Ännu en genomgång av manuset är klar! Nu ska den åter en vända till Snezana, och preliminärt kanske den rentav är klar för utgivning när hon är färdig med den. Och för varje etapp vi klarar av blir hela projektet mer och mer spännande.
Från att ursprungligen varit tänkt som ett sätt att försöka reda ut alla frågetecknen i mitt liv, har det hela utvecklats till ett fullödigt bokprojekt, som jag faktiskt rentav även själv känner kan ha ett värde långt utanför den krets som känner mig. Sen jag påbörjade skrivandet på allvar för tio år sedan, har den haft flera olika titlar. En av dem har varit ”Den nakna sanningen”, vilken jag dock ratade eftersom det visade sig redan finnas böcker med den titeln. Den slutliga titeln kom egentligen till av att Snezana en dag då vi som så många gånger förut diskuterade mina memoarer, slog fast att det fanns några ord jag faktiskt ofta yttrade apropå allt som blivit eller inte blivit som jag önskade i livet – idag kan det kvitta!
I mina memoarer framgår det mest som att nästan allt i min uppväxt och även fortsatt upp i vuxen ålder varit nattsvart i relation med mina föräldrar, och kanske i synnerhet med min mor. I kapitel 17 har jag under rubriken ”Ljusglimtar” ändå ställt frågan om det inte funnits något positivt också! Jo, självklart! Det har visst funnits en hel del positivt från mina föräldrar, och fram för allt från fars sida. Inte minst visar det sig i allt far gjorde för oss i huset i Öved, som utan hans insatser knappast någonsin ens skulle blivit beboeligt för oss. Men samtidigt ringer mors klagovisa i hennes dagbok kring hur illa hon tyckte om att far faktiskt spenderade tid med renoveringsarbete hos oss i Öved.
Men kort och gott – visst har det funnits ljusglimtar från mors och fars sida genom vårt liv. Men trots alla ansträngningar att tänka positivt, är det de negativa händelserna som hårdast sitter fast. För att citera Björn Afzelius; För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur!
Malmö Pride är över för den här gången, och förutom att den dragit fler deltagare än någonsin tidigare, var det också första gången vi deltog. Under sammanlagt tre dagar har vi varit delaktiga i denna färgsprakande livsbejakande tillställning. Och det känns väldigt bra! Att få vara en del av festivalens öppnande på Scandic Crown och få berätta om vårt gemensamma bokprojekt ”Vi badade i Skärsjön” var väldigt positivt. Det ingav onekligen både styrka och självförtroende att stå inför engagerade åhörare och berätta såväl om den boken, som min fantasyserie där i synnerhet första delen har ett tydligt hbtq-tema, liksom även att tala öppet om mina kommande memoarer. Alla de glada, positiva och trevliga människor vi sedan träffat i Folkets park under fredagen och lördagen var också inspirerande.
Från att en gång ha varit ganska återhållsam och alltid undvikit att prata inför folksamlingar (typ allt från fyra personer och mer) känns det här väldigt stort.
Vi ser verkligen fram emot Malmö Pride 2023, då vi förhoppningsvis kan prata om andra delen i serien ”Det hände vid Skärsjön”, och även mina memoarer ”Idag kan det kvitta”.
Idag inleddes Malmö Pride, och vi hade den stora äran att få berätta om vår HBTQ/feelgood-svit ”Det hände vid Skärsjön” som första event. Det hela blev till ett mycket positivt och trevligt arrangemang, med engagerade åhörare och dessutom hade vi värdefull vägledande hjälp av Claes Gylling.
Blev även tillfälle att berätta om min humoristiska fantasyserie ”Legender från Thiramaar”, där fram för allt första delen har ett tydligt HBTQ/trans-tema. Dessutom kunde jag även berätta om mina kommande memoarer. Fick även sålt lite böcker.
Efteråt firade vi ett lyckat event och en dag i förväg, med mexikansk mat på Los Arcos.
Dagen inleddes med besök på Vårdcentralen, och en tredje positiv injektion.
I övrigt förflöt dagen i lite splittrat tillstånd. Fick liksom inte gjort något särskilt betydelsefullt. Lite som igår kväll, då resultatet av kvällen mynnade ut i enbart ett inlägg apropå gårdagens händelse, och sen faktiskt inte mer.
Var ute och försökte klippa gräset under eftermiddagen, vilket är ett jävligt styvt arbete. Självförvållat, jag vet! Men gräsklippning tillhör inte de högst prioriterade sysslorna i det här hushållet.
Plockade även fram min gamla skabbiga säckakärra, och slipade av den flagande oranga färgen på den, och gick sedan lös med svart sprayfärg på den. Mest så att den ska se något så när presentabel ut när vi med den till hjälp ska frakta böcker och tälttyngder in till Folkets Park inför Pride på fredag.
Kvällen i övrigt handlade till stor del om att förbereda inför Pride-veckan, och samtidigt kanske glädjas åt att vi faktiskt, äntligen, för första gången kommer att delta aktivt i arrangemanget.
Vi kommer att sälja Vi badade i Skärsjön, första delen i sviten ”Det hände vid Skärsjön”. Men även de tre hittills utgivna delarna i serien Legender från Thiramaar, och dessutom har vi även novellantologin ”Över en regnbågsfika” med oss.
Det börjar onekligen bli spännande nu!
När jag nu var ute i trädgården för att fotografera säckakärran, kunde jag samtidigt notera en helt fantastisk utveckling på de plantor vi satt i trädgården. Ett antal lönnar som växt till sig och dessutom en gran som blivit rejält mycket större än vi någonsin trott var möjligt.
Det är mycket nu! Har idag valt ut fem bilder som får bli mitt försök att komma med i RSF Årsbok 2022-23. Vi håller på och förbereder inför Malmö Pride, och jag konstaterar samtidigt att det blir ovanligt många turer till Malmö, varav flera innebär att jag får återkomma till mina gamla hemtrakter. En väldigt intressant upplevelse.
Men det kanske största just nu, är ändå det faktum att det förhoppningsvis slutgiltiga korrekturarbetet av mina memoarer är klart. En sista omgång hos Snezana, innan det troligen är dags att skapa inlaga för tryckning.
Det blir faktiskt flera turer till Malmö nu de här två veckorna. Bara under innevarande vecka har jag två turer till mitt gamla hemkvarter, och lite hastigt och lustigt har jag dessutom halkat in på ett återbud till Hudkliniken.
Kunde inte låta bli en liten extra sväng in på min gamla gata, Östra Ryttmästaregatan, där jag kunde konstatera att allt i stort sett ser ut som det gjorde då. Lite prydligare kanske, men annars nära nog samma trivsamma kvarter.
Nästa vecka är det ju Malmö Pride, och för vår del är det full aktivitet under tre av de totalt fem pride-dagarna. Först ett event på Pride house / Scandic Triangeln den 6 juni, där vi ska berätta om det som hände vid Skärsjön. Alltså vår gemensamma boksvit. Sen är vi på plats i Folkets park / Pride park den 8 och 9 juli, och säljer signerade böcker! Både första delen i sviten om Skärsjön, och även de tre böckerna i den humoristiska fantasyserien ”Legender från Thiramaar”. Synd bara att inte mina memoarer har hunnit bli klara, men det får väl vara till 2023. Mitt i alltsammans planerar vi även ett besök på årets vikingamarknad vid Foteviken.
Full rulle, med andra ord. Skönt med semester.
En stillsam kväll på altanen
Denna varma dag närmar sig slutet. Medan Snezana invigt vår egna studio, har jag hållit mig utom hörhåll och suttit på altanen och arbetat vidare med korrekturarbete. De förvarnade kraftiga regnskurarna uteblev, och vinden mojnade framåt kvällen. Medan fåglarna nu sakta börjat tona ner sången för denna ljuva midsommardag, njuter vi för fullt av dofterna från vildkaprifolen i vår trädgård, medan Mogwai håller vakt.
Idag för ett år sen var jag på ett läkarbesök som förändrade mitt liv!
Andie Lindskog 