När Agnes Wold säger att hon skulle göra allt i sin makt för att omvända sitt barnbarn om hen kom ut som trans, blottar hon den skeva syn som fortfarande präglar alltför många. Det är just den synen som gjort att bland annat jag tvingats leva mer än halva livet i hemlighet — inte av skam, utan av rädsla för den oförståelse som sådana uttalanden speglar.
Igår hade vi äran att få berätta om vårt unika liv tillsammans för Selma Lagerlöfgruppen i Västra Vemmenhögs gamla fina skola. Alltid lika småpirrigt innan man kommer igång, men det kändes som att vi levererade. Så roligt att få delge vår historia för engagerade och intresserade lyssnare.
Recension av: @enlitenbokitaget
”As simple as air in your lungs
As simple as words on your lips
And no one should take that away”
We Are the Others – Delain
”Kalla mig Anna” är en mångbottnad berättelse om att hitta sig själv som transtjej under 70-talet i Malmö. En fiktiv berättelse som innehåller väldigt mycket verklighet.
Mycket av det som beskrivs gör ont i hjärtat på mig, särskilt familjen som inte kan acceptera sitt barn som den hon är. Många transpersoner delar den typen av avståndstagande från de som borde älska en oavsett.
Boken lyfter också de som faktiskt finns där, som väljer att lyfta och stötta, vilket som tur är också är sant för många.
Jag förvånas tyvärr inte över hur mycket som 50 år senare fortfarande är likadant vad gäller utredningstider och folks attityder. I mitt jobb möter jag relativt ofta de som får recept från utlandet och lever som sitt upplevda kön i flera år innan de väl får träffa någon inom den svenska sjukvården.
Den här typen av berättelse ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Tack Andie för representationen🏳️⚧️
Var tillbaka i ett blåsigt och bitande kallt Västra Hamnen i Malmö idag, för konsultation och återupptagen ”behandling”. Senast jag var här var i augusti 2023. Min vana trogen var jag på plats i god tid, och tyckte att det kunde passa bra med en promenad före besöket. Men den promenaden blev kort. Den isiga havsluften gjorde att det kändes som kanske tio minus, och det var helt omöjligt att hitta någon form av njutning av den promenaden. Det blev en mycket rask sådan runt kvarteret, och sedan fick jag sitta i väntrummet och läsa Ystads Allehanda istället. Tror inte att jag skulle vilja bo i detta blåshål.
Det blir hur som helst fler turer hit framöver.
Nu är ljudfilerna äntligen färdigmixade, och Kalla mig Anna är klar! Uppladdad och redo för läsare.
Berättelsen om Anna, en transtjej i sjuttiotalets Malmö – berättelsen som till vissa delar kan ses som något av en fri fantasi om hur mitt liv kunde ha blivit.
Vi var på en föreläsning av Ann-Christine Ruuth – alltså ”Min pappa Marianne” i verkligheten. Intressant och fängslande livsöde, och samtidigt så mycket att känna igen från mitt eget liv. Ja, vi har helt olika bakgrund och har väl haft helt olika förutsättningar. Men det finns ändå så många gemensamma beröringspunkter, och jag kommer på mig själv med att hela tiden sitta och nicka instämmande och igenkännande. Man har burit på bördan igenom större delen av livet, och till slut på gamla dar valt att fullt ut bli sig själv.
Avrundar denna genomgående ganska gråmulna vecka med ännu en helg i Gårdshuset vid Köpmansmagasinet i Smygehuk. Den här helgen kändes det dock lite överambitiöst egentligen. Inte många som orkar ge sig ut i blåsten. Möjligen besöker man Köpmansmagasinet och av ren nyfikenhet kikar man även in i Gårdshuset. Men allmänt känns det inte riktigt som vår kundkrets. Men vi lever på hoppet. Förra lördagen sålde vi riktigt bra.
Annars handlar tillvaron mest om att återhämta sig från veckans resa till Linköping, och trots allt belåtet luta sig tillbaka och med stor tillfredsställelse notera att jag äntligen är i mål.
Andra dagen i Linköping, när det visar sig att vårt besök sammanfaller med celebert besök av Ukrainas president Volodomyr Zelenski!
Regntungen moln hängde över stan mest hela dagen, men det var inget som påverkade oss nämnvärt.
Det mesta av denna dag fylldes av själva resans huvudmål, men trots att tanken var att det skulle bli några dagars lugn och ro, fick vi ändå inleda redan på morgonen med jobbsamtal med ”vårt” tryckeri. Ack ja, fullständig semester finns nog inte när man är företagare.
Kvällsmaten idag blev italienskt. Några av de godaste vitlöksbröden vi ätit, och ljuvligt god pasta.
Andie Lindskog 