Vårkänning och en allmänt hygglig vecka!

I lördags fick vi en svag antydan om vår. Fyllde fyra stora krukor med jord och ett bra lager med majskorn! Allt för att få det där fräscha härliga ”popcorngräset” att dekorera altanen med. Perfekt växt för oss som älskar att ha grönska omkring oss, men samtidigt är lite värdelösa på odling. Temperaturen mitt på dan tillät faktiskt även vistelse på altanen under segeldukstaket. Kunde sitta där och korrekturläsa ett ovanligt långt novellmanus – drygt 14 000 ord – som vi har publicerat under söndagen.
För övrigt kan väl detta ändå ses som en bra avrundning på en vecka med avklarad deklaration, fakturering och även sammanställning inför utbetalning av royalties. Till det ett värmande och oväntat omdöme om mina Thiramaar-böcker, positivt besked om vårt deltagande på Sjöbo Marknad. Och så andra delen i utredningen kring mitt liv som förhoppningsvis leder till något positivt i slutänden. Ren tillfällighet, men ändå ett avgörande som löper parallellt med det beslut som förväntas tas i Riksdagen den 17 april, och som alldeles för många förståsigpåare har åsikter om.

Mitt liv på en White Board-tavla!

Idag fick jag hela mitt liv sammanfattat på en White Board-tavla. Det är ett av de ”nödvändiga” stegen för att jag ska få lov och leva mitt liv så som jag vill. Men vem har egentligen rätten att bestämma över hur du ska leva ditt liv?! Fundera på den frågan några ögonblick. Skulle du tycka det var ok om du inte tilläts vara den person du känner att du är, för att samhället har bestämt vissa kriterier som säger att du ska vara X eller Y? Det är grovt beskrivet vad det handlar om för oss som landar under diagnosen könsdysfori. Det är därför det blir så förbannat frustrerande att höra alla förståsigpåare som tar till de mest inskränkta argument för att stoppa lagförslaget som handlar om en lättnad i transvården!
Fundera ett ögonblick … Om en sådan lag hade funnits lika länge som Sverige tillåtit könskorrigerande operationer, hade jag sluppit leva större delen av mitt vuxna liv bakom fördragna rullgardiner. Jag hade kunnat få ett ID som hade stämt överens med den jag är och upplever mig vara.
Jag vet vem jag är – vad jag är – har vetat i stort sett hela mitt liv. Ändå har jag tvingats hålla mitt rätta jag undangömt av rädsla och skamkänslor, för att samhället är som det är, och har varit.
Det krävs styrka att våga stå upp för sitt rätta jag. En styrka jag lyckats samla först de senaste tiotalet år.
Det är jag oerhört tacksam för.
Samtidigt känns det som att alla åren innan dess lite gått förlorade.

Transday of visibility

Transday of visibility

är en internationell dag som äger rum idag. Syftet är att synliggöra transpersoner och deras existens. Dagen handlar om att främja respekt, rättigheter och synlighet för transgemenskapen. För personer som inte själva är transpersoner kan det vara svårt, kanske till och med omöjligt, att fullt ut förstå och känna hur det är att leva som en transperson.

Att vara tvungen att dölja sin sanna identitet, att smyga bakom fördragna gardiner under hela sitt liv, är en börda som transpersoner ofta bär. Rädslan för att bli stämplad och att alltid bära med sig den osynliga etiketten “trans” kan vara överväldigande. Men när man äntligen vågar öppna gardinerna och visa sitt rätta jag, är det en lättnad som knappast går att beskriva med ord. Det vardagliga livet blir genast enklare när man inte längre behöver smyga, när man inte längre är rädd för att någon ska se vem man egentligen är. Och varje gång någon tilltalar en med ens riktiga namn, är det en bekräftelse på ens identitet och en känsla av att äntligen bli sedd och erkänd. Det är en känsla som är svår att förstå för dem som inte har upplevt det själva.

Thiramaar, Mogwai, Malmö & Steg Tre …

Arbetet går vidare med korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten, och parallellt med det fortsätter jag även söka AI-bilder för att få en bild som typ ”underlag” för hur det ser ut i min Thiramaar-värld, och likaså hur de olika karaktärerna ser ut. Allt blir lättare att beskriva i ord om man har lite bilder. Nu har jag till exempel en klarare bild av hur Elana ser ut, eller Thiariens näststörsta stad Camyrlin. För att inte tala om Kracaastska Kompaniet.
Apropå Thiramaar har jag så smått börjat förbereda för ett lite speciellt jubileum. Mer om det i slutet av nästa vecka!

Sen har det handlat om en del andra spännande bokprojekt också under den här veckan. Några nya intressanta avtal på gång, samtidigt som vi ser i statistiken att det var ett klokt drag att ta in en truecrime-roman i vår utgivning.
Mogwais strävan efter att bevara och helst utöka sitt territorium fortsätter att ställa krav på oss. Ja, visst vore det enklare om han fått förbli innekatt – men det började bli allt mer påtagliga problem med det. Omgivningens katter som rörde sig fritt utanför vår bostad, blev mer och mer påfrestande för hans eget behov av dominans. Han började visa tendenser till att vilja märka revir inomhus!

Vad mer då? Jag har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, där det var ganska slående hur lugnt och stillsam Regementsgatan blivit nu med vissa delar avstängda, till följd av det kritiserade ombyggnadsprojektet för den nya monsterbussen.
Viktigaste händelsen den här veckan var dock ett meddelande jag fick under onsdags kvällen, som på sätt och vis kan symboliseras av min självporträttsbild i fotoklubbens månadstävling, som jag fick en förstaplats med. Den är ju ett montage som k0m till efter att vi gjort omslaget till mina memoarer.

Säger som Terry Pratchett – Vi lever i spännande tider.  

Julerbjudande!

Julerbjudande!
Min självbiografiska berättelse – Endast 110 Skr – frakten bjuder jag på.
Signerad, packad och klar för leverans före jul, om du beställer SENAST den 17 december 2023.

Beställ via e-post – BelvidaBell@outlook.com

Femtio gånger

Efter att ha bott i Slottsstaden i Malmö i åtta år, har jag som de flesta nog sett, av en tillfällighet, eller nåt, kommit tillbaka dit igen sen den 16 juni förra året. Fram till idag har de besöken upprepats femtio gånger! Så många gånger har jag legat på rygg i fyrtiofemminuters pass och uthärdat uppskattningsvis sådär fyrtio till femtio nålstick i jakt på oönskade skäggstrån. Men nu börjar vi närma oss slutet. Vet inte exakt hur många besök till, men det kanske kan röra sig om fyra eller fem.

Därefter får besöken i det området vara av andra skäl.

Bokrelease – Kalla mig Anna

Lördag 25 november är det officiellt bokrelease för ”Kalla mig Anna” i samband med Bokmässan i Lunds stadshall!
Välkommen att köpa ditt signerade ex. till mässpris 90 kr!

Brottstycken ur min ungdom med en portion av fiction!

Ägnade denna första söndagskväll på fel sida om sommartiden åt genomgång av Kalla mig Anna. Förhoppningsvis också sista genomgången innan det roliga arbetet med att skapa inlaga och förbereda för tryck börjar. Lustigt hur den här romanen allt mer vuxit och kommit att få stor personlig betydelse. Men så är den ju en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet. Parallellt med korrekturarbetet nu, försöker jag samtidigt tänka igenom vilka detaljer i berättelsen som jag vill poängtera lite extra. Har en tanke om att i slutet av boken lägga in en text som berättar lite om bakgrunden till den här berättelsen, men även lite fakta om de platser i Malmö som beskrivs i berättelsen och som faktiskt har funnits, eller finns, i verkligheten. Eller som de olika maträtterna som beskrivs från olika trivsamma stunder för romanens huvudkaraktärer, vilka är hämtade ur min egen erfarenhet. Tonfiskris, tonfisksallad eller kinagryta. ”Specialiteter” som följt med i livet och utvecklats efter hand. Det är ju så, att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Därmed är jag ständigt berörd av berättelsen.