Planen var att jag skulle köra hemifrån halv tio, så det kan kanske tyckas onödigt att stiga upp redan sju. Men eftersom det varnades för fullt för blixthalka, kändes det ändå vettigt. Jag körde faktiskt hemifrån redan nio, men min tur var nära att ta slut redan innan jag ens hunnit ut ur vårt bostadsområde. Jag styrde vänster, men bilen ville gå rakt fram och ner i diket. Lyckligtvis var min vilja uppenbart starkare. Eller nåt!
Var alltså tillbaka i Malmö och Slottstaden, efter lite drygt fyra månader. Efter detta har jag ytterligare sex behandlingar inplanerade, men jag har dock inte bestämt mig riktigt än, om jag ska nöja mig med det.
Kvällen tänker jag tillbringa, som vanligt, med kärleken, god mat, några öl och lite mer mordhistorier. (alltså i Thiramaar)
Med undantag av fotoklubbens årsmöte i tisdags, var planen för den här veckan att jag skulle stänga in mig i studion och läsa in ljudbok. Men det har inte blivit så fullt ut. Dels har det funnits ytterligare konfiguration att göra med datorn, sedan installation av ny hårddisk förra veckan. Dessutom fick det bli en ny skrivare, eftersom det inte längre gick att uppdatera drivrutinerna till den gamla, och datorn vägrade hitta den.
Sen har jag ju även fått ägna tid åt att justera inlagan till Gudarnas spirasom snart ska skickas till tryck för upplaga 3.
Så det har inte blivit riktigt så mycket inspelat som jag hade tänkt – hittills arton av sextiosex.
Men mitt i allt detta har jag faktiskt även hunnit med en del kreativt arbete med min mordhistoria.
Parkerade mig i studion igen på eftermiddagen, och fick nu läst in ytterligare tretton kapitel av Idag kan det kvitta. Därmed är allt inläst! Nu återstår ljudmixningen av desssa kapitel, och förutsatt att allt är ok efter det, kan ljudboken äntligen publiceras förhoppningsvis någon gång under den kommande veckan!
Har ägnat fortsatt tid under dagen åt inspelning av min självbiografiska berättelse Idag kan det kvitta. Det tar sig. Återstår tio kapitel att läsa in. Sen ska det mixas, och kanske den är klar att publicera den kommande veckan. Med andra ord har jag suttit i garderoben nästan hela dagen.
Den här söndagen har lunkat lite försiktigt, och jag kanske har varit något omtumlad efter att ha hamnat på förstasidan i bästa lokaltidningen, när jag dessutom fick veta att det var redaktionschefen som bestämt att det var dagens bästa reportage. Och visst har det haft effekt – några nya vänner har dykt upp på sociala medier, och någon ytterligare bok har faktiskt sålt. Ganska många träffar på min hemsida. Och flera trevliga människor har hört av sig med uppmuntrande tillrop. Har gjort lite tekniska förberedelser i studion, där planen är att jag ska tillbringa större delen av den kommande veckan. Kanske blir det utrymme även för lite mer målande. (to be continued …)
Inledde veckan med besök av reporter och fotograf från bästa lokaltidningen Ystads Allehanda. Under samtalen som fördes då, kom också idén fram till vad uppföljaren till Kalla mig Anna ska heta – Kalla mig Chris! För övrigt medan vi försökt smälta att världens största demokrati håller på att förvandlas till något helt annat under styret av en clown och hans stenrike heilande kompis, har vi ägnat mesta tiden åt det vi är bäst på – att skriva och att skapa konst. Glädjande att vi fått positivt besked om medverkan vid den för vår del troligen största marknaden hittills den kommande sommaren. Och inför vårens, sommarens och höstens marknader har vi också fått levererat en ursnygg dekoration för dessa event.
För övrigt har jag haft ett besök hos tandläkaren som innebar att jag blev trådlös … efter att de avlägsnat stygnen efter operationen. Vi har varit hos duktiga Camilla på Krattan och blivit klippta. Och så har jag fått tid bokad för konsultation i Linköping.
Veckan avrundades med resultatet från söndagens trevliga fikamöte – en härlig artikel i Ystads Allehanda!
Jag kan inte säga att jag är förvånad – det tycks liksom finnas i alla högerpopulisters DNA att hata allt som inte är höger. Allt som inte följer deras egna trångsynta världsbild. Ändå – den nya lagen klubbades igenom under förra året, och ska träda i kraft den 1 juli det här året. Och gång på gång hör vi SD-folk som kräver att lagen ska rivas upp. Argument?! Man menar att det behövs utredas mer, och att det har blivit en allt för stor ökning av unga som kommer ut som trans. Det i sin tur menar man beror på sociala medier där det uppmuntras väldigt mycket!
Först och främst – frågan som till slut ledde fram till att lagen äntligen kunde klubbas igenom, har stötts och blötts i närmare tjugo år! Frågan måste vara utredd vid det här laget. Den långa utredningstiden handlar i första hand om förhalning inom vissa politiska läger!
Den ”ökning” man menar har skett under inverkan av sociala medier, handlar helt säkert inte om någon påverkan eller uppmuntran. Det handlar helt och hållet om kunskap!
För oss som levt med transsexualitet (eller könsdysfori) långt före sociala mediers tillkomst är det ganska tydligt. Hade vi haft samma tillgång till kunskap och erfarenheter i ämnet då, hade vi säkert varit fler som verkligen ”kom ut” då också. Istället fick många av oss kämpa i åratal med frågeställningen inom oss själva om vad det hela egentligen handlade om. Så det sociala medier och internet i allmänhet gjort i sammanhanget, är att fler blivit medvetna och kunnat förstå sin egen dysfori. Det handlar inte om någon påverkan! Vem skulle ha nytta av en sådan påverkan?!
Till sist – vad är det som är så problematiskt egentligen med att många upptäcker sin dysfori i unga år?! Det är ju ändå inte så att man läser något på nätet, och bums rusar iväg för att få gjort sin transition! Det är mycket lång väntetid innan man ens får komma till utredning. Själva utredningen tar minst tre till fyra år. Den syftar ju till att på ett så säkert vis som möjligt utreda huruvida patienten verkligen har könsdysfori, eller om det rentav handlar om något helt annat! Först när allt detta är klart, kan det möjligen bli tal om operation.
Sen att själva processen med att byta juridiskt kön ska bli lite enklare, betyder ju ändå inte att man med en enkel registrering på Skatteverkets hemsida, plötsligt har en ny identitet. På det följer flera långa och tidsödande processer med att skaffa nytt körkort / ID / pass, och bank-ID och så vidare. Alla de ställen där ens personnummer finns registrerat, måste registreras om.
Så – till alla er som vill riva upp könslagen – allt handlar om kunskap! Skaffa er den innan ni uttalar er!
Idag var det dags för bokmässan i Lund, och för vår del den fjärde i raden. En något annorlunda mässa då vi båda deltog i arrangemang om böcker. Snezana deltog i barnbokstimmen där hon pratade om sina barnböcker. För egen del deltog jag som samtalsledare i en diskussion om Queer litteratur. Tror att det nog fungerade ganska bra, trots att jag lite oförberett blev tilldelad den här rollen. Det blev ett intressant samtal, och det kändes nog som att även publiken uppskattade det.
Rent försäljningsmässigt var detta den bästa Lunda-bokmässan vi varit på hittills.
Slutligen – ett varmt tack till er vänner som kom och sa hej under dagen!
Tillbaka på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över det som en gång mot slutet av åttiotalet var min arbetsplats. Nu för ett spännande och givande, och förmodligen sista möte. Det tog typ trettiofyra år att nå fram till det här.
