Inledde denna aprilvecka med en morgontidig tågresa till Linköping, och en efterlängtad konsultation på Universitetssjukhuset där. Kombinerat med sammantaget cirka sex produktiva skrivtimmar däremellan på caféer. Även resten av veckan har mest handlat om skrivande, precis som vanligt. Har handlat en del om vår kommande fantasy novellantologi, där vi nu närmar oss det där roliga arbetet när inlagan ska skapas, och allt ska förberedas för tryckningen. Påsken har vi firat lite stillsamt med en kort konstrunda, faktiskt. Och naturligtvis god mat i Casa de Bosque de Tilos. Men det har vi ju alltid.
Passar nog rätt bra att avrunda veckan med att få färdigt råmanuset till den nionde Thiramaar-novellen – Frihetens flykt!
Igår steg jag upp tidigt! Halv fem, och tjugo minuter över sju satt jag på snabbtåget mot Linköping. Det var dags för den där resan som så snöpligt blev inställd i sista momangen den 27 februari. Den här gången var faktiskt tågen både dit och hem så när som på någon enstaka minut faktiskt punktliga. Egentligen är jag rätt van vid att resa hit och dit, men tågresor hör ändå till ovanligheterna för min del. SJ:s snabbtåg har jag bara åkt en gång tidigare. Lika illa är det med bussresor. Men idag blev det även stadsbuss i Linköping. Mitt ärende tog cirka en halvtimme, och sen blev det ett antal timmars fika- och skrivtid i väntan på tåget hem. Blev förvisso inte sett så värst mycket av Linköping, men det är ju roligt att röra på sig.
I samband med att jag firar trettiofem år som rökfri, har jag skrivit en uppmuntrande novell som bygger på den dåliga vanan att röka. Häxorna Oleria och Eufrasia hamnar i en minst sagt knepig situation när de förflyttas till en annan dimension. För Eufrasia handlar det om att ge upp sin dåliga vana. Hur de löser det får du reda på om du läser Thiramaar-novellen Dåliga vanor.
Fira med mig och läs novellen – finns från idag i internethandeln och streamingtjänster samt vissa bibliotek.
Väckt för tidigt av förmodat kärlekskranka katter som smyger omkring runt huset, vilket gör Mogwai fullkomligt tokig. Av åldern är han kanske lite begränsad men samtidigt klok nog att också förstå det. Så ofta nöjer han sig med att sitta och glo ut genom den transparanta kattluckan och morra högljutt. Minst tre gånger under natten har vi väckts av det. Det mesta av förmiddagen handlade annars främst om ekonomi. Betalt de få räkningarna vi faktiskt har nu för tiden, inklusive en marknadsavgift. Därmed känns det på allvar att vi snart ska igång med årets marknader.
Deklarationen lyckades vi också fullborda, inklusive den för Belvida Bell. Bara att hålla tummarna nu att allt stämmer, och så ser vi fram emot början av april.
Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att göra klart korrekturen av de sista novellerna till vår kommande antologi Löftet.
Så har jag fått en spännande inbjudan till att hålla ett föredrag! Och i morgon är det dags, igen, att beställa tågbiljetter. Andra gången gillt?
Planen var att jag skulle köra hemifrån halv tio, så det kan kanske tyckas onödigt att stiga upp redan sju. Men eftersom det varnades för fullt för blixthalka, kändes det ändå vettigt. Jag körde faktiskt hemifrån redan nio, men min tur var nära att ta slut redan innan jag ens hunnit ut ur vårt bostadsområde. Jag styrde vänster, men bilen ville gå rakt fram och ner i diket. Lyckligtvis var min vilja uppenbart starkare. Eller nåt!
Var alltså tillbaka i Malmö och Slottstaden, efter lite drygt fyra månader. Efter detta har jag ytterligare sex behandlingar inplanerade, men jag har dock inte bestämt mig riktigt än, om jag ska nöja mig med det.
Kvällen tänker jag tillbringa, som vanligt, med kärleken, god mat, några öl och lite mer mordhistorier. (alltså i Thiramaar)
Sociala medier överflödas fullt begripligt nu av allt vansinne som sker där – in the land of the free and the home of the brave – och det är stundvis svårt att värja sig. Har ändå bestämt att jag ska försöka begränsa mig till att ta del av nyheter via mina tidningar Sydsvenskan och Ystads Allehanda, och möjligen en och annan nyhetssändning på radion. Men sen är det ju det här som når mig inte bara genom dessa kanaler, utan även flera andra, som handlar om det rena helvete som transpersoner i USA nu utsätts för. Ren förföljelse, och det gamla inskränkta och djupt kränkande snacket om sexuella avarter och pedofili! Jag blir vansinnig varje gång jag hör detta resonemang, som enbart handlar om att demonisera transpersoner. Personer som egentligen enbart vill leva sina liv i lugn och ro, som de människor de är. Först och främst – att vara transsexuell har ingenting med sex att göra! Det handlar helt och hållet om att uppleva sig själv egentligen tillhöra det andra könet. För min del kan det enkelt sammanfattas av en väns kommentar när hon fick kännedom om min diagnos – Du tänker som en kvinna! Det är i princip vad det handlar om! Sen när vi kommer till snacket om pedofili, så är det en sällsynt usel och oerhört inskränkt grov förolämpning, som enbart handlar om den anklagande sidans (oftast vita män i ålder 30 – 60 år) totala brist på vett och normalt förstånd! Alla som känner mig förstår nog att min enda kärlek är riktad mot min älskade fru! Men genom mitt liv har jag, i olika sammanhang, lärt känna väldigt många transpersoner, men även många lesbiska tjejer och gay killar. Och jag vågar dyrt och heligt intyga att ingen av dem är ens i närheten av pedofili! Detta hat och hets mot transsexuella, som lyckligtvis så här långt inte är fullt så omfattande här i Sverige, är fullkomligt obegripligt. Vad är det exakt hos oss som skapar detta hat?! Vem tar någon som helst skada av att vi är de vi är?! För egen del är jag exakt samma person, som jag alltid varit, och den enda skillnaden nu sen jag dragit undan de där förbannade gardinerna jag smugit bakom i hela mitt liv, är att jag är lite gladare och positivare.
Har ägnat fortsatt tid under dagen åt inspelning av min självbiografiska berättelse Idag kan det kvitta. Det tar sig. Återstår tio kapitel att läsa in. Sen ska det mixas, och kanske den är klar att publicera den kommande veckan. Med andra ord har jag suttit i garderoben nästan hela dagen.
Under september månad förra året läste jag in ett antal kapitel av min självbiografi Idag kan det kvitta. Men jag stötte på en del problem, bland annat då jag upptäckte textfel i manuset, som behövde korrigeras. När jag senare dessutom provlyssnade de kapitel jag hade läst in, noterade jag flera brister, och beslutade därför att hela inspelningen skulle tas om. För att få lite ordning på det atbetet, har ja reserverat hela den här veckan för det arbetet. Kunde efter en del justeringar i studion påbörja arbetet idag, och har så här mot kvällens slut nio ljudfiler inlästa och färdigredigerade.
Inledde veckan med besök av reporter och fotograf från bästa lokaltidningen Ystads Allehanda. Under samtalen som fördes då, kom också idén fram till vad uppföljaren till Kalla mig Anna ska heta – Kalla mig Chris! För övrigt medan vi försökt smälta att världens största demokrati håller på att förvandlas till något helt annat under styret av en clown och hans stenrike heilande kompis, har vi ägnat mesta tiden åt det vi är bäst på – att skriva och att skapa konst. Glädjande att vi fått positivt besked om medverkan vid den för vår del troligen största marknaden hittills den kommande sommaren. Och inför vårens, sommarens och höstens marknader har vi också fått levererat en ursnygg dekoration för dessa event.
För övrigt har jag haft ett besök hos tandläkaren som innebar att jag blev trådlös … efter att de avlägsnat stygnen efter operationen. Vi har varit hos duktiga Camilla på Krattan och blivit klippta. Och så har jag fått tid bokad för konsultation i Linköping.
Veckan avrundades med resultatet från söndagens trevliga fikamöte – en härlig artikel i Ystads Allehanda!
Andie Lindskog 