Kan konstatera att det faktiskt är ett ganska klokt drag att välja att läsa igenom hela manuset ännu en gång. Trots att vi korrekturläst flera gånger upptäcker jag ändå brister. Inga stora grejer i och för sig, men dock ack så betydelsefulla.
Mot slutet av manuset har jag dessutom noterat att berättelsen är lite tunn, så det behövs lite mer ”färgläggning”.
Bara att arbeta vidare med andra ord.
Det går lite trögt… hoppar lite mellan sysslorna och återkommer till ”slutläsningen” gång på gång av min roman ”Eilaths spel”. Måste bli klar nu.
Har ju nya projekt som jag vill försöka bruka allvar med.
Under denna helgen ska jag läsa igenom återstoden av ”Eilaths spel”, och sen ska det faktiskt vara dags att få iväg även den romanen till förlag!
Försöker skriva en synopsis!
Inte helt lätt, men en del förlag kräver det.
Jag ska alltså på typ en till två sidor beskriva, helst så engagerande som möjligt, vad som händer i min roman. Hur den börjar, var den utstpelar sig, vad som händer som är den utlösande faktorn till hela bokens handling, vad som händer fortsättningsvis och hur det slutar.
Det är ju nästan svårare än vad det var att skriva hela boken!
Nu är min andra fantasyroman helt klar! Färdigskriven blev den i somras den 10 augusti. Men sen handlar det ju om korrekturläsning, som min kärlek har hjälpt mig med, och nu är även det arbetet klart! Så nu ska det letas förlag till ytterligare en roman!
Det har varit en dag med flera bollar i luften!
Jag har skapat ett par nya PS-bilder, skrivit vidare på min tredje fantasyroman, korrekturläst Snezanas roman och min andra fantasyroman. Och emellanåt har jag även ”pausat” med lite spel.
Och nu är vi snart framme vid det läget då vi är redo att söka förlag till även de senaste romanerna!
(Tänk dig att du har en magisk gåva, som du kan ge till dig själv, till världen, till dina nära. Vad vill du ge? Skriv!)
Om jag besatt magiska krafter finns det egentligen mycket i världen jag skulle ändra på. Det kan lätt bli lite klyschigt men jag skulle svinga min trollstav så att magins guldflimrande lätta pulver flödade ut över hela jordklotet och gjorde slut på allt hat, all osämja, alla orättvisor.
(Det känns lite klyschigt, och samtidigt är ju denna dag en sån där dag då man kanske inte direkt har tid att skriva – så det får bli som det blir)
(Dagen före dagen… Temat är FÖRVÄNTAN! Hur känns förväntan i kroppen? Har förväntan ett ljud, en färg, en doft? Hänger förväntan och väntan samman?)
Granen står i vardagsrummet. Det är mörkt och dunkelt. Den är visserligen placerad i sin fot och den har fått vatten också. Men ingen har hunnit klä den ännu. Men den doftar gott. Eller ja, åtminstone om man går nära den, kan man känna doften av… kåda? Granbarr? Men oavsett vilket tvingas den doften snart undan av alla dofter från köket. Lukten av leverkorvskokningen känns lite kväljande och det är faktiskt lite svårt att föreställa sig att det kan smaka bra trots allt när det är färdigt.
Lite senare kommer nya lukter från köket. Det luktar… hmm… vidbrända köttbullar!
Strax därpå det nästan förväntade tjutet från larmet, och den mekaniska rösten som upprepat gastar.
”Varning! Brand!”
Ett gallskrik hörs, åtföljt av en ramsa med fula ord.
”Helvetes förbannade knäck…!”
Sen kommer far springande med brandsläckaren. Upprörda röster.
Nu luktar det verkligen inte gott.
Och utanför fönstret gick tomten just förbi. Jaha, så var det med den förväntan.
(Rubriken är; ”Orden som förändrade allt. Inspireras av den och använd dig också av en miljö / plats från bilderna. Varm jord som silar genom fingrarna, doften av tändvätska, bäckens dån)
De hade vandrat länge. Över nyplöjda åkrar och över blommande ängar. Längs upptrampade djurstigar i täta skogar medan vinden susat i trädtopparna. Till slut hade de slått läger för natten invid en porlande bäck. Elden knastrade trivsamt medan Bullens korv stuckna på pinnar grillades lätt.
Det var en stillsam och fin kväll trots allt. Det var ju ändå bra att man kunde fira semester på detta viset, när ekonomin knappast tillät några större utsvävningar.
Plötsligt bröts kvällens stillhet av mobilen.
”Hallå?”
Det var väldigt dålig täckning, och det var svårt att riktigt uppfatta vad den uppringande sa.
”Ursäkta… det hörs dåligt… kan du ta det igen…?”
”Det här är Svenska spel. Jag vill gratulera till de nio miljonerna…!”
(Lek! Vad är att leka för dig? Leka som ett sätt att bygga en värld tillsammans, turas om, följa efter, visa vägen? Hur du lekte som liten eller hur du leker idag. Låt orden leka!)
Skulle man inte kunna kalla det vi gör – min kärlek och jag – tillsammans när vi skriver, som lek? Vi skapar platser, kanske en stadsbild eller en lantlig idyll. Vi svävar ständigt mellan fantasi och verklighet. Skapar människor och andra levande väsen, och tillsammans bestämmer vi vad de ska göra eller uppleva eller vad som ska hända dem. Vi leker med könsgränserna, gör det omöjliga möjligt. Vi gör det tillsammans och det är då vårt skapande fungerar som bäst. Det blir en lek som är precis som det är mellan oss – kär lek!
Andie Lindskog 