”Eilaths hopp” är den första fristående delen i Legender från Thiramaar skriven av Per Lindskog. Det är en fantasybok med en fantastiskt spännande värld av trollkarlar, pirater och andra figurer med intressanta och ofta starka personligheter. Samtidigt som det är en fantasybok gör den också ett avstamp i verkligheten genom att den berör ämnen som hbtq-frågor och kvinnors villkor.
Bokens huvudperson Eilath hamnar i en svår, utmanande och omtumlande situation när han drabbas av en trollkarls vrede och förbannelse. Han dras ut på äventyr som han inte ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Han tvingas omvärdera allt han tidigare stått för.
Jag blev trollbunden av boken från första sidan. Läsaren sugs in i handlingen i ett språk som är lätt att förstå med samtidigt mycket god kvalité. Ett språk som får en ordälskare att jubla av glädje. I boken finns en stark berättarglädje och författarens välbalanserade underfundiga humor och komik är underbar. Den är rakt igenom spännande med sina olika vindlingar, vändningar och överraskningar i handlingen. Författaren använder på ett lysande och unikt sätt fantasygenren för att lyfta hbtq-frågor och kvinnors villkor. Boken innehåller bra miljöskildringar som också förstärks av att boken har en välritad karta över denna fantasyvärld.
Detta är en bok som till och med får mig, som oftast läser andra genrer, att få mersmak för att läsa fantasy, framförallt av Per Lindskog. Jag väntar ivrigt på nästa del i denna serie. Läs boken. En magisk bok på alla sätt. Den får en klar femma i betyg.
Regntider klar – eller nåt!
Skrev faktiskt klart Regntider idag! Alltså del tre i min fantasytrilogi ”Legender från Thiramaar”. Jag inledde skrivandet den 26 december förra året, efter att Snezana och jag diskuterat upplägget för själva inledningen av boken i bilen på väg hem från julfirandet. Det har med andra ord gått ganska fort! Nu är det ju förvisso så att det här inte på något vis betyder att boken är klar att lämnas till tryck. Det är själva råmanuset som är klart. Nu följer ett antal genomgångar, och det finns bland annat två sidoberättelser som behöver fyllas ut och utvecklas. Sen är det ju även gestaltning och miljöbeskrivningar som behöver ses över och förbättras. Därefter ska den genomgå ett antal korrekturläsningar.
Men trots allt – själva grundberättelsen är klar!
Erbjudande!
Uppdaterat förlagsavtal påskrivet

För nästan en månad sedan var mitt manus till del två i min fantasytrilogi ”Gudarnas spira” äntligen på väg till tryckeri. Avtal var påskrivet och allt var klart, när jag plötsligt fick erbjudande om hjälp med manusutveckling från oväntat håll. Så – stoppa pressarna! Sedan dess har manuset valsat fram och tillbaka, och idag kunde jag äntligen – igen – lämna det ifrån mig för den sista genomgången innan tryckning.
Återstår dock att se vad det slutgiltiga resultatet blir.
Men det är på gång nu! Idag har jag skrivit på ett nytt uppdaterat förlagsavtal!
Sidospår som vävs in (Hur allt började, 4)

Inledningsvis var idéerna ganska tydliga när det gäller Eilaths hopp. Inledningen och upptakten till det som skulle bli hela bokens grundstory beskrevs från första början i ganska långa utdragna redogörelser, och det tog egentligen ganska lång tid innan man kom fram till någon konkret ”action”. Avsnittet som boken idag börjar med om den fasadklättrande inbrottstjuven Timo, kom tidigare flera kapitel in i boken. Efter flera långa diskussioner med kärleken, med inslag av resonemanget ”kill your darlings” och så vidare, blev dock förändringen att Timo fick inleda berättelsen och flera av de ursprungliga avsnitten togs bort helt.
Det fanns från allra första början ett uttalat tänkt avslut på den här berättelsen, men när jag till slut fick ta över styret över manus helt själv, kände jag att jag ville försöka få till ett lite mer oväntat slut, och samtidigt kanske också lite mer tänkvärt. Och absolut inte något klassiskt ”fantasyslut”.
Men ändå hade jag inte helt klart för mig exakt hur hela storyn skulle avlöpa. Någon tydlig synopsis fanns inte. Jag bara skrev, strök, skrev nytt, klippte och klistrade. Med jämna mellanrum medan jag skrev, tröttnade jag, och bara kände en stark önskan om att skriva något som avvek från berättelsen om Elana. Så kom exempelvis avsnitten om Alan Byhl till. Jag började spåna om hur den stackars medelålders kemikaliefabrikörn blev utsatt för det ena mordförsöket efter det andra. Helt utan att ha någon som helst tanke på att det skulle kunna användas. Jag kände bara för att avvika från den fasta linjen en stund. Men efterhand upptäckte jag att lille Alan faktiskt kunde användas i den befintliga berättelsen. Flera andra sådana sidoberättelser kom senare att visa sig passa bra in i den befintliga romanen, så det var bara att väva vidare.
Överlevt
Så har vi tagit oss igenom ytterligare en coronavecka, med livet i behåll.
Veckan har präglats av ganska mycket bokläsning. Läste klart två olika böcker – ”När berget röt” av Yvonne Waern och ”Bortsprungen” av Britt Collins) – i helgen. Under veckan läste jag även Ester Roxbergs bok ”Min pappa Ann-Christine”. Samtliga tre böcker har fått recensioner på min bokblogg.
Under veckan fick jag nöjet att få agera enmansjury åt Ystads Fotoklubb i deras coronaaktivitet ”Veckans bild”. En aktivitet som jag tyckte var en god idé för våra fotoklubbar, nu när pandemin sätter käppar i hjulen för vår vanliga aktivitet. Så jag frågade om även vår klubb, Sjöbo fotoklubb, fick vara med. Och det fick vi, så från denna veckan deltar även vi.
Mitt i veckan drev avsaknaden av inspiration oss till att ta en filmkväll. Filmvalet var inspirerat av det faktum att skrivandet av del tre i min fantasytrilogi ”Regntider” innehåller tidsresor. Så vi såg samtliga de gamla filmerna ”Tillbaka till framtiden”.
Coronan begränsar ju en hel del, och bland annat har jag inte kunnat bli klippt på ett tag. Jag kan visst stå ut med långt hår, men problemet är att mitt hår har en tendens att bli spretigt och okontrollerat framför allt kring öronen. Det är superirriterande! Lösningen kom av att min älskade kärlek åtog sig att klippa, trots minimal erfarenhet av sådan aktivitet. Själv resonerade jag att det spelar mindre roll hur det ser ut. Det växer ju ut igen. Och det blev över förväntan riktigt bra!
Lördagskvällen ägnades åt att spela in webbradio och en så kallad ”coronaspecial” som ska publiceras på Ariton förlags hemsida.
För övrigt har veckan totalt sett ändå främst, precis som vanligt, handlat om skrivande. Dels arbetet med del tre i min fantasytrilogi. Men även en del slutarbete med del två, där jag fått oväntad hjälp med manusutveckling.
Omslaget klart (mer eller mindre) till Gudarnas Spira (del 2 i trilogin)
Gudarnas Spira – på gång
Signerad bok kan beställas direkt från mig via e-post
Saxat ur recension;
”Nu när boken tagit slut längtar jag redan efter att få återvända till världen Thiramaar.”
Det växer…
Ja, jag är nog igång på allvar, eller i alla fall delvis. Har flera trådstumpar som ska utvecklas för att så småningom förhoppningsvis kunna knytas ihop. Vissa idéer visar sig ibland mindre bra, men där har jag lärt mig att det är bättre att låta det vara kvar så långt man skrivit, gör en markering så det är lätt att hitta tillbaka. Sen kan man kanske framöver ändå komma på en bra fortsättning att lägga till. Om inte är det bara att ta bort.
Men det känns i alla fall bra att kunna konstatera att del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar” växer fram sakta men säkert! Och det är extra roligt att kunna skriva om trollkarlen Cornizendo som får en mer framträdande roll i den här delen, och tidsresor och den mystiska Belvidia Bell som en gång skrev boken ”Besegra det onda”. Ja, det är verkligen roligt att kunna fabulera fritt!



