Medan himlen när solen nästan försvunnit bortom horisonten antar färgkombination som är förunderligt nära färgerna på omslaget till mina memoarer, tar jag tag i ännu en korrekturgenomgång av just mina memoarer. Jag ska inte skriva att det ”förhoppningsvis är den sista”, även om det är så jag känner. Men jag har trott så tidigare, och haft fel. Så vi får väl helt enkelt se hur det blir. I vanlig ordning har jag redan hittat en del textrader som behöver lite frisering. Extra spännande är ju faktiskt också att manuset även finns ute hos en testläsare just nu. Så det närmar sig onekligen den spännande dagen!
Nu är den senaste, och förhoppningsvis sista, genomgången av memoarerna klar. Nu ska Snezana läsa igenom och kritiskt granska en gång till. Om hon inte hittar något att korrigera, bör manuset därefter vara … svälj … klart! Definitivt klart! Den omfattar 56 932 sanningsenliga ord, vilket grovt räknat motsvara cirka 325 sidor i bokform.
Första veckan i augusti har passerat, och det känns nästan överflödigt att säga att det handlat en hel del om skrivande. Till att börja med har jag lyckats få till ett hållbart upplägg för storyn i Ashas sten, fjärde delen i serien Legender från Thiramaar. Men sen kom jag inte så mycket längre, eftersom jag fick tillbaka mina memoarer från ännu en genomläsning av Snezana. Så jag valde att prioritera den nu. Ska gå igenom texten en gång till, sen åter till henne … och, förhoppningsvis är det klart sen! Ännu ett grillmöte med fotoklubben har vi också hunnit med i veckan, där dessutom min kvällsbild av slottet i Budapest knep förstaplatsen i månadstävlingen på temat Slott. Två särskilt varma dagar har det varit, som vi tillbringat i relativ passivitet på altanen. Där kunde vi efter mörkrets inbrott då det alltjämt var tjugofem grader varmt lyss till vad som verkade vara (!) ett stilla regn. Men det visade sig vara flygmyror som var ute på friarstråt. Mängder med små myrfötter klampade omkring på vårt segeldukstak och förledde oss ett tag att höja beredskapen för reträtt in i huset undan regnet. Mitt i värmen försökte vi svalka oss lite med viss planering inför bokmässa och julbokmarknad i december. En havererad jordfelsbrytare i slutet av förra månaden, visade sig senare vara orsakad av en lika havererad spis. Så vi blev tvungna att beställa ny. Vad som inte framgick var att den krävde en framdragen nolla. Så nu väntar vi på att få det åtgärdat, dock av lokal elektriker så bilkostnaden inte blir så dyr som senast vi behövde hantverkarhjälp. Sen har vi avrundat veckan med att förnya våra pass. De går ursprungligen ut i januari nästa år, men för min del har det redan upphört att gälla, till följd av mitt namnbyte. I morgon blir det till att stiga upp och väcka tuppen. Men det blir en annan historia.
Juli månad är snart förbi. Månaden som handlat om semester, eller nåt, och relativt många tillfällen att avnjuta tillvaron på altanen. Viktigaste händelsen har nog ändå varit Malmö Pride, där vi deltog med bokförsäljning som faktiskt blev till vår bästa hittills. Det var dessutom även vårt första deltagande i Pride överhuvudtaget. Av flera olika skäl har det aldrig blivit av tidigare, trots att vi båda står upp till hundra procent för allt det Pride står för. Även i övrigt har det varit aktuellt med ovanligt många turer till Malmö under den här månaden. Några föranledda av olika önskade behandlingar, som i vissa fall också inneburit lite spännande återkomst till gamla hemtrakter. Vi har besökt det i dagarna omskrivna Fotevikens Vikingamuseum, där vi faktiskt gick in gratis tack vare autentiskt klädsel. Ett spännande fotoprojekt har vi också deltagit i, med närmare tvåtusen bilder och ett tjugotal filmklipp med färggrann grekisk dans för tanter. Kunde med det också inviga en ny kamera, som fungerade alldeles ypperligt. Vi har pratat böcker med Malmö Stadsbibliotek och Fantastikbokhandeln i Malmö. Med tanke på de rusande el-priserna har vi inlett planering och utvärdering kring förutsättningarna för solceller. Dessutom även förnyat vårt el-avtal, vilket dock inte är helt lätt i den situation som råder just nu. Och så har vi även blivit varse att det, åtminstone i vissa fall, tydligen kostar nästan tusen spänn att köra bil från Österlen till Blentarp. För övrigt har jag blivit klar, igen, med ännu en korrekturgenomgång av mina memoarer. Ett steg närmare det definitiva. Så när det handlar om skrivande, avrundas månaden med att jag är tillbaka i Thiramaar, och arbete med fjärde delen.
Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande. Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!
I mina memoarer framgår det mest som att nästan allt i min uppväxt och även fortsatt upp i vuxen ålder varit nattsvart i relation med mina föräldrar, och kanske i synnerhet med min mor. I kapitel 17 har jag under rubriken ”Ljusglimtar” ändå ställt frågan om det inte funnits något positivt också! Jo, självklart! Det har visst funnits en hel del positivt från mina föräldrar, och fram för allt från fars sida. Inte minst visar det sig i allt far gjorde för oss i huset i Öved, som utan hans insatser knappast någonsin ens skulle blivit beboeligt för oss. Men samtidigt ringer mors klagovisa i hennes dagbok kring hur illa hon tyckte om att far faktiskt spenderade tid med renoveringsarbete hos oss i Öved.
Men kort och gott – visst har det funnits ljusglimtar från mors och fars sida genom vårt liv. Men trots alla ansträngningar att tänka positivt, är det de negativa händelserna som hårdast sitter fast. För att citera Björn Afzelius; För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur!
Idag var klockan satt till sju, för att jag skulle hinna med en kopp kaffe och en knäckemacka! Jag vaknade strax efter fem! Så ser det nästan alltid ut nu för tiden, de få tillfällen då jag faktiskt har satt klockan! Tänker på min stackars far som var och varannan dag fick ringa och väcka mig när jag bodde i stan, och nästan alltid hade ett mindre helvete att få liv i mig! Hur som helst – dags för ännu en tur till Malmö. Den här gången på en återbudstid till Hudkliniken, vilket dock blev sista innan ”sommarstängt”! Än en gång tvingades man dra på det där jädrans munskyddet. Hungern drev mig sedan till att slå mig ner en stund på Coffee House i Triangelns center, för en mozzarella-macka och en kopp kaffe. Under eftermiddagen blev det en snabb visit till Ystad och ett möte för att fylla på lagret med Ariton förlags fina novellantologi ”Över en regnbågsfika”, med förhoppningen att vi ska kunna sälja den boken under Malmö Pride tillsammans med vår egen produktion. Hade ett paket att hämta när vi var på ICA Kvantum och handlade, och gladdes åt att se Pride-färgerna på Instabox! Sen glädjen att kunna skicka ett flertal böcker till flera beställare, gör ju att vi helt klart vill fira. Så vi kostade på oss en delikat efterrätt med jordgubbar och vaniljkvargyoghurt! Sen tyckte vädrets makter att vi skulle tillbringa resten av kvällen inomhus.
Det är mycket nu! Har idag valt ut fem bilder som får bli mitt försök att komma med i RSF Årsbok 2022-23. Vi håller på och förbereder inför Malmö Pride, och jag konstaterar samtidigt att det blir ovanligt många turer till Malmö, varav flera innebär att jag får återkomma till mina gamla hemtrakter. En väldigt intressant upplevelse. Men det kanske största just nu, är ändå det faktum att det förhoppningsvis slutgiltiga korrekturarbetet av mina memoarer är klart. En sista omgång hos Snezana, innan det troligen är dags att skapa inlaga för tryckning.
Det blir faktiskt flera turer till Malmö nu de här två veckorna. Bara under innevarande vecka har jag två turer till mitt gamla hemkvarter, och lite hastigt och lustigt har jag dessutom halkat in på ett återbud till Hudkliniken. Kunde inte låta bli en liten extra sväng in på min gamla gata, Östra Ryttmästaregatan, där jag kunde konstatera att allt i stort sett ser ut som det gjorde då. Lite prydligare kanske, men annars nära nog samma trivsamma kvarter. Nästa vecka är det ju Malmö Pride, och för vår del är det full aktivitet under tre av de totalt fem pride-dagarna. Först ett event på Pride house / Scandic Triangeln den 6 juni, där vi ska berätta om det som hände vid Skärsjön. Alltså vår gemensamma boksvit. Sen är vi på plats i Folkets park / Pride park den 8 och 9 juli, och säljer signerade böcker! Både första delen i sviten om Skärsjön, och även de tre böckerna i den humoristiska fantasyserien ”Legender från Thiramaar”. Synd bara att inte mina memoarer har hunnit bli klara, men det får väl vara till 2023. Mitt i alltsammans planerar vi även ett besök på årets vikingamarknad vid Foteviken.
Andie Lindskog 