Min del i Internationella Kvinnodagen!

Internationella Kvinnodagen är det som gäller idag den 8 mars! Men egentligen skulle alla årets 365 dagar (366 i år och alla andra skottår) vara kvinnodagar. Den här dagen som kommit till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är sorgligt att det ens ska behövas! Och jag då?! Ja, jag har haft oturen att födas som motsatsen, men större delen av mitt liv har jag strävat och önskat att få tillhöra ”den andra sidan”. Jag har aldrig klarat av att identifiera mig med det manliga. Jag har alltid hatat när folk omkring mig benämnt mig som ”man”. Jag avskyr tillrop som ”hallå mannen” eller ”Andie my man” och så vidare. Eller ännu grövre, som det jag fick höra en gång på åttiotalet på min dåvarande arbetsplats; ”Du är fan den enda med tillräckligt mycket kuk för att kunna säga ifrån”! Jo, jag kunde säkert säga till ledningen på det jobbet exakt vad jag tänkte och tyckte. Har aldrig varit rädd för det. Men det handlade definitivt inte om vad jag har mellan benen. Snarare ett tänk om vad som är rätt och riktigt!

Kort och gott har jag alltid haft svårt att fullt ut kommunicera med män. Har aldrig klarat den manliga jargongen, och har alltid känt mig mest hemma i kommunikationen och umgänget med kvinnor. För några år sen då jag på allvar ”kommit ut” summerade en av mina kvinnliga vänner det hela klart och tydligt – du tänker som en kvinna! Det omdömet ser jag helt och hållet som en komplimang. Och även om jag inser att det finns biologiska kvinnor som inte alls gillar ”såna som jag” står jag ändå fullt och fast stadigt på barrikaden och hyllar internationella kvinnodagen, idag precis som alla andra år. Även om jag i grund och botten tycker det är sorgligt att denna dagen ens behövs.

Då, nu och framåt!

På plats i god tid som vanligt, så det blev utrymme för en kort promenad. Eller, det kunde blivit lite längre, om det inte hade blåst så förbaskat kallt. Kan hoppas på lite behagligare väder nästa gång. Fast det på kartan ser ut lite som att jag gått på vatten. Men det var ändå roligt att återse ytterligare ett område jag tillbringat många arbetstimmar på i mitt liv. Skeppsbron där bland annat tobaksaffären jag på den tiden frekventerade ganska ofta. Stormgatan där Postens paketexpedition låg på 70-talet, liksom det fik vi brukade handla bullar till frukosten på Skånska Cementgjuteriets vaktmästeri. Kolgahuset och Öresundshuset varifrån jag idag från översta våningen kunde beskåda min gamla arbetsplats på Utställningsgatan, Plast & Papper, som numer är en parkeringsplats. Kunde också förundrat notera att den enkla lunchrestaurangen på Hans Michelsens gata fortfarande finns kvar. Där man ofta åt lunch med Rikskuponger på åttiotalet.  

Om min medverkan i boken Transvoices

En grå dag med färgläggning

Denna åtminstone vädermässigt väldigt grå dag, var det åter dags för en tur till Malmö. Den femtiotredje i sitt slag, noga räknat. Vinterväglaget råder ju fortfarande, med snömodd och en del hårdpackad snö som blivit till is. Men detta var egentligen inte några större bekymmer. Var nästan värre med diset. Allt, precis allt var grått. Kunde dock dra nytta av mina gula glasögon, som faktiskt verkligen är användbara i sådant väder. Kvällen blev desto mer färgglad. Och de sista timmarna innan dagen ska avrundas, ägnas fortsatt i sällskap med dödsgudinnan, Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna Robia och Neibi.

Stillsam och traditionsenlig

Vår nyårsafton var stillsam och traditionsenlig. Frukosten blev ganska sen idag, så vi valde att kombinera den med eftermiddagsfikat och gjorde istället lite extra av det, med en smaskig räkmacka!

Vår nyårsmeny bestod av ångstekt kotlett med mozarella, baconlindad sparris och cheesy potatisgratiner. Dessert chokladmousse med brända mandlar och fudge. Sen blev det filmmaraton hela kvällen och det nya året hann faktiskt bli drygt tre timmar gammalt innan vi avrundade. Så går vi vidare i det nya året, som blir vårt tolfte år som lyckligt gifta, med nya förhoppningar, nya ambitioner och förhoppningsvis fortsatt god hälsa. Och självklart fortsatt lika stark kärlek!                                                       

Året 2023

Januari

Vid årets inledning kunde jag notera 50 år som dagboksskrivande. När sista ordet för 2022 var skrivet i dagboken, omfattade den 3 000 340 ord!
Annars var januari månad förändringarnas tid i vårt hem. Vi ändrade om vår rumsplanering totalt, och gjorde matrummet till arbetsrum, arbetsrummet till sovrum och sovrummet till hobby- & lagerrum. Bästa och vettigaste omdisponering vi genomfört i vårt hem.
Dessutom la vi nytt golv i köket!
Fick även en positiv och lite oväntad reflektion från en vän som läst mina memoarer, den här månaden.

Februari

Två företeelser dominerade.
Mogwais hälsa, då han plötsligt efter magproblem magrade betänkligt. Veterinärens råd löd typ avlivning, och vi sa – nä min själ! Under några dygn steg vi upp en gång i timmen och gav honom flytande mat. Och han tillfrisknade!
Den här månaden väckte jag reaktioner kring min personliga utveckling, genom ett inlägg på min hemsida – Kunde jag berätta?! Resultatet blev några positiva reaktioner från nära vänner, och även en, kan man kanske säga ”långsiktig” reaktion från närmare släkt.

Mars

Det som främst dominerade mars månad, var egentligen novell- och romanversionen av det som ursprungligen var tänkt som mina memoarer, och som fick titeln ”Vad ska jag kalla dig?” i novellform. I mars månad inledde jag även arbetet med det som senare skulle bli romanversionen kallad ”Kalla mig Anna.”
I slutet av den här månaden fick jag ett långt och trevligt svar från den enda släktingen hittills som visat att hen bryr sig om min situation.       

April

Fick två bilder antagna till RIFO – Early morning cows & Harvest time – vilket absolut ger lite känsla av stolthet.
Jag skänkte ett exemplar av mina memoarer Idag kan det kvitta till Elisabetkliniken på Regementsgatan i Malmö, där jag gått på epilering sedan 16 juni 2022. Elisabet själv har läst den, och på hennes förslag ligger den nu på deras bord i väntrummet.
Deltog i Na-No-Wri-Mo under den här månaden, med uppsatt mål på 30 000 skrivna ord, vilket jag klarade med god marginal med hela 44 374 ord!

Maj

Fick bytt däck både fram och bak på min cykel, som därmed efter att ha stått obrukad i drygt tre år, äntligen kunde börja användas igen.
Vårt deltagande i Litteraturrundans arrangemang på Klingavälsgården, gav bra respons. Blev även omskrivet i Ystads Allehanda.
Upplevde fjärde konserten med Steve Hackett, på Slagthuset i Malmö.
Vi höll bokcafé på Klingavälsgården. Blev dock misslyckat, kanske främst på grund av planeringsmiss hos Samfällighetens lokalansvariga, då ingen upplyste oss om att stället var abonnerat av Scouterna för ett större arrangemang samma helg.
Och så arbetade vi hårt med garageröjning.

Juni

I ett gemensamt arrangemang inom Samfälligheten ordnades garageloppis hos de boende som så önskade. Så vi passade på att ha ordentlig utförsäljning från vårt garage. Särskilt första dagen blev riktigt givande.

Gav ut min andra novell om Thiramaar, och provade här för första gången att skapa omslagsbild med hjälp av AI. Det har sen dess blivit en hel del sådana bilder, främst för att illustrera mina olika inlägg på hemsidan.
Den här månaden blev det ett positivt och trevligt sammanträffande med den av mina kusiner som under ungdomsåren stod mig närmast och som jag betraktade som min bästa kompis. I vuxen ålder har vi annars bara träffats några få tillfällen.

Juli

Vi deltog vid Malmö Pride på Scandic hotell vid Triangelen. Tre dagar med bokförsäljning, trevliga och spännande möten och bara allmän trivsel i den färgglada positiva stämningen i stolthetens hus (Pride House)  vid årets kanske viktigaste fest.
Årets Ja-Må-Vi-Leva-arrangemang , då vi trampade dressin mellan St. Olof och Gyllebosjön ToR tillsammans med våra kära kompisar. Därefter middag på Sjöbo Gästis, och avrundningen blev med fika hos oss, och en nyfiken frågestund apropå min valda öppenhet. En kväll som ytterligare stärkte min känsla för hur betydelsefulla en del vänner är!

Augusti

Vi deltog på ännu en marknad – Häxans Hus – där vi åter igen sålde böcker. Och det gick bättre än förväntat. Så pass att jag var tvungen att ta en promenad till vår parkerade bil för att hämta fler böcker.
Vi behövde fylla på vårt lager med böcker av bland annat Gudarnas spira, och valde att ta hem de återstående böckerna som fanns i den urpsrungliga upplagan från Förlagssystem. Därmed fick vi också bort loggan från det för vår del misslyckade samarbetet helt från samtliga våra böcker i Internethandeln.   

September

September blev en klar förlängning av sommaren, med en temperatur långt över det normala. Med också gott om tillfällen att sitta på altanen.

Sommaren vid Skärsjön, som är den andra delen i vår gemensamma HBTQ-svit kom ut under den här månaden. Liksom novellen I blåvitt töcken på rosa moln, som också är en berättelse inom HBTQ.
Vi besökte Vikingamarknaden i Gudahagen, och gick in för halva entrépriset eftersom vi var tidsenligt klädda.

Oktober

Vi deltog på Mikaeli marknad i Sjöbo den här månaden. För vår del helt klart en lyckad marknad, där vi dessutom fick testat vårt eget utställningstält för första gången.

Den här månaden gav vi ut Belvida Bells första novellsamling Gåvan – 7 noveller, där fem författare förutom vi själva deltar.

RSF Årsbok 2023 kom i oktober, där min bild Follow me son fanns med, som en av totalt 108 bilder från hela Sverige. Men också, som vanligt, som enda deltagande från vår fotoklubb!

November

Efter tre år, 2 månader och fyra dagar träffades vi igen – min syster och jag. Det ställdes dock inga nyfikna frågor, bara rent allmänt samtal om ditten och datten. Jag väljer att tolka det som att mitt livsval är accepterat.
Den här månaden kom dessutom Kalla mig Anna ut! Boken som är en blandning av fiction och delar ur mitt liv, och som från början kom till i en tänkt version av mina memoarer. Den tog mig cirka åtta månader att skriva. Och så deltog vi på bokmässan i Lund för tredje gången, och i samband med det hade vi även release för boken.

December

Julbokmässa på Victoria i Malmö, för tredje året i rad. Plötsligt fann jag mig stående och sålde min bok som till större delen utspelar sig i Malmö, och ganska mycket just i kvarteren kring Victoria. Ren tillfällighet, men ändå.

Julerbjudande!

Julerbjudande!
Min självbiografiska berättelse – Endast 110 Skr – frakten bjuder jag på.
Signerad, packad och klar för leverans före jul, om du beställer SENAST den 17 december 2023.

Beställ via e-post – BelvidaBell@outlook.com

Femtio gånger

Efter att ha bott i Slottsstaden i Malmö i åtta år, har jag som de flesta nog sett, av en tillfällighet, eller nåt, kommit tillbaka dit igen sen den 16 juni förra året. Fram till idag har de besöken upprepats femtio gånger! Så många gånger har jag legat på rygg i fyrtiofemminuters pass och uthärdat uppskattningsvis sådär fyrtio till femtio nålstick i jakt på oönskade skäggstrån. Men nu börjar vi närma oss slutet. Vet inte exakt hur många besök till, men det kanske kan röra sig om fyra eller fem.

Därefter får besöken i det området vara av andra skäl.

Boktryck, årstävling och familjen

Ännu en vecka har passerat, och det viktigaste jag har att notera är självklart det faktum att min roman Kalla mig Anna är klar och skickad till tryckeri. Med den är min femte egna roman på väg ut i bokhandeln! I sedvanlig ordning följer också den där märkliga tomhetskänslan efter att i månader ha tillbringat nästan all tid i den världen som i det här fallet är Annas. Plötsligt ska jag återvända till min egen tid. Det blir dock antagligen bara för en kort tid. Ska strax ta tag i Ashas sten, och därmed alltså ge mig iväg till Thiramaar.

Under den här veckan har vi äntligen kunnat rätta till, tror jag, försummade familjerelationer. Precis i rätt tid, när släkten meddelat sorgligt besked, som gör familjebanden kanske lite mer betydelsefulla.

Fotoklubbens årstävling har redovisats, och det är roligt att kunna konstatera att några av våra nya medlemmar fått visa sig lite extra. För egen del blev det fjärde plats både i kategori Färg och Svart-Vitt, och i Kollektion blev det femte plats.
Jag kan ju dock inte undgå en liten fundering kring just det där med att bildtävlingar alltid är upp till betraktaren. Min fjärde plats i Färg, bilden jag kallar ”Follow me son” har jag tävlat med även tidigare. Den har blivit uttagen till visning i RIFO 2018, finns med i årets upplaga av RSF Årsbok, och år 2015 fick jag dessutom en så kallad Cover på bildsajten Youpic, och bilden har visats mer än 140 000 gånger över hela världen. Samma sak gäller för min bild ”Golden summer shower” som också har valts ut till Cover på Youpic och den har visats mer än 198 000 gånger. Den bilden kom inte ens med i klubbens årstävling.
För övrigt har vi firat tolv år som förlovade – en av de där händelserna i livet som är så viktiga. Den där dagen när vi skrev 11.11.11 som dagens datum, kunde vi i brist på något vettigt ord att beskriva händelsen med, utbrista supercalifragilisticexpialidotius! Ungefär så!

Slutord, återseende och sprakande höstfärger

Har arbetat för fullt med slutförandet av manuset Kalla mig Anna. Romanen är klar, men jag ett ganska långt avsnitt med lite verklighetsbakgrund och slutord som jag också vill ha med. Sidantalet ser ut att hamna på runt 250 sidor i bokform.

Under eftermiddagen blev det ett länge emotsett återseende. Tiden går fort, men med åren rör vi oss kanske inte fullt lika fort själva. Så då får man försöka hålla in tiden lite och bara sitta ner och fika och samtala en stund. För övrigt konstaterar vi att vi numera tycks vara ”självförsörjande” även på bananplantor. En banan jag planterade om i slutet av augusti, hade redan blivit för stor och behövde ny kruka. Och just nu är vår trädgård en ovanligt färgstark palett, och Mogwai trivs i fokus.