Vildkattan Bianca (Skrivlucka 1)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Mormor – Händer – Vildkatt)

”Nu måste du ligga stilla Bianca!” sa mormor med bestämd röst medan hon med vänster hand höll fast den långhåriga svarta katten och med den högra kämpade med att försöka kamma ut de värsta tovorna. Det var verkligen ingen lätt uppgift. Hon klandrade sig själv för att hon låtit det gå allt för lång tid sedan sist, och Biancas humör var verkligen inte att leka med.
Att kamma, borsta eller karda katten gick alldeles utmärkt, så länge hon stod på sina fyra svarta tassar. Då kunde man dra och slita nästan hur mycket som helst i hennes päls, medan hon bara vankade av och an högljutt spinnande. Men det var när pälsen på magen skulle fixas som det blev problem. För att inte säga helt omöjligt.
Katten vred sig vilt och hennes klor rev långa sår i mormors händer.
Till slut blev det för svårt, och hon tappade greppet om katten som blixtsnabbt kom ner på marken och sprang bort mot vedskjulet där hon försvann runt hörnan.
1978-432     ”Åh, din vildkatta!” utbrast mormor samtidigt som hon förtröstansfullt tänkte att hon säkert hittade hem igen när hon blev hungrig.

Julskrivande

Så var vi framme i december igen! Det innebär att vi har mindre än två veckor på oss att få klart årets julsaga. Tror nog att det ska fungera, även om det återstår en del arbete med den.
Det här blir dessutom det sjätte året i rad som vi skriver julsagor, och det har blivit till en ganska viktig del av vårt skrivande. Under hela året kan det finnas tankar kring den kommande julsagan, och när det gäller det här årets upplaga föddes idén faktiskt redan före julafton i fjol.

Lärorikt att skriva

Tänk vad man lär sig mycket av att skriva.
Har just fått hygglig kunskap kring det här med ”flygande” renar som drar tomtens släde, som ju är en amerikansk jultradition. Nu vet jag hur den traditionen har uppkommit. Nyttigt vetande kanske…!

santasleigh

Julsagan

Årets julsaga börjar ta form på allvar.
Vi ska på julmarknad i eftermiddag, så kanske det kan ge lite mer julstämning och inspiration.

Skrivandet

Det har varit lite återhållsamt med skrivandet på senare tid. Kanske trots allt lite beroende på tumledsoperationen. För även om övriga fingrar fungerar normalt, har det ändå varit begränsande först med gips men även senare med ortosen, men kanske framför allt att det gör ont. Men läkningen går bra, och skrivtakten ökar för varje dag som går, liksom skrivlusten.
Har i dagarna på allvar kommit igång med årets julsaga. Vi har filat en längre tid på den, och Snezana har redan skrivit en ”barnversion” av den.
Och när vi satt vid en uteservering i Porto Cristo i nästan fyra timmar och väntade på transferbussen till flygplatsen i Palma, passade jag på att skriva lite på min tredje fantasyroman ”Cornizendo”.
Så det ska nog kunna bli mer skrivande framöver.

Sysslolös är jag inte!

Långtidssjukskriven och väntar på operation!
Men det är ju inte precis så att man sitter overksam, även om det är begränsat vad jag kan göra.
Idag är det förberedelser inför kvällen då vi ska ha Skrivmaraton här hemma. I morgon lördag är det dags för den, kanske, sista bakluckeloppisen för den här säsongen på Marknadsplatsen i Sjöbo. Direkt efter den ska vi delta i årets Litteraturrunda, och läsa högt i Bokhuset i Borrby.
Lördagskvällen och kanske söndagen får ägnas åt att plocka fram och/eller skapa bilder till en kommande utställning! Ingenting som anstränger tumlederna.
Sen måste jag nog dessutom fundera över saker som behöver fixas här hemma och försöka få klart så snart som möjligt. Från slutet av den här månaden och åtminstone en månad framåt är jag en ”enarmad bandit”!

Finns mycket att skriva

Även om det återstår en hel del redigeringsarbete med Eilaths spel, så kan jag inte låta bli att skriva vidare på andra projekt. Mitt nya fantasyprojekt heter ”Cornizendo”, och handlingen i den kretsar kring en trollkarl som förekommer i mina båda tidigare projekt Gudaspiran och även Eilats spel. Exakt var det ska bära hän vet jag faktiskt inte riktigt än, men det ska bli lite humor och lite tidsresa.
Sen har jag även mina memoarer som jag arbetat med en längre tid. Frågan är om det någonsin blir någon publicering av dem, men det kanske inte är det viktigaste. Finns en hel del frågetecken som kan bli en aning uträtade bara genom att man skriver om det.
De ursprungliga memoarerna är idag på totalt cirka 325 sidor i bokform! Men nu håller jag på att skriva om i en ”offentlig” version. Sen återstår det att se hur offentlig den blir. Spelar kanske mindre roll. Arbetet med det har en viss ”helande” effekt.

 

Eilaths spel klar – nu blir det mer jobb

Sent i går kväll skrev jag klart kapitel 19 av min fantasyroman Eilaths Spel! Det är ett projekt som tagit ganska många år att färdigställa. Jag har skrivit i omgångar, kört fast och sen har den legat långa tider. Senast jag körde fast var 2014, och efter det blev den liggande fram tills jag tog tag i den på allvar den 1 juli i år. Då strök jag två kapitel som egentligen var orsaken till att jag körde fast. Hade helt enkelt fått in för mycket drama och för lite humor. Jag var i och för sig nöjd med de dramatiska händelserna, men de passade helt enkelt inte in i den här boken.

Men nu är den klar. I bokform räknat är den på cirka 178 sidor.

Nu blir det mer jobb! Nu ska den läsas igenom och korrigeras, det ska läggas till och tas bort. Så det dröjer ett tag till innan den kan anses helt klar. Men dock – det ligger ett färdigt ”grundmanus”, och det arbetet som ligger framför är egentligen lättare.

Det skrivs för fullt…

Det skrivs för fullt i vårt hus! Det är så vi firar semester just nu! Skriver, dricker lite vin och trivs tillsammans!
Och jag kan med visst mått av förtjusning, blandat med lite stolthet och ett stänk av entusiasm konstatera att jag är inne på slutvarvet på min Eilaths spel.
Ja, sen ska den ju förstås läsas igenom och redigeras några gånger till, innan den kan anses helt klar. Men det är åtminstone på god väg.

Flitens lampa och så…

Samtidigt som jag arbetar med Eilaths spel arbetar min kärlek med diverse kärleksnoveller! Fjorton sådana har det blivit under knappt två veckors tid! Jag får lite del i dem genom att jag hjälper till med efterredigering. Två berättelser är jag dessutom mer delaktig i eftersom det handlar om två noveller vi skrivit gemensamt tidigare, men som nu har omarbetats till kärleksnoveller.
Samtidigt gläds jag väldigt mycket över att det är på det här viset!
I vår relation finns aldrig risken att ena parten kommer med händerna i sidorna och frågar surt; ”Hur länge tänker du hålla på med det där?” eller ”Ska du sitta med det länge till?”. Tvärtom – vi hjälper varandra, skriver tillsammans, skapar bilder tillsammans, eller bara inspirerar varandra och stöttar varandra.
Kan knappast bli mycket bättre än så!