Tillbaka på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över det som en gång mot slutet av åttiotalet var min arbetsplats. Nu för ett spännande och givande, och förmodligen sista möte. Det tog typ trettiofyra år att nå fram till det här.
I juni 2022 besökte jag Elisabetkliniken på Regementsgatan i Malmö för min första epilering. Epilering innebär att en tunn engångsnål förs ner i hårsäcken och bränner vid hårroten. Inför varje besök smörjer man in med Emla-kräm som bedövar. Men det i sig är nästan en konst, som tar tid att lära, så särskilt de tidigaste besöken var rätt plågsamma. Det har blivit ganska många besök, med önskat resultat. På senare tid har jag dock upplevt att de oundvikliga svullnaderna efter varje behandling blivit fler och större, och dessutom tagit längre tid att gå tillbaka. Men det beror på att min hy genom hormonerna blivit mjukare! Alltså en bekräftelse på en önskad utveckling.
Men utöver de önskade effekterna av behandlingarna, har det också varit lite extra positivt att kunna återkomma på besök i mina gamla hemtrakter, och jag har nästan varje gång passat på att ta mig en promenad i kvarteren. Sen har jag ofta kombinerat det med en go fika på St Jakobs café. Det har även funnits tillfälle att träffa min kusin för en trevlig pratstund.
Jag har återstående besök kvar, men nu har jag bestämt mig för att ta en paus. Lite för att resten av det här året har vi fullt upp med diverse engagemang. Men också för att det känns som att det kan vara bra att låta mitt stackars ansikte vila ett tag. Återkommer till tjejerna på Elisabetkliniken i februari.
En tur till Slottstaden igen – men nu dröjer det ett tag innan nästa besök. Skönt på ett sätt, men lite synd på samma gång. Fika på St Jakob innan återvändo hem.
Eftermiddagen har ägnats i första hand åt Belvida Bells novellantologi ”Löftet”, där det nu inleds en spännande tid med korrekturarbete. Även publicerat ännu en ljudbok – ”En vingklippt fågel”.
Och kvällen delikata middag i Restaurang Bosque de Tilos blev pasta med Karl Johan-svamp, ost och parmesan!
Dags för ännu en tur till Malmö, den här gången körde jag hemifrån redan halv sju på morgonen. Brukar alltid se till att ha goda tidsmarginaler, och idag var jag tacksam för det. Långa nästan stillastående köer mellan Skurup och Sturup, och jag tappade närmare en halvtimme i tid. Skulle vara på Hudkliniken kl. 8.00, och de uppmanar alltid att man gärna ska komma tio minuter före utsatt tid. Det klarade jag precis på minuten! Hann inte ens sätta mig i väntrummet utan fick komma in direkt. Dagens behandling tog sådär fem minuter, och härefter behövs troligen bara ett besök till.
Intog en bonusfrukost på Coffeehouse tvärs över gatan, med en skrivstund.
En lite sådär lagom vecka, har snart passerat. Inledde med en snabb tur till Ystad på måndagen, och sedan en promenad i Frualid bland vissnande skräppeblad och fästingar. Sen har det varit synkontroll hos Sjöbo Optik, och frisering (jag kallar det inte klippning längre) hos duktiga Camilla på Krattan. Den dan fick det bli en smaskig räkmacka hos Mormors hörna inte vi körde vidare.
Sen var det dags igen för en runda till Slottstaden och Elisabetkliniken. Har faktiskt inte varit där sen slutet av juni. På detta ännu en trevlig fikastund med bästa kusinen på favoritstället St Jakob.
Fredagen blev det lite spontant en promenad med kantarellplockning i skogen utanför Blentarp, och självklart blev eftermiddagsfikan en smaskig kantarellmacka.
För övrigt har veckan som vanligt handlat om skrivande, med tonvikt på att skapa inlagor både för tryckta böcker och E-böcker.
Nu inväntar vi sommarens återkomst den kommande veckan, medan vädret för tillfället lite påminner om höst. Och på söndag blir det tårtkalas.
Dags igen att vifta lite extra med vänsterhanden och fira de vänsterhäntas dag! Fast behövs det? Kanske … Enligt Wikipedia instiftades dagen 1992 för att uppmärksamma de svårigheter som vänsterhänta upplever i vardagen! Svårigheter?! Jag kan inte påminna mig ett enda tillfälle under mitt liv som jag upplevt några svårigheter med att vara vänsterhänt. Ja, jag har ju förvisso vid åtskilliga tillfällen fått höra nedlåtande kommentarer om att jag skriver ”med fel hand”! Men det känns mer som om det varit en del människor i min omgivning som upplevt ”svårigheter” med att jag är vänsterhänt.
Lite svårigheter har vi väl alla haft av olika anledningar genom livet, men för min del har det helt klart handlat om helt andra orsaker. Inte att jag sen födseln varit vänsterhänt!
Å andra sidan kan jag i mina ”vänsterhänta svårigheter” kanske glädja mig åt att jag har sällskap av David Bowie, Leonardo da Vinci, Albert Einstein, Bill Gates, Barack Obama, Winston Churchill, Marie Curie, Morgan Freeman, Paul McCartney, Jimi Hendrix med flera både kända och mindre kända ”stackare”!
Snart finns andra upplagan av mina memoarer ute i internethandeln.
Så långt lagret räcker säljer vi ut första upplagan för 80kr plus frakt!
Nu är andra upplagan klar, och alldeles snart redo att laddas upp till tryck! Har ett avslutande avsnitt som behöver korrläsas. Sen är det bara att köra. Det är ju positiv stress kring detta, eftersom boken lite oplanerat tagit slut i internethandeln.
Inför Malmö Pride har vi fyllt upp vårt eget lager, och med det har vi dragit ner rejält på lagerhållningen gentemot bokhandeln när det gäller min självbiografiska bok Idag kan det kvitta. Planen är att vi ska trycka nya böcker, och det blir en andra upplaga, då formatet kommer att ändras. Den kommer att tryckas i samma format som Kalla mig Anna, som är140 x 220, vilket samtidigt är logiskt. Den här boken bygger ju på en del av ett tidigare utkast till mina memoarer, då jag ett tag hade tanken att skriva den som en mix av verklighet och fiction. Det här innebär att jag nu behöver skapa ny inlaga till Idag kan det kvitta, och när jag nu ändå gör detta arbetet, håller jag även på och se över innehållet i boken. Finns en del berättelser som växt fram sen den här boken gavs ut i september 2022, som kanske kan vara av intresse att lägga till. Vi får se.
Midsommar i all stillhet, i lugn och ro hemma tillsammans med kärleken! Det är det som passar bäst idag. För femtio år sen såg det helt annorlunda ut. Vilt festande som för min del till midsommar sjöng på sista versen. Överdrivet mycket alkohol, slocknad på en gräsmatta och dyr taxiresa tillbaka till stan. I takt med att nykterheten började återinträda i tillvaron blev det en promenad till nattöppen pizzeria med en kär vän, där beslutet togs om en förändrad tillvaro. Åtskilliga sammanbrott och flera djupsinniga funderingar och flertalet kraschade relationer, femtiotalet år senare befinner jag mig där jag är nu – fri! Vägen har varit lång och krokig, men sen tretton år tillbaka har den vägen äntligen rätats ut.
Jag är den jag är, och alltid har varit. Skillnaden nu och då är att jag vågar stå för det fullt ut, i sällskap och stöd av min kärlek. Glad Midsommar!
Tillägg – Midsommarstången är våra tyska grannars skapelse, som alltid sätter lite extra krydda på midsommarn i vårt ”kvarter”.
Andie Lindskog 