Kategori: Legender från Thiramaar

Publicerat den

Omslagstankar

Av någon anledning handlar våra samtal vid fika- eller matbordet väldigt ofta om skrivande. Eller andra frågor som på ett eller annat vis är relaterade till skrivandet. En hel del kreativitet har flödat vid dessa samtal, och många goda idéer har kommit till. Senaste var en diskussiom om omslaget till Regntider, min tredje del i serien Legender från Thiramaar. Jag har skapat en enkel variant som förslag till den, som jag har offentliggjort tidigare. Nu diskuterade vi lite hit och dit och kom fram till att det kanske på sätt och vis är lite för dystert. Den idé vi fastnade för nu är baserad på det inledande kapitlet i boken, som börjar hos kaldiniernas andliga övermagiker Ambarand! Say no more … Snezana gjorde en första skiss!

Publicerat den

Mycket läsning och inget skrivande

Den här dagen har uteslutande handlat om korrekturläsning! Först de sista kapitlen av en av Snezanas romaner, som därmed i det närmaste kan betraktas som klar så långt. Återstår resultatet från testläsarna, innan vi är redo att ge ut den. Sen har jag även gjort en sista korrekturläsning på två olika bidrag – ett från Snezana och ett från mig själv – till en aktuell novelltävling. Klart att skickas in! Precis i tid.
Och apropå korrekturarbete – nu ska jag kasta mig över förhoppningsvis sista genomgången av Regntider, och förhoppningsvis kan den lämnas ut till första testläsaren en bit in i januari nästa år! Och kanske vi kan ge ut den fram på vårkanten!
Men något skrivande har det inte blivit särskilt mycket av den här dagen.
Resten av den här kvällen får ägnas åt lite hemsidesarbete. Behöver utöka funktioner på förlagets hemsida bland annat.
Apropå hemsidor är det ju rätt kul att kunna konstatera att det finns hygglig spridning internationellt bland besökarna.

Publicerat den

Från småskum och dryg till hjälpsam och sympatisk (Hur allt började, 5)

I den ursprungliga versionen av Eilaths hopp var K.F. eller Adric som han egentligen heter, och Alan Byhl två lite halvskumma tvivelaktiga figurer. Fram för allt K.F. (alltså Kaross-Fabrikörn) framställdes som en rik och ganska dryg figur. Det blev aldrig skrivet, men diskussionerna kompisen och jag hade handlade om att de båda vid något tillfälle framåt i boken skulle ta huvudpersonen Eilath till fånga. Exakt vad som sen skulle ske kom vi aldrig fram till. Det som blev skrivet medan vi fortfarande samarbetade med det manuset, var avsnittet när de närmar sig Matruriens huvudstad Maddoc. De samtalar om sina respektive verksamheter, men mycket mer än så händer inte. I den färdiga boken finns det avsnittet kvar, men har förändrats en del. I övrigt har ingen av de ursprungliga idéerna kring dessa båda karaktärer använts.
Alan är i boken en något disträ figur, mycket på grund av hans illa omtyckta kemikaliefabrik som förpestar luften i Maddoc, där han under många år inandats diverse tvivelaktiga kemiska substanser.
Adric har fått en betydligt trevligare roll som ödmjuk och sympatisk och förvisso rik man, som kommer att spela en väldigt stor roll för bokens huvudkaraktär.
Kort och gott har både Adric och Alan fått betydligt trevligare roller, än vad som var tänkt från början.

Publicerat den

Med små steg…

Det rör sig, om än långsamt och stundvis rentav trögt, trots allt framåt med min fjärde del till Legender från Thiramaar. Det börjar så smått formas en svag röd tråd, men exakt vad som ska hända utmed den är höljt i dunkel än så länge. Till en del också för mig. Klart är i varje fall att en kaldinier och tillika trollkarlslärling som intoducerades i Regntider kommer att spela en central roll. Liksom Elana. Dessutom får vi stifta bekantskap med en av de sanslöst vackra skönheterna från Irrydien som gett upphov till en av den här världsdelens måttenheter. Häxor kommer också att spela en betydande roll i handlingen.

Publicerat den

Del Fyra på gång!

En hastigt, mer eller mindre, nertecknad storyline, eller nåt. Ett konstruktivt samtal med min kärlek. Lite allmänt bollplankande med idéer. Ha – där är ännu ett sådant där lustigt uttryck, precis som det där med att ’spåna’. Att bollplanka! Enligt SAOL bildlikt en diskussionspartner som man bollar idéer till. Jo, det visste vi ju, men det är ändå lite lustigt uttryck. Med mitt bollsinne skulle resultatet av en kastad boll mot ett plank antingen resultera i att den studsade iväg på helt fel håll, eller rentav träffa mig själv rakt i plytet. Kanske med pajade glasögon, så hade jag ändå inte kunnat skriva något mer.
Nåväl! Med nämnda storyline och bollplank tror jag faktiskt jag vågar påstå att jag är igång på allvar med del fyra! Eller nåt! Arbetsnamnet är tills vidare ”Robia”. Varför? För att en av huvudkaraktärerna i den här boken är just Robia, som är magikerlärling hos kaldiniernas högsta andlige ledare Ambarand.