvecklats sen åren jag tillbringade min vardag i området. Ingenting är sig likt.
Vi var en tur till Ystad idag, utan något egentligt ärende. Det handlade om att agera ”chaufför”. Medan vi sedan väntade passade vi på att besöka El-Giganten för inköp av en vanlig datormus, som inte är trådlös! Har haft en mängd olika trådlösa möss, som samtliga haft defekten att någonting stör, och gör att musen laggar. Det är slut med det nu! Att musen jag köpte dessutom var billig, väldigt bra och dessutom lyser regnbågsfärgat var ju enbart positivt! Vi var även en vända i Second Hand-butiken Öppna Hjärtat, och handlade lite kläder. Dock inte skorna på bilden, vilket annars kunde vara lite provokativt, och förmodligen helt disfunktionellt med tanke på det kommande deltagandet i årets upplaga av Blodomloppet.
När vi nu ändå var i Ystad kunde vi ju inte låta bli att äta dagens middag på favoritstället Oichii Ngon!
Idag hölls åter Litteraturrundan i Karups Nygård, och vi deltog med våra böcker. Presentation av Snezanas Skarvkvinnan som kom ut på Internationella Kvinnodagen, och som handlar om en stark kvinna. Sedan en ganska ingående presentation också av min självbiografiska Idag kan det kvitta. De här båda böckerna uppmärksammades glädjande nog också alldeles extra av Ystads Allehanda. För övrigt presenterade vi självklart även serien Det hände vid Skärsjön och min Legender från Thiramaar. Och några böcker sålde vi också. En bra dag i Karup, med andra ord. Och hemma igen kunde vi njuta en stund på altanen.
Har hittills lyckats arbeta mig fram till och med kapitel 4 i Ashas sten … men! Det fungerar inte riktigt! Nu har jag tillbringat det mesta av denna fredagskväll åt att försöka hitta tillbaka in i Thiramaars magiska värld. Men det fungerar inte. Jag kommer inte riktigt in i världen. Jag kommer inte in i humorn fullt ut. Jag känner inte att jag till hundra procent kan fullfölja min egen humoristiska berättarstil! Inte just nu! Jag är mentalt fortfarande kvar i Annas värld – i min värld. I sjuttiotalets Malmö! Tror faktiskt att jag behöver avsluta den delen helt först innan jag fördjupar mig i Ashas värld. Så vad jag tänker göra nu, är faktiskt att återgå till Kalla mig Anna, på så vis att jag börjar läsa och redigera från början och framåt. Jag behöver nog det. Anna behöver det, och Asha mår nog bäst av att vänta ett tag till.
Nu är skyltarna uppsatta inför söndagens Litteraturrunda pĂĄ KlingavälsgĂĄrden i Karups nygĂĄrd. Lätt att hitta – Följ vägen mellan Sövde och Blentarp och hĂĄll utkik efter skylten! VĂ„LKOMNA!
Beslut taget! Nu pausar jag arbetet med Kalla mig Anna. Har i stort sett fått ihop råmanuset, även om det saknas en del detaljer. Har en del researchresultat samlat som jag ska bearbeta framöver. Men just nu känns det som att manuset dels behöver läsas av någon annan. Dels kanske behöver ”vila lite”. Dessutom känner jag ett påträngande behov av att få återvända till Thiramaar för ett tag nu.
Sen julen 2021 tycks vi ha blivit nästan självförsörjande på julstjärnor. Den julstjärna vi köpte 2020 tappade först alla sina blad, och vi skulle kasta den, men hejdade oss. Klippte ner alla grenarna, och lät den stå. Efter en kort tid började det komma mängder med nya blad. Idag är plantan nästan en meter hög och ser nästan ut som en liten buske. Den har, som det verkar, överlevt spinnangrepp. Vi har tagit flera sticklingar från den, och nu planterade vi dessa i nya krukor. Det blev sex nya plantor, och fler sticklingar står i vatten i väntan på att gro rötter. Sen har vi dessutom de båda julstjärnor vi köpte hos Granngården i mitten av december, som fortfarande är fulla av röda blad. Nu har de dessutom fått sällskap av en av de nya plantorna. Med den här takten kan vi snart börja sälja julstjärnor! Och så har vi massor med popcorn … eh … majs till altanen i sommar.
Idag för tio år sedan gav vi oss iväg på en av våra bästa semesterturer. Med bil till sydeuropa. En tur där vi ursprungligen hade siktet inställt på nationalparken Plitvička jezera i Kroatien. Men det blev så mycket mer än så. Bland annat Bled, Postojnska Jama, Predjamski Grad, Vintgar och Slap Savica i Slovenien. Liksom även besök bland lippizanerhästarna. Och när vi tröttnade på regnandet valde vi spontant att köra den 1½ timme långa vägen till Venedig där det då var 27 grader varmt och solsken.
Hela den här semestern, som varade tio dagar, var präglad av spontanitet. All övernattning blev vad vi hittade. Rum på vissa ställen, campingstuga vid ett tillfälle, och en gång på hotell. En stor behållning var också den lite fascinerande upplevelsen att vi i princip körde ner och mötte våren. Första stoppet blev middag på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i 26 graders värme.
Kort sagt en härlig semestertripp jag gärna skulle kunna tänka mig att göra igen.
Dagens måltid var nostalgisk, och inspirerad av mitt skrivande. I mitten av sjuttiotalet var det här en av våra vanliga måltider när jag och mina båda kompisar Emma och Hans-Olle (det var så jag kallade dem i Idag kan det kvitta) fixade våra lördagsmiddagar tillsammans. Perfekt anpassat till vår begränsade budget, och samtidigt ändå i all sin enkelhet väldigt gott. Tonfiskris! En maträtt som dessutom självklart kommer fram i min delvis självbiografiska roman Kalla mig Anna som jag arbetar för fullt med just nu. Som sagt – väldigt enkel mat! Tonfisk, champinjoner, lök, vitlök, rostad lök, japansk soja, cevapcicikrydda och ris. Ur Kalla mig Anna; Det var lördag när de som vanligt satt vid Jannes blodröda matbord i köket. ”Som vanligt så jävla gott”, sa Robban och torkade sig med servetten runt munnen. ”Tonfiskris”, svarade Janne. ”Världens enklaste maträtt.” ”Enkelt om man kan sånt ja.” ”Det är bara lite ris som du blandar ner med tonfisk, svamp, skivade tomater och kanske lite lök i stekjärnet. Lite soya på det. Ja, just det … en halv flaska lättöl också. Sen är det klart.” ”Är det allt? Det är väldigt gott.”
Andie Lindskog 