Kategori: Könsdysfori

Publicerat den

Hälsokoll, shopping, böcker och en del annat!

Åter igen dags för en tur till Malmö, i egentligen två ärenden. Det första till SUS och en hälsokoll.

Efter detta till Triangelen för en extra frukost med scones, Philadelphiaost och björnbärsmarmelad och kaffe. Sen blev det en liten, men rätt kostsam, shoppingtur i köpcentrat. Kostar förvisso att man på senare år fått ett växande intresse för kläder.

För övrigt har den här veckan inneburit flera viktiga händelser. Söndagen ägnades åt att färdigställa inlagan till Dödsgudinnans stenar, så att den därmed kunde skickas till tryck på måndagen. Vi har tagit hem nästan samtliga återstående exemplar av min självbiografi från Förlagssystem, för att bereda plats för en andra upplaga. Och också för att ha tillräckligt många böcker i lager inför Malmö Pride, som vi i dagarna dessutom har undertecknat avtal med beträffande vårt deltagande där 3-5 juli.

För övrigt har jag på allvar kommit igång med den femte delen av Legender från Thiramaar, fått mejl från ”kusinen i USA”, haft besök av en nära kompis och haft ett nytt intressant zoom-möte som syftar till att skapa utbildningsmaterial.

Men viktigast av allt denna vecka – har kunnat fira att det är tretton år sedan vi första gången träffades IRL!

Publicerat den

Full rulle …

Dags för ännu en tur till Slottstaden. Faktiskt den sextioförsta … åtföljt av fika på St. Jakobs. Därefter en runda till Svågertorp och Biltema för att inhandla en styck motionscykel, plus några andra prylar. Tanken är att vi ska kunna cykla även när det är skitväder. Med andra ord … nu går det inte längre att skylla på det!
Sen bar det av raka vägen hemåt, med ärende in på Willys i Skurup och även att hämta paket hos Tempo i Blentarp. Eftersom jag hade ärende till Svågertorp, fick kvällsmaten idag nästan självklart bli asiatisk hämtmat från Chop-Chop! Montering av motionscykel under kvällen, och sen spenderades resten av denna dag i sällskap med Asha. Och ja, självklart också i sällskap med min kärlek.

Publicerat den

Hårfint!

Det dryga halvår det tog mig att skriva romanen Kalla mig Anna kom den att få allt mer personlig betydelse. Kanske inget konstigt i sig, eftersom den är en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet!
Det är så att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Delar av hennes upplevelser är hämtade ur mitt liv. Andra delar är tankar kring hur mitt liv hade kunnat bli, om jag kunnat eller vågat göra andra val än jag gjorde. Därmed är jag också starkt berörd av berättelsen. Långt mycket mer än jag egentligen själv hade räknat med.

Jag är förvisso stolt över det jag presterat i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar, med snart fyra utgivna böcker på vardera mer än 400 sidor. Det är hårfint, men frågan är om inte ändå Kalla mig Anna har blivit min absolut bästa roman.
(Kalla mig Anna kommer som E-bok under den kommande veckan)

Publicerat den

Skärsjön och Regementsgatan

Idag kom Tillbaka till Skärsjön – tredje och avslutande delen i sviten Det hände vid Skärsjön, från tryckeriet. I tid inför den kommande helgens Litteraturrunda. Alltid lika spännande och inspirerande att få packa upp och få se sina egna böcker i tryck.

För övrigt har jag varit vid Regementsgatan i Malmö igen.

Publicerat den

Necroquartz och andra smärtlindrande tankar … eller nåt!

Det har gått drygt en månad sedan jag senast besökte Slottsstaden. Främst kanske för att det funnits en mängd andra engagemang som kommit emellan. Cirka 45 minuters behandling, då man gärna vill försöka flyta bort i tankar för att glömma bort att det gör lite ont. Så jag anstränger mig och försöker tänka ut lite lämpliga fakta kring dödsgudinnan Ashas magiska stenar. Som till exempel att de består av det sällsynta materialet necroquartz. Liksom att jag kan behöva fakta kring vilka magiska effekter de har, och varför det finns ett girigt intresse bland diverse ljusskygga individer att komma över dessa stenar. Ibland fungerar det rätt bra att liksom flyta ut i konstruktiva tankar. Bristen i sammanhanget är att man inte har möjlighet att anteckna något, så man måste förlita sig till minnet.
För övrigt ser det fortfarande ut som en krigszon på Regementsgatan! Och så denna dag … när Sveriges riksdag äntligen nått fram till beslut i frågan om juridiskt kön. En fråga som SD och KD vill ”utreda mer”, trots att den utretts och diskuterats i sjutton år! Förhala vore det mer korrekta ordet i det sammanhanget!

Publicerat den

Sanningen!

Sanningen!
Apropå den osmakliga debatten som pågår just nu, där diverse kulturpersoner, skilda politiker etc. blandar sig och kräker ur sig synpunkter som helt saknar relevans, och som i sorgligt stor utsträckning följer högerpopulisternas inskränkta resonemang, måste jag yttra mig!
Försök föreställa dig att leva i stort sett hela ditt liv, utan att ha någon riktig möjlighet att verkligen leva så som du själv känner borde vara det rätta!
Försök föreställa dig att tvingas sitta nertryckt i en stol mittemot en utredande läkare, som innehar den fullständiga makten att med sitt personliga tyckande, bestämma vad som är rätt och riktigt för dig och ditt liv. Försök också föreställa dig känslan när hans synpunkter blir avgörande för att du helt enkelt får fortsätta ett liv mer eller mindre gömt bakom nerdragna rullgardiner. Med följden att illvilliga och nyfikna människor i din omgivning obekymrat sprider rykten om dig, som viskar att du är suspekt, konstig, och fan vet om du inte rent av är en sån som gillar barn, eller nåt!
Medan allt det i grund och botten handlar om att du haft oturen att födas i en könsroll du aldrig känt dig bekväm i!
Försök föreställa dig hur det känns att bli utmålad som något groteskt, något samhällsfarligt, rentav potentiell våldtäktsperson eller pedofil, helt utan någon som helst grund!
När det enda man vill är att få lov att vara den man känner inom sig, och alltid har känt, att man är. Ingenting i ens personlighet är på något vis till skada för någon annan. Det enda, men ack så oerhört viktiga resultatet av att få denna frihet, är att man får känna sig hel och att man därmed kan få leva som en lyckligare människa!
Vad exakt i det är det som alla ni motståndare till den föreslagna lagförändringen känner er så förbannat hotade av?!

Publicerat den

Vårkänning och en allmänt hygglig vecka!

I lördags fick vi en svag antydan om vår. Fyllde fyra stora krukor med jord och ett bra lager med majskorn! Allt för att få det där fräscha härliga ”popcorngräset” att dekorera altanen med. Perfekt växt för oss som älskar att ha grönska omkring oss, men samtidigt är lite värdelösa på odling. Temperaturen mitt på dan tillät faktiskt även vistelse på altanen under segeldukstaket. Kunde sitta där och korrekturläsa ett ovanligt långt novellmanus – drygt 14 000 ord – som vi har publicerat under söndagen.
För övrigt kan väl detta ändå ses som en bra avrundning på en vecka med avklarad deklaration, fakturering och även sammanställning inför utbetalning av royalties. Till det ett värmande och oväntat omdöme om mina Thiramaar-böcker, positivt besked om vårt deltagande på Sjöbo Marknad. Och så andra delen i utredningen kring mitt liv som förhoppningsvis leder till något positivt i slutänden. Ren tillfällighet, men ändå ett avgörande som löper parallellt med det beslut som förväntas tas i Riksdagen den 17 april, och som alldeles för många förståsigpåare har åsikter om.

Publicerat den

Mitt liv på en White Board-tavla!

Idag fick jag hela mitt liv sammanfattat på en White Board-tavla. Det är ett av de ”nödvändiga” stegen för att jag ska få lov och leva mitt liv så som jag vill. Men vem har egentligen rätten att bestämma över hur du ska leva ditt liv?! Fundera på den frågan några ögonblick. Skulle du tycka det var ok om du inte tilläts vara den person du känner att du är, för att samhället har bestämt vissa kriterier som säger att du ska vara X eller Y? Det är grovt beskrivet vad det handlar om för oss som landar under diagnosen könsdysfori. Det är därför det blir så förbannat frustrerande att höra alla förståsigpåare som tar till de mest inskränkta argument för att stoppa lagförslaget som handlar om en lättnad i transvården!
Fundera ett ögonblick … Om en sådan lag hade funnits lika länge som Sverige tillåtit könskorrigerande operationer, hade jag sluppit leva större delen av mitt vuxna liv bakom fördragna rullgardiner. Jag hade kunnat få ett ID som hade stämt överens med den jag är och upplever mig vara.
Jag vet vem jag är – vad jag är – har vetat i stort sett hela mitt liv. Ändå har jag tvingats hålla mitt rätta jag undangömt av rädsla och skamkänslor, för att samhället är som det är, och har varit.
Det krävs styrka att våga stå upp för sitt rätta jag. En styrka jag lyckats samla först de senaste tiotalet år.
Det är jag oerhört tacksam för.
Samtidigt känns det som att alla åren innan dess lite gått förlorade.

Publicerat den

Transday of visibility

Transday of visibility

är en internationell dag som äger rum idag. Syftet är att synliggöra transpersoner och deras existens. Dagen handlar om att främja respekt, rättigheter och synlighet för transgemenskapen. För personer som inte själva är transpersoner kan det vara svårt, kanske till och med omöjligt, att fullt ut förstå och känna hur det är att leva som en transperson.

Att vara tvungen att dölja sin sanna identitet, att smyga bakom fördragna gardiner under hela sitt liv, är en börda som transpersoner ofta bär. Rädslan för att bli stämplad och att alltid bära med sig den osynliga etiketten “trans” kan vara överväldigande. Men när man äntligen vågar öppna gardinerna och visa sitt rätta jag, är det en lättnad som knappast går att beskriva med ord. Det vardagliga livet blir genast enklare när man inte längre behöver smyga, när man inte längre är rädd för att någon ska se vem man egentligen är. Och varje gång någon tilltalar en med ens riktiga namn, är det en bekräftelse på ens identitet och en känsla av att äntligen bli sedd och erkänd. Det är en känsla som är svår att förstå för dem som inte har upplevt det själva.

Publicerat den

Thiramaar, Mogwai, Malmö & Steg Tre …

Arbetet går vidare med korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten, och parallellt med det fortsätter jag även söka AI-bilder för att få en bild som typ ”underlag” för hur det ser ut i min Thiramaar-värld, och likaså hur de olika karaktärerna ser ut. Allt blir lättare att beskriva i ord om man har lite bilder. Nu har jag till exempel en klarare bild av hur Elana ser ut, eller Thiariens näststörsta stad Camyrlin. För att inte tala om Kracaastska Kompaniet.
Apropå Thiramaar har jag så smått börjat förbereda för ett lite speciellt jubileum. Mer om det i slutet av nästa vecka!

Sen har det handlat om en del andra spännande bokprojekt också under den här veckan. Några nya intressanta avtal på gång, samtidigt som vi ser i statistiken att det var ett klokt drag att ta in en truecrime-roman i vår utgivning.
Mogwais strävan efter att bevara och helst utöka sitt territorium fortsätter att ställa krav på oss. Ja, visst vore det enklare om han fått förbli innekatt – men det började bli allt mer påtagliga problem med det. Omgivningens katter som rörde sig fritt utanför vår bostad, blev mer och mer påfrestande för hans eget behov av dominans. Han började visa tendenser till att vilja märka revir inomhus!

Vad mer då? Jag har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, där det var ganska slående hur lugnt och stillsam Regementsgatan blivit nu med vissa delar avstängda, till följd av det kritiserade ombyggnadsprojektet för den nya monsterbussen.
Viktigaste händelsen den här veckan var dock ett meddelande jag fick under onsdags kvällen, som på sätt och vis kan symboliseras av min självporträttsbild i fotoklubbens månadstävling, som jag fick en förstaplats med. Den är ju ett montage som k0m till efter att vi gjort omslaget till mina memoarer.

Säger som Terry Pratchett – Vi lever i spännande tider.