Idag var det dags igen – Blodomloppet på Bulltofta rekreationsområde i Malmö. En drygt fem kilometers promenad för att rikta uppmärksamheten på blodgivningen och förhoppningsvis locka till sig nya blodgivare. Tyvärr kan jag själv inte längre ge blod, men jag kan åtminstone bidra till att ge uppmärksamhet. Det här blev dessutom elfte året jag deltar, och även solen hjälpte till att göra eventet extra positivt.
Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!
Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.
Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.
Kan man lita på appen Runtastic? Enligt den registrerade kartmarkeringen ser det ut som om jag varit ute och flugit över stan idag. Två promenader från och till bilen á totalt 1,27 km kan nog stämma. Men jag gick faktiskt på trottoarerna. Jag flög inte över hustaken. Det skulle jag absolut kommit ihåg.
Denna fredag inleddes med ett tandläkarbesök hos vår ”nya” Folktandvårdsmottagning, vilket kändes riktigt positivt! En enkel lagning och ett litet löfte om en mer leende framtid. Framkallar lite musiknostalgiska associationer till Fred Johanssons härliga låt ”Smile”. Kvällen tillbringades som många gånger förut med trivsamma konstruktiva samtal i varmt och avkopplande SPA. På det en god måltid med champinjoner, avorioris, morötter, paprika, gul lök och vitlök, medan Otto bankade och slet utanför huset. En skaplig avrundning av en spännande vecka som också bjudit på stärkande och viktigt stöd och kärlek från flera nära och kära vänner. Och mitt lyckliga smile blir bara bredare. En vecka full av känslor!
Åter igen har Mogwai fått ett sår på kinden som orsakat en svullnad. Åter igen har vi fått ta honom till veterinär, där han fått dränage och antibiotika. Troligen handlar det om en konfrontation med någon katt i grannskapet. Precis som det gjorde i mars. Samma behandling med X antal dagar med tratt, och utegångsförbud. Vi passade på att handla inför nyår, som planerna i sista stund blivit oväntat förändrade inför. Och så har jag varit på Vårdcentralen för en femte injektion. Avbokad tid i Malmö har också blivit ombokad, så det blir en ny tur dit i början av året. Life goes on, after all.
Direkt efter frukost idag, satte vi igång att tömma allt från vårt skrivbord, och även hyllan på väggen ovanför. Vilket innebar att vi fick koppla ner datorer och all kringutrustning. Lagom när det var klart kom Postnord och knackade på dörren för att leverera ett paket beställt av Belvida Bell. Ägnade sedan eftermiddagen åt att montera ny benställning till skrivbordsskivan. När det var klart har vi vårt egna höj- och sänkbara skrivbord! Så nu kan vi med andra ord utnyttja skrivbordet maximalt, och samtidigt stå eller sitta ergonomiskt riktigt.
Fast efter dagens arbete var det rätt skönt att sitta.
Inom loppet av en vecka har jag fått fyra nålar i min kropp! Det var blodprov på remiss. Det var Covid vaccin nummer fem. Det var Pamorelin – den femte i ordningen. Och nu idag har jag dessutom fått vaccin mot lunginflammation. Många nålar med andra ord, och man kan kanske med fog kallas för Nåldynan. Tur i alla fall att jag inte har några problem med det här med sprutor.
”Nu sticker det!” säger sköterskan, och jag förväntas vara beredd på att det kan göra ont. Ja, covidsprutan kändes en aning. Det ömmade lite svagt i armen under dagen, men mer än så blev det inte.
Kanske något i detta som också förklarar varför jag klarade lunginflammationen under januari och februari ganska väl. Till och med när de stack in en nål i lungsäcken och tappade 1,5 dl vätska, reagerade jag inte särskilt mycket. Men – nu är det förhoppningsvis färdigstucket!
En tid nu har vi försökt vara duktiga och ta en promenad i området på morgonen före frukost. Inga jättelånga promenader. Det kan komma efterhand. Huvudsaken är att vi kommer ut och rör oss. Men i morse var vi tydligen ovanligt duktiga. Enligt Adidas Runtastic-appen gick vi hela 5,09 km. Inte någon jätteprestation, förutom att vi klarade av den sträckan på tjugotre minuter! Enligt kartbilden var vi ända borta vid Sövde skogsby och vände. Det måste nog ses som en stor prestation att vi tydligen promenerat spikrakt igenom skogen, utan minsta besvär med hinder som träd, snåriga buskar och annat.
I själva verket var det en promenad på 1,89 km, som förvisso tog oss just tjugotre minuter. Man ska inte tro på lögnerna från rymden!
Sen i söndags har vi gått in för att starta dagen med en promenad i området före frukost. Före allt annat faktiskt. Av all önskvärd erfarenhet vet vi att om vi först äter frukost, och kanske börja åta oss någon av våra tänkta sysslor för dagen, är risken stor att det helt enkelt inte blir någon promenad.
Det handlar om promenader på mellan två och tre kilometer, och mellan en halvtimme och tre kvart. Vissa dagar är ju också våra omgivningar lite extra njutningsbara.
Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!
