Febernatt

Hade en sådan där natt där jag var fullt sysselsatt med ett hopplöst omöjligt och smått bisarrt projekt. Den här gången handlade det om att jag skulle baka amerikanska bisquits, som jag förvisso gärna gör eftersom det är väldigt gott till frukost. Men den här gången behövde det vara en viss specifik vikt på varje enskild bulle. Annars fungerade det inte. Och jag höll på med detta i stort sett hela natten. Vad det handlade om var med andra ord åter igen en sådan där frustrerad dröm som rullar i en febrig hjärna, där man frustrerat sliter med något fullkomligt hopplöst uppdrag, utan att någonsin lyckas. Alltså fanns anledning att fundera när jag vaknade, om jag möjligen höll på att bli sjuk i influensa eller rentav Covid. Kombinerat med att jag kände mig lite frusen och småruggig, vore det inte alls osannolikt. Men jag kunde efter frukost lättad konstatera att det helt säkert handlade om influensasymtom som kan uppstå efter vaccination. Fick ju min sjätte Covidvaccin och dessutom vaccin mot den årliga säsongsinfluensan igår. Puh! Jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu!

Promenad blev shopping … typ!

Åter en sån där dag då man behöver stiga upp allt för tidigt. Var i Lund under morgonen och fick för en stund stå ut med en främmande människas fingrar i min mun. Resultat … enligt tandläkaren ”Andie #2”.

På eftermiddagen blev det en tur till Ystad dit Snezana hade ett kort ärende. Passade på att inta lunch där, lite anpassat till vad som gjorts i Lund under morgontimmarna. Alltså lättuggad mat.

Det som sedan varit tänkt som en liten stadspromenad, blev delvis på grund av vädret mest en shoppingrunda. Men det är ju roligt det också. Och numer är det ju faktiskt inspirerande att köpa kläder. Kvällen kunde, precis som igår, tillbringas på altanen med fortsatt skrivande och research, med nya djupdykningar i sjuttiotalets Casablanca.

Blodgivning – fortsätt utan mig!

Har fått sms om att blodbussen är på plats på ICA Kvantums parkering vid månadsskiftet juli-augusti. Jag är fullt medveten om att behovet är stort av blod, och därför känns det också lite frustrerande att tvingas konstatera att det inte längre fungerar för min del. Det har oftast konstaterats att jag haft för lågt järnvärde, och därför fått med mig tabletter (Niferex) efter varje besök i blodbussen. Resultatet har alltid varit givet. Jag tål inte de tabletterna och blir rejält lösmagad. Det i sin tur har helt säkert negativ inverkan på min allmänna hälsa. På detta kommer även det faktum att jag numera, sen november 2021 på grund av den jag är, tar medicin som även i vissa fall används för behandling mot prostata, vilket dock inte är skälet för min del. Men det gör att jag vid varje blodgivningstillfälle måste förklara varför jag får testosteronhämmande medicin. Ingenting jag skäms för, men det är ändå samtidigt en aning förnedrande. Konsekvensen av dessa båda företeelser måste bli att jag numera inte längre är att betrakta som blodgivare. Har gett blod sen den 8 mars 2010, 0ch har därefter troget besökt blodbussen varje gång det varit så att säga tillåtet enligt gällande ordning. Kan förvisso konstatera att jag hade kunnat börja med det här långt tidigare än vad jag faktiskt gjorde, men nu blev det som det blev. Nu är det som det är – jag har gjort mitt som blodgivare! Jag tackar för mig, och manar samtidigt alla som kan att ge blod! Det behövs!

Blöt tur

Idag blev det en morgontidig tur till Lund, för en avtalad tid på det nya och egentligen rätt flotta Folktandvården bakom stationen. Undersökning som bådar gott. Återstår att se hur gott, men jag känner mig onekligen frestad att nynna på Fred Johanssons ”Smile”.

Annars var turen mer något som ackompanjerades av Gene Kellys gamla slitna klassiker ”Singin in the rain”. 

På ”nya” stigar

Tog en ny cykeltur i morse, och trampade inledningsvis mot Sövde, där jag sedan svängde in på Sövdemöllevägen som jag följde en bit. Därefter in på en liten oansenlig stig längs en hage det brukar gå får i. Trampade vidare på den och kom så småningom in i skogen igen, och kunde där följa Klingavälsån, fram till en enkel träbro som jag följde. Följde sedan stigen som så småningom ledde fram till Klingavälsgården, där vi hade vår bokfika för några veckor sedan. Därifrån vidare längs vägarna i vårt område och hem. Det blev en tur på totalt 6,9 km, som delvis gick långsamt på stigar som är knöliga av rötter som växer kors och tvärs. Men det är säkert nyttig träning, liksom all övrig cykling. Det fina med detta är ju att jag hela tiden upptäcker stigar och vägar jag inte varit på tidigare.

Givande helg, cykeltur, kattbesök … och så den där diktatorn!

Medan vi långsamt försöker smälta helgens oväntat lyckade loppis, träder vi in i en kortvarig vardag, innan helgdagen då vi förväntas stå längs gatorna och vifta med svenska flaggor och fira att diktatorn Gustav Vasa blev kung. Nä, tror inte det. Men under åren jag arbetade, var det ju åtminstone positivt att det var en Röd dag, och därmed alltså en av få extra lediga dagar.

Den där oförskämda vågen vi har i badrummet påstod att jag vägde för mycket i morse. Eller ja, det var väl i och för sig min egen bedömning av budskapet på displayen. Men det kombinerat med att de på Radio Malmöhus pratade om att det kunde bli så där 25 plusgrader under dagen, fick mig att besluta mig för en morgontur på min ”nyreparerade” cykel. Det blev Blentarp tur-och-retur och jag passade även på att köpa nybakta bullar till frukosten hos Tempo. Det hela var en lagom tur på närmare sju kilometer. Dessutom med ett litet hastighetsrekord (för egen del) på nästan 39 km/h.

För övrigt har vi på sistone fått en allt modigare kattdam på besök. Vi har observerat henne en längre tid, och det var troligen henne Mogwai var i bråk med första gången han blev skadad under tidigare våren förra året. Nu tycks de båda ha dragit in stridsklorna, och blivit vänner. Och kattdamen – som vi kallar Vittass – har försiktigt kommit närmare och närmare. Hon är nog en stackare som tvingas leva vilt, men kan helt säkert egentligen vara en så kallad sommarkatt. Hela hennes kroppshållning tyder på ett ganska tufft liv. Hon ser ganska sliten och ruggig ut. Men nu när hon enträget ändå försöker nå fram till oss, har vi inte hjärta att avvisa henne. Så hon har åtminstone fått lite mat hos oss.

Garageröjning, katter, fiskefejd, cykeltur och lite annat…

Stor del av vår tid de senaste veckorna har gått till att röja och sortera i verkstan. Det har lett fram till en väl fungerande hobbyverkstad och dessutom väl förberett för nästa helgs loppis! Inte minst – betydligt bättre utrymme och borta är också det där eviga problemet att hitta prylar man letar efter.
Bland loppisprylarna finns bland annat pärmar. Pärmar som jag bland annat har använt till min dagbok. Numera har jag ju den enbart i datorn, så allt papper kan gå till återvinningen. Blev en rätt försvarlig hög med papper när jag staplade åren 2006 till 2016.

När det gäller skrivandet har jag faktiskt satt Anna på paus, lite för att det ibland är en fördel att låta texter ligga ett tag, innan man åter tar tag i dem med kanske lite nya fräscha tankegångar. Istället har jag satsat på lite noveller, och specifikt Fiskefejden som ingår i mina berättelser om Thiramaar. Alltså min humoristiska fantasyserie. Två leveranser från tryckeri har vi fått i dagarna. Påfyllning av lagret när det gäller Av gudarna märkta, och dessutom provtryck av en kunds självbiografiska bok, som vi haft nöjet att vara delaktiga i.
Två turer till Malmö har också hunnits med den här veckan.

Och så har Mogwai fortsatt koll på grannskapet, och tycks tydligt ha fastställt för grannskapets övriga katter vem som basar här. Dock finns det en katt, troligen hona, han uppenbart tycks tolerera. Vet inte om det handlar om medlidande eller vad. Hon ser rätt sliten ut, dock inte mager, men hon har nog inte något riktigt hem. På senare tid har hon blivit allt modigare, och idag kom hon till och med in via vår öppna altandörr.
För övrigt har jag äntligen kommit igång med att cykla igen. Tog en lite lagom tur bort genom Sövde och tillbaka igen, och även en mindre avstickare på småstigar vid sjön. En lagom tur på 7,7 km. Kan ju vara klokt att börja lite försiktigt.

Blodomloppet 2023

Idag var det dags igen – Blodomloppet på Bulltofta rekreationsområde i Malmö. En drygt fem kilometers promenad för att rikta uppmärksamheten på blodgivningen och förhoppningsvis locka till sig nya blodgivare. Tyvärr kan jag själv inte längre ge blod, men jag kan åtminstone bidra till att ge uppmärksamhet. Det här blev dessutom elfte året jag deltar, och även solen hjälpte till att göra eventet extra positivt.

Skämtdag, vår i annalkande, julstjärnor som trivs och fortsatt skrivande!

Denna soliga första aprildag som på något vis blir ett gen-rep på hur folk alltid borde agera inför diverse fantasifulla ”nyheter” i media – var KÄLLKRITISK! Själv höll jag faktiskt nästan på att gå på ”nyheten” att man nu skulle skylta om kring Triangeln i Malmö, och faktiskt anamma hur malmöiter uttalar namnet – Triangelen! Briljant variant av aprilskämt, och dessutom väl genomarbetat!

Första officiella vårmånaden, men att våra julstjärnor frodas är emellertid inget aprilskämt. Julstjärnan vi köpte för drygt två år sen, har blivit rejält stor. En gren blev för tung och knäcktes av för en tid sedan. Den klippte jag ner och satte i vatten, fick rötter, och kunde sedermera planteras. Så där blev sammanlagt fem nya plantor. De julstjärnorna vi köpte på Granngården den 10 december är precis lika fina nu, som de var då! Jag är imponerad.

Förutom en lagom lång och lagom snabb promenad i solen, har denna dag mest spenderats i arbetsrummet – inte så ovanligt – med korrekturarbete av Sommaren vid Skärsjön, och senare fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Vad passar väl bättre en sån dag än hemmagjorda räkmackor som kvällsmat. Fast det passar å andra sidan bra vilken dag som helst.

Promenad eller flygtur

Kan man lita på appen Runtastic? Enligt den registrerade kartmarkeringen ser det ut som om jag varit ute och flugit över stan idag. Två promenader från och till bilen á totalt 1,27 km kan nog stämma. Men jag gick faktiskt på trottoarerna. Jag flög inte över hustaken. Det skulle jag absolut kommit ihåg.