Idag fick jag hela mitt liv sammanfattat på en White Board-tavla. Det är ett av de ”nödvändiga” stegen för att jag ska få lov och leva mitt liv så som jag vill. Men vem har egentligen rätten att bestämma över hur du ska leva ditt liv?! Fundera på den frågan några ögonblick. Skulle du tycka det var ok om du inte tilläts vara den person du känner att du är, för att samhället har bestämt vissa kriterier som säger att du ska vara X eller Y? Det är grovt beskrivet vad det handlar om för oss som landar under diagnosen könsdysfori. Det är därför det blir så förbannat frustrerande att höra alla förståsigpåare som tar till de mest inskränkta argument för att stoppa lagförslaget som handlar om en lättnad i transvården!
Fundera ett ögonblick … Om en sådan lag hade funnits lika länge som Sverige tillåtit könskorrigerande operationer, hade jag sluppit leva större delen av mitt vuxna liv bakom fördragna rullgardiner. Jag hade kunnat få ett ID som hade stämt överens med den jag är och upplever mig vara.
Jag vet vem jag är – vad jag är – har vetat i stort sett hela mitt liv. Ändå har jag tvingats hålla mitt rätta jag undangömt av rädsla och skamkänslor, för att samhället är som det är, och har varit.
Det krävs styrka att våga stå upp för sitt rätta jag. En styrka jag lyckats samla först de senaste tiotalet år.
Det är jag oerhört tacksam för.
Samtidigt känns det som att alla åren innan dess lite gått förlorade.
Andie Lindskog 